Robotar i vården kan skapa klyftor

Om lösningen på vårdkrisen är robotar kan vi få ett samhälle där de som har råd köper vård av riktiga människor, medan de som inte har pengar får nöja sig med robotvårdare.

Nyligen inträffade den första dödsolyckan som involverar en självkörande bil. Bilens "förare" var ouppmärksam några ögonblick, och bilen reagerade inte på personen i bilens närhet. Olyckan var ett faktum, och också ett bevis på vad alltför stor tilltro till teknologin kan leda till. Den mänskliga faktorn måste alltid tas med i riskbedömningen.

Steget är kanske stort från en självkörande bil till vårdrobotar. Men också när det gäller robotar som kan sköta alltmer av vård och omsorg finns det risker, som kan ha ödesdigra följder.

Det sägs att inom drygt 30 år kommer mer än 30 procent av befolkningen i Europa vara över 65 år. Vi äldre blir inte bara fler. Vi lever också längre och många av oss är eller kommer att bli friska och hurtiga åldringar som klarar oss själva i vårt eget hem.

Och det är ju det som samhällets beslutsfattare hoppas. Men när man talar om framtidens (och dagens) äldreomsorg är det oftast i termer som kris, personalbrist och galopperande vårdkostnader.

Hoppet står till en alltmer automatiserad vård. När personalen går på knäna och åldringarna ligger ensamma hemma i blöta blöjor heter lösningen robotar.

Faktum är att en hel del av vården redan i dag är automatiserad. Ett par exempel finns från Sibbo, som deltar i ett projekt där man testar en robot som doserar och delar ut medicin på rätt tidpunkt. Hemvården använder redan mobilapplikationen Medimob med vilken skötarna utan att köra via kontoret kan bokföra alla besök och få fram adresser och persondata.

Snart kommer vårdpersonalen att kunna hålla kontakt med hemmaboende äldre på distans, via till exempel Skype.

I dagsläget är det få som vill bli vårdade av en robot, och många är oroliga över att robotar tar över jobben i deras bransch. Men visst finns det fördelar också, som att robotar kan sköta tunga och monotona arbetsuppgifter, och låta människor fokusera på mer meningsfulla jobb.

Men just vården av människor är väl något av det mest meningsfulla och viktiga arbete som finns?

Mycket av den nya teknologins intåg i vården motiveras med att det ska öka tryggheten för de äldre, anhöriga och personalen. Det finns en stor tilltro till ny teknologi och dess möjligheter, som att robotar och mer automatisering i vården kan underlätta för personalen. Färre tunga lyft, mindre tid åt enkla rutiner och mer tid för... ja, för vaddå, börjar man snart undra.

Givetvis är teknologiska framsteg något som vi redan har mycket av och mycket nytta och glädje av. Under begreppet "smart hem" lanseras ett överflöd på produkter och lösningar, som har gemensamt att de på olika sätt underlättar vardagen hemma och ökar tryggheten. Det handlar nästan alltid om sådant som gör hemmet mer uppkopplat

Samtidigt som teknologins möjligheter lyfts fram lever många i verkligheten där det helt enkelt inte finns tillräckligt med vårdpersonal. För få människor ska sköta allt fler, allt fler ska dela på kakan som heter vård och omsorg.

Riskerna om vi omfamnar teknologin som lösningen på vårdkrisen är att vi får ett samhälle där de som har råd köper vård av riktiga människor som är välutbildade och kunniga, medan de som inte har pengar får nöja sig med att vårdas av robotar.

Speciellt i dag på tröskeln inför den stora vårdreformen, och med valfriheten som ett hett tema så frågar man sig vilken valfrihet de äldre har när det gäller att påverka sin egen vård.

Långt ifrån alla äldre har i dag och kommer inte någonsin att ha en reell möjlighet att välja om de vill bo hemma eller flytta in i ett servicehus, att välja om de vårdas av människor eller robotar.