Produktionsdjuren har det långt ifrån bra

Bild: Mostphotos

De flesta grisar har ingen chans att göra något sådant som de har behov av, såsom att böka och undersöka sin omgivning, vilket gör att djuren blir frustrerade.

Mikaela Strömberg-Schalin, Guy Broman och Jesse Mårtenson hävdar i sina kommentarer (ÖN 28.4) till min insändare (ÖN 21.4) att produktionsdjuren i Finland har det bra. Detta är nog ett önsketänkande, och den bild man vill ge åt konsumenterna.

Finlands nuvarande djurskyddslagstiftning är kraftigt föråldrad och blir den nya djurskyddslagen så dålig som många befarar kommer Finlands djurskydd att sjunka ned till en katastrofalt låg nivå. Till de största djurskyddsproblemen hör brist på utrymme, fixering av djur i boxar, burar med mera, avsaknad av möjlighet till ett arttypiskt beteende, smärtsamma procedurer som utförs utan smärtlindring samt allvarliga hälsoproblem orsakade av produktions- och tillväxtinriktad avel.

Skribenterna nämner att finländska grisars svansar inte kuperas, men det betyder inte att djuren mår bra. Enligt en finländsk undersökning har 11 procent av slaktsvinen något slags skador på sina svansar. Bitning av svansar, öron, järngaller och så vidare är en beteendestörning som visar att grisarna mår dåligt, och problemet kunde lindras genom att ge djuren större utrymme och något att sysselsätta sig med.

De flesta grisar har ingen chans att göra något sådant som de har behov av, såsom att böka och undersöka sin omgivning, vilket gör att djuren blir frustrerade. Det är vanligt att suggor tvingas ligga fixerade långa tider i burar som är så små att de inte ens kan vända på sig, och deras griskultingar av hankön får enligt lagen kastreras utan smärtlindring. Är detta ett acceptabelt sätt att behandla kännande, intelligenta och sociala varelser, och kan man påstå att de har det bra?

Skribenterna anser att animalieproduktionen i Finland är hållbar, men faktum är att industrin har en mycket stor miljöpåverkan. Den använder enormt mycket vatten, foder, energi, bekämpningsmedel, odlings- och betesmark och ger upphov till växthusgaser och andra utsläpp med bland annat klimatförändring, förorening och övergödning som följd. Enligt WWF:s köttguide används soja i Finland ofta som föda för kycklingar och grisar, och alla aktörer har inte förbundit sig att använda hållbar soja.

Det stämmer att man i Finland ger produktionsdjuren mindre antibiotika än i många andra länder, vilket är bra. Trots detta visar en färsk undersökning att 22 procent av finländskt broilerkött innehåller antibiotikaresistenta bakterier. Människan mår inte heller bra av att äta för mycket animalieprodukter. Genom att övergå till en mer växtbaserad kost kan vi avsevärt minska på hjärt- och blodkärlssjukdomar, cancer och diabetes.

Jag håller med om att läget är fullständigt oacceptabelt för många jordbrukare som kämpar med stora ekonomiska svårigheter och står på randen till utbrändhet. Detta problem måste snarast lösas på något sätt, men det får inte ske på djurens bekostnad.

Johanna Wasström Sibbo