Säg inte genast nej

Känner ni igen det här mönstret? Någon presenterar en idé och de negativa kommentarerna börjar snabbt hagla. Så sker alldeles säkert också då Borgåpolitikerna snart ska enas om en ny strategi. Nu gäller det ändå att kunna tänka i nya banor och inte genast ropa nej.

Hur vill du att Borgå ska se ut 2030? Denna fråga har under de senaste veckorna ställts bland annat dem som deltagit i Club Strategi, ett samarbetsprojekt mellan ÖN, Borgå stad och Borgå folkakademi. Tre kvällar, tre föreläsare, tre arbetsgrupper – och vilket blev resultatet? En rapport över arbetsgruppernas resonemang överräcks inom kort till staden och ÖN återkommer till den, men vill man i detta skede grovt komprimera det budskap de tre inspiratörerna, framtidsforskaren Roope Mokka, riksdagsledamot Joakim Strand och forskaren Lina Bjerke, serverade räcker det med tre punkter: Tänk stort, typ ett nytt Sköldvik (Mokka), samarbeta över kommun- och landsgränser (Strand) och inse landsbygdernas möjligheter (Bjerke).

Jaha, vad detta allt, undrar säkert någon. Men går man på djupet och tänker på vad de tre punkterna egentligen innebär, förstår man rätt snabbt att de öppnar ett möjligheternas hav. Att lyfta blicken och försöka tänka stort är ändå svårt, mycket svårare än att fokusera på enskilda gågator, husfasader, parkering och parker. Då räcker det inte med att bara se till den egna kommunen utan man måste också se vad andra gör, både i hemlandet och utomlands, diskutera och bilda nätverk.

En intressant idé som kom fram på Club Strategi var samarbete med universitetet i Lund, som är Borgås vänort. Borgå ligger för nära huvudstadsregionen för att själv kunna utvecklas till en stark universitetsstad, men man kan plocka vissa godbitar via smart samarbete. Vad vi också kan lära oss av Lund är att ge vår stad en internationell prägel, bland annat genom att ta in engelskan som ett officiellt språk.

För att kunna hävda sig i framtiden måste Borgå skapa en helt egen profil. Vi har ju redan en sådan, menar säkert många. Nja. Borgås image är god, det visar många undersökningar. Men om tio, tjugo år räcker det knappast med Runeberg, Brunberg och Gamla stan.

Invånarantalet krymper. Inte mycket, men ändå, dessutom åldras befolkningen. Seniorer i all ära, men en stad i utveckling behöver även unga invånare.

Lina Bjerke är forskare i Jönköping i Sverige och enligt henne är det inte alldeles lätt att exempelvis locka tillbaka unga, utbildade människor från högskoleorter till mindre kommuner. Chansen att fånga upp den här sortens personer är bäst då de är mellan cirka 20 och 35 år gamla och skaffat sig barn.

Vill Borgå satsa på återflyttarna räcker det ändå inte endast med att säga kom hit. Lockbeten behövs. Vad är man redo att erbjuda?

Beslutsfattarna har ingen lätt uppgift, men är förhoppningsvis inte nejsägare från födseln. Som en kuriositet kan nämnas att det kan man också vara, åtminstone om vi tror en studie från Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. En beräkningsmodell för hjärnforskning som grundar sig på data från råttors hjärnor visar att de så kallade "Go"- respektive "No Go"-signalerna i en del av hjärnan, (basala ganglierna), konkurrerar med varandra och styr också beslutsfattandet.

Människor kan alltså vara naturliga nejsägare. Men lugn, detta går att ändra på via lärande och kunskap. Och god vilja.

Tora Mattheiszen Nyhetschef