Psykologen är som en detektiv

TAMÀS GRUBOROVICS.Bild: Kristoffer Åberg

Fotbollen har länge spelat en viktig roll i Tamás Gruborovics liv. Nu har fokus bytts ut, och det är Lovisabarnens känsloliv som tar all hans uppmärksamhet.

– Man måste kunna se hela bilden, och hjälpa på rätt sätt. När ett barn kommer till oss måste vi ta med föräldrarna och daghemmet eller skolan, barnets omgivning måste beaktas för att vi tillsammans ska kunna hitta fungerande lösningar.

– Det är det här som är den mest intressanta aspekten på det jobb vi gör här på familjerådgivningen. Det är som att lösa en detektivgåta.

Tamás Gruborovics är sedan slutet av juli psykolog, enda psykolog, vid Lovisa stads familjerådgivning.

– Det här är mitt första jobb som utexaminerad psykolog, min praktik gjorde jag i Raseborg som skolpsykolog.

– Här ansvarar jag helt för mitt eget arbete. Kollegialt stöd får jag visserligen av stadens hälsovårdspsykolog och skolpsykologer och när det specifikt gäller familjerådgivningsarbetet har jag kontakt med kolleger i Kotka och i Borgå.

Det är så bråttom i vårt samhälle i dag, vi är hela tiden uppkopplade och splittrade. För barnen gäller samma villkor.

– Hjärnan rusar hela tiden, säger Gruborovics. Den får inte den vila den behöver.

– Vi kan inte kräva att barnen minskar på sin skärmtid om föräldrarna inte föregår med gott exempel. Problemet är att vi inte vet hur vi ska agera eftersom vi inte själva har vuxit upp med ständig uppkoppling medan våra barn inte känner till något annat.

Den ständiga oron kan leda till att det i många skolklasser finns flera barn som inte kan sitta stilla.

Alla mår bättre av tillräckligt med sömn, och av att ha tråkigt ibland.

– De bästa idéerna föds när man har tråkigt, säger Gruborovics.

Men det är förstås inte de digitala skärmarna som är den enda orsaken till att barn och unga behöver få hjälp av familjerådgivningen.

– Det finns så mycket i ett barns omgivning som kan leda till problem i barnets känsloliv, säger Gruborovics. Oftast handlar det om familjedynamiken, som följderna en skilsmässa till exempel, eller att föräldrarna är så tyngda av sina problem att barnen blir i kläm.

– Därför kan man inte bara skicka barnet till oss för att vi ska fixa problemet. Det behövs samverkan av alla närstående.

Tamàs Gruborovics talar en utmärkt svenska, som man inte väntar sig av den som har vuxit upp i S:t Michel och studerat vid universitetet i Jyväskylä. Och då kommer vi över till Gruborovics andra karriär, som fotbollsproffs i tolv år, av vilka två vid IFK Mariehamn.

– Jag bad alla tala svenska med mig på Åland. Det sista året under mitt fotbollsliv, 2016, spelade jag för Ekenäs IF och jobbade samtidigt som ungdomsledare i Karis, där fick jag också användning för min svenska.

Gruborovics har kombinerat tre år i division ett och tio år i ligan med studier i psykologi.

– Sedan tyckte jag att jag har sett allt som finns att se av fotboll i Finland. Några gånger erbjöds jag möjlighet att spela utomlands, men det var alltid dålig timing.

Nu har Gruborovics lämnat fotbollen för gott. Han har inte ens övervägt att gå med i ett fotbollslag i Lovisa.

– Jag har så mycket nytt att lära i min nya roll. Jag vill sätta all min energi på en sak i taget.