Ralf Forsström gläntar på sin enastående skattkammare

Finlands kanske kändaste scenograf och dräktplanerare ställer ut sitt livsverk på Almska gården i Lovisa. Ralf Forsströms karriär omspänner över fem decennier i Thalias tjänst.

Samtidigt blir den extravaganta utställningen startskottet för serien Lovisa, liten stad – kulturell storstad? som presenterar fyra kulturhem: Gamla Segersby, Villa Biaudet, företagarsläkten Nordströms samlingar och Ralf Forsströms eget hem i Lovisa.

– Seriens namn är ren ironi, konstaterar Ralf Forsström som ansvarar för den konstnärliga utformningen.

En orsak till Forsströms torra kommentar kan vara att han de senaste månaderna blivit djupt besviken på det övre mellanskiktet inom Lovisa stads kulturförvaltning.

– Jag talar inte om de högsta politiska beslutsfattarna som har varit väldigt uppmuntrande, säger Forsström. Jag har fått sporrande samtal av stadsdirektören, och vet att både stadsstyrelsens och fullmäktiges ordförande har förhållit sig positivt till vårt projekt.

Som en enorm dagbok

Scenografin har inte alltid uppfattats som en konstart i sin egen rätt. Den svenska teaterkritikern Bengt Jahnson har exempelvis konstaterat: "Den (scenografikonsten) är bäst när den förstärker stämningen utan att dra uppmärksamheten till sig själv".

Att Ralf Forsström inte delar denna uppfattning blir uppenbart för alla som bekantar sig med hans livsverk på Almska gården, eller läser om Forsströms teatersyn i olika böcker och tidningsartiklar. Enligt exempelvis Uppslagsverket Finland var det Forsström som förmådde "lyfta upp scenografikonsten till en egen konstart som står den moderna bildkonsten nära".

SOM EN DAGBOK. Ralf Forsströms professionella liv som scenograf kan följas genom hundratals olika föremål. Bild: Peik Henrichson

Ralf Forsström har genom åren samarbetat med flera kända teaterregissörer, till exempel Ralf Långbacka och Kalle Holmberg. Den kanske mest omtalade uppsättningen är Holmbergs opera Kuningas lähtee Ranskaan som hade urpremiär i Nyslott 1984 och Boris Godunov vid Helsingfors stadsteater. Även från dessa föreställningar finns dräkterna nu till påseende i övre våningen på Almska gården där konstföremål och rekvisita från Forsströms professionella liv presenteras.

I nedre våningen finns föremål från hans eget hem som ställvis faktiskt påminner om ett stort konstmuseum i flera våningar.

– Alla dessa verk fungerar som en dagbok över både mitt professionella och privata liv, säger Forsström.

Utställningen väcker debatt

Ralf Forsström, som själv är ortodox, har alltid fascinerats av asiatisk konst och teater där de religiösa motiven ofta är starkt närvarande. Det har också synats i många scenografier, till exempel Pojken Blå på Svenska teatern och Siddharta på Kaupunginteatteri.

– På många håll i Asien är religionen fortfarande det kitt som håller ihop samhället, säger Forsström. Därför är det också naturligt att teaterföreställningar där uppförs i tempel, och att tempelkonsten har en framträdande plats. Fastän jag själv är ortodox har jag både hinduismen och buddhismen inom mig.

FAKTA

Lovisa, liten stad - kulturell storstad?

Öppet 16.6 - 27.10. 2018

De övriga kulturhemmen som ställer ut senare:

Gamla Segersby med sängkammarmöblemang ritat av Louis Sparre, samt äldre målningar och modern konst.

Villa Biaudet med bland annat målningar som ägdes av Ulla Bjerne.

Släkten Nordströms samlingar med många verk från den finska bildkonstens guldålder.

Ralf Forsströms intresse för religiösa föremål och konstverk kommer väl fram i utställningens nedre våning där artefakter från hans hem finns uppställda.

– Metropoliten Ambrosius frågade mig en gång om jag inte är rädd för att bevara alla dessa religiösa konstföremål i mitt hem. Men hur skulle jag vara det? Jag uppfattar föremålen som familjemedlemmar.

Däremot ställer Ralf Forsström inte ut en enda av de åtskilliga ikoner han har i sitt hem. De jättelika ikonliknande verk som för närvarande pryder utsidan av Almska gården har redan nu, innan utställningen ens öppnat, väckt en emotionell debatt på flera lokala Facebooktrådar.

– I princip ställer man aldrig ut ikoner, säger Ralf Forsström. Det är helt enkelt fel. Men de verk vi nu ser på fasaden är kulisser, inte ikoner.

KULISSER - INTE IKONER. De nya kulisserna på Almska gårdens fasad har väckt debatt. Bild: Peik Henrichson

Ölburkar på operascenen

För den som följt med teaterlivet det senaste halvseklet är utställningens professionella del en skattkammare. Många miniatyrmodeller av scenlösningar och hela dräkter från kända uppsättningar kan kännas igen, och det döljer sig ofta en intressant historia bakom varje dräkt. Tittar man närmare på operadräkten från exempelvis Kuningas lähtee Ranskaan märker man att skruden delvis är tillverkad av ölburkar – också en omtalad detalj från 1980-talet.

Nina Björkman-Nystén har tillsammans med Mimosa Elo fått jobba intensivt för att få allt det praktiska och byråkratiska kring utställningen att klaffa. Inte bara har det handlat om att få alla stora föremål transporterade från bland annat Ralf Forsströms andra konstnärshem Kukkula i Kainuu till Lovisa. Arbetet med utställningen har också fördröjts av fuktproblemen i den närbelägna finska skolan eftersom eleverna har fått använda Almska gården som tillfällig undervisningslokal. Och Lovisa stad har satsat betydande resurser på utställningen, även om det på olika nivåer tidvis uppstått konflikter kring arrangemangen.

Besökarna kan också bekanta sig med Nina Björkman-Nysténs djuplodande intervju Ralf Forsström och med annat bakgrundsmaterial kring de enskilda föremålen.

Slutresultatet visar ändå att alla hinder på vägen har övervunnits. Även för dem som genom åren sett det mesta som ställts ut på Almska gården i Lovisa, framstår exposén över Ralf Forsströms liv som något enastående. Då den samlade presskåren tidigare i veckan såg överdådigheten verkade det första spontana intrycket ha varit samstämmigt: Så här fylld med spännande dräkter, miniatyrer, rekvisita, kulisser och andra konstföremål har Almska gården knappast någonsin varit tidigare.