Regionen fick en ny generation av den mystiska ålen

Teemu Tast körde omkring i regionen och levererade engelska ålyngel till olika fiskelag så långt österut som Fredrikshamn tidigare i veckan. Nu är beståndet förstärkt med över 80 000 yngel.

Det är tisdag kväll, och på parkeringsplatsen vid Pyttis ABC står fiskaren Peter Sihvonen och väntar på en leverans. När Teemu Tast från Södra Finlands Havsfiskarförbund anländer får Sihvonen två vita frigolitlådor fyllda med ålyngel som importerats av Centralförbundet för fiskerihushållning. Sedan kör Sihvonen fort vidare till Pörtnor österom Abborfjärden i Pyttis. Vid Skitunäsvägen finns Pyttis kommuns fritidsområde med fina fiskevatten. Där ska Sihvonen plantera ut ålynglen.

– För några år sedan kunde man med god tur få en ål med långrev i de här vattnen, säger Peter Sihvonen. Nu är läget betydligt bättre sedan vi regelbundet börjat plantera ut ålyngel. I dag finns här alla sorters fisk: abborre, gädda, gös, sik och ål. I princip ger den feta ålen ofta ett bättre kilopris än de övriga sorterna.

UT I ÄLVEN. Ålynglen smiter i väg rätt så nära Kymmene gård där älven särar på sig. Bild: Peik Henrichson

Bra för fisket och lekvandringen

Årets ålyngel kommer från floden Severn i England och har hållits i karantän i Sverige. De är cirka 10 cm långa och väger cirka 1 gram. Tyvärr visar det sig att en del av ynglen dött i den ena lådan Sihvonen fick. Men i allmänhet brukar ålynglen klara flygtransporten bra.

När Sihvonen fiskar ål använder han löja som bete på långreven. Ålen är känd för att trivas på skyddade ställen, som djupt bland stenar och varierande bottenformationer. Men ålynglen planteras inte ut bara för att fiskarna ska få bättre fångster.

– Här finns också ett mer osjälviskt motiv, säger Teemu Tast. Över hälften av ålarna vi planterar ut klarar nämligen av att påbörja sin vandring tillbaka mot Sargassohavet. Dessutom har vi ju begränsningar på ålfisket.

Ålen (Anguilla anguilla) är en vandringsfisk som förekommer både utmed kusten och i inlandet, men den har den ovanliga vanan att enbart fortplanta sig i Sargassohavet i Atlanten. De naturliga ålbestånden har de senaste åren minskat kraftigt på många håll i Europa, och därför har Finland i likhet med de övriga EU-länderna en ålförvaltningsplan som bland annat ska förstärka bestånden i hela Östersjön.

– Antalet ålar som naturligt vandrar från Sargassohavet till vår finska kust är nära noll. Men eftersom exempelvis floden Severn i England är så mycket närmare Atlanten så finns där fler ålar än floden kan livnära. Därför är det vettigt att fånga dem och plantera ut dem här hos oss, säger Teemu Tast.

STÄRKER ÅLBESTÅNDET. Teemu Tast vill att allt fler ålar småningom kan vandra tillbaka mot Sargassohavet. Bild: Peik Henrichson

Mycket mystik kring ålen

Genom att sprida ålstammen över Europa får man också fler ålar som klarar av lekvandringen mot Sargassohavet. Däremot vet ingen med säkerhet varför den naturliga ålstammen har minskat så kraftigt.

– Det finns flera teorier, exempelvis att Golfströmmen har ändrats så att ynglen har svårt att hitta fram, eller teorier om att minskningen beror på miljögifter, fiske och parasiter, säger Teemu Tast. Men ingen vet med säkerhet vad som är den viktigaste orsaken.

Ålen lever till och med 40 år i våra vatten innan den blir könsmogen och inleder sin 6 000 km långa vandring till Sargassohavet. De finska ålarna är i europeisk jämförelse ovanligt stora då de inleder sin långa vandring – de väger 1,5 till 2 kilo medan motsvarande vikt för de västeuropeiska vandringsålarna är några hundra gram. En högre vikt är antagligen en fördel på den långa vandringen.

Forskning från 2016 visar att ålar från olika delar av Europa har olika vandringsvägar, som tycks stråla samman kring Azorerna. I snitt färdas ålarna 20 km per dygn, och på dagarna simmar de minst 300 m djupare än på nätterna.

Själva lekområdet i Sargassohavet har förändrats mycket sedan Columbus tid. Då var havet fyllt av Sargassoalger som numera inte alls förekommer i samma mängder.

– Men att det här skulle vara en uttrycklig orsak till minskningen är inte heller bekräftat. Det finns så mycket mystik kring ålen som man vet att leker någonstans på djupet, men ingen har någonsin sett hur det sker. Man har bara räknat ut var det sker utifrån de minsta ålyngel man sett, säger Tast.