Ralf Andtbacka får Runebergspriset – första gången som vinnaren är en poesivolym på svenska

GRATTIS. Ralf Andtbacka vann som första svenskspråkiga lyriker 2020-talets första Runebergspris för poesivolymen Potsdamer Platz. En dikt. Bild: Kristoffer Åberg

För första gången i Runebergsprisets 34-åriga historia har ett svenskspråkigt diktverk valts till vinnare. – Jag blev väldigt överraskad, säger Ralf Andtbacka som varit nominerad två gånger tidigare.

Ralf Andtbacka prisas för verket Potsdamer Platz. En Dikt, som är utgivet av Förlaget M 2019.

"Författaren ger läsaren utrymme att bilda föreställningar: poesiresan görs med människor men utan ett lyriskt jag som ställer sig emellan. Med Potsdamer Platz förnyar Ralf Andtbacka inte bara det poetiska språket och den poetiska formen, utan också uppfattningen om fåtöljresor", motiverar juryn sitt val till priset som delades ut i Borgå på onsdagen.

Bakom priset står Borgå stad, tidningen Uusimaa, Suomen Kirjailijaliitto, Finlands kritikerförbund och Finlands Svenska Författareförening. I år har prissumman höjts till 20 000 euro.

– Det är tredje gången jag var nominerad, och jag hade inte väntat mig att få det. Det betyder ganska mycket. Runebergspriset är kanske det pris jag uppfattar som det viktigaste, i och med att det omfattar så många genrer, säger Ralf Andtbacka.

Priset firades med kaffe och runebergstårta. Bild: Kristoffer Åberg

"Viktigt för genren"

– Det är viktigt både för mig personligen men också för poesin som genre. Poesin får visa upp sig och bekräfta att det är en angelägen om än en smal genre, sade Andtbacka till ÖN vid nomineringstillfället i december.

Ur finlandssvensk synpunkt är det noterbart att Runebergspriset för första gången tilldelas ett svenskspråkigt diktverk – dessutom av en helfinsk jury bestående av författaren Marjo Heiskanen, litteraturforskaren Veli-Matti Pynttäri och kritikern och kulturredaktören Siskotuulikki Toijonen.

– Jag upplever att den finlandsvenska poesin har förnyat sig och känns väldigt vital för tillfället. På så sätt är priset också ett erkännande och synliggörande för den svenska poesin i Finland, säger Andtbacka som i rollen som förläggare vid poesiförlaget Ellips arbetat med lyrik också utanför sitt eget författarskap.

Algoritmdriven poesi

Andtbacka är en poet som ofta bejakat det experimentella och jobbat med olika former och tekniker i olika projekt. Potsdamer Platz är ett verk som hämtat många textfragment ur gatubilden i Berlin: graffiti, tags och uppklistrade lappar. Dessa har sedan processats av algoritmer och satts ihop på nya och ibland oväntade sätt.

LÄS OCKSÅ: Andtbackas Berlin är en stad som blöder meddelanden

– Boken har delat åsikterna. Vissa känner sig främmande för språket och det experimentella – andra har varit väldigt entusiastiska. Tydligen ligger den ändå rätt i vår tid. Jag använder Potsdamer Platz som en metafor som kan tolkas på olika sätt, men naturligtvis försöker jag spegla ett tillstånd och en upplevelse som har med samtiden att göra.

Vad är tanken med att arbeta så här?

– Jag har använt datormanipulation och externt språkligt material för att befria mig från mitt eget språk. Den här boken försöker gå i dialog med en språklig situation och ett språk som finns utanför mig. Jag tycker om att göra fältforskning och binda ihop skrivprocessen med något annat – det gjorde jag ren i Wunderkammer från 2008 då jag inredde ett rum som en Wunderkammer för att hitta samspel mellan olika aktiviteter och skapa ett mer multimodalt och mångsidigt projekt.

LÄS OCKSÅ: Andtbacka om Potsdamer Platz vid nomineringstillfället.

Kan du förlora kontrollen över texten genom att arbeta så här?

– Risken finns. Men i Potsdamer Platz fanns ändå en grundläggande ton och en grundläggande vision som jag följde. Även om materialet är omfattande, så har jag känt att jag haft en riktning i arbetsprocessen.

För den som är akut nyfiken på Potsdamer Platz rekommenderas ett besök på webbplatsen potsdamerplatz.fi, där Andtbacka dokumenterat stora delar av processen i bild, video och ljud.

Vad arbetar du på just nu?

– Jag har ett helt färdigt manus som jag ger ut själv i höst. Jag tycker om att ge ut böcker som knappt finns: den här kommer att tryckas i 84 exemplar. Sen jobbar jag parallellt med två andra manus, ett essäistiskt och ett poetiskt. Jag tycker om att kunna växla mellan olika texter om ett projekt börjar kännas trögt.

LÄS OCKSÅ BOKRECENSION: Brus, lek och rolig teknikdystopi

Mer läsning