Priset på ett föremål avgör inte dess värde

UPPSKATTAR GAMMALT. Guld- och silversmeden Jan Roos har samlat på sig ett helt bibliotek med litteratur från 1900-talets början där det gamla gardets smeder beskriver hur man restaurerar metallföremål. "Böckerna är till stor hjälp när vi restaurerar flera hundra år gamla kyrkliga föremål", säger Roos. Bild: Max Nyberg

Guld- och silversmeden Jan Roos efterlyser större uppskattning för gamla metallföremål. På lördagen är han på plats i Karvonens urmakeriaffär i Borgå för att reparera och värdera kundernas föremål.

"Ett föremål som har ett personligt värde lönar sig alltid att reparera, hur litet dess penningvärde än är". Det säger guld- och silversmeden Jan Roos som på fredagen tillsammans med sin kollega Jari Nissinen inledde en två dagar lång vistelse i Karvonens urmakeriaffär för att reparera silver-, guld- och andra metallföremål.

Strax efter klockan tio i går började kunder droppa in i affären med prydligt inpackade silvervaser och -skedar samt trasiga smycken som de i tur och ordning radade upp på smedernas arbetsbord. En del kunder var nyfikna på föremålens värde och ursprung, andra var intresserade av reparation. En äldre kvinna som visade upp en stämplad sked blev märkbart rörd då hon hörde att matskeden är från 1850-talet och tillverkad av en silversmed i Borgå.

BILLIG RENGÖRING. Kristallsoda och ljummet vatten är en ypperlig kombination då man tvättar silverföremål. Bild: Max Nyberg

Ekologiskt tänk

– En stor del av kunderna är äldre personer som undrar vad de ska göra med alla sina silverföremål som ingen i släkten vill ha. Vi brukar råda dem att berätta om föremålens ursprung och hur de kommit i släkten ägo. Så fort ett föremål får en berättelse stiger dess värde. Men visst är det sorgligt hur litet man nu för tiden uppskattar släktklenoder som i bästa fall kan vara några hundra år gamla, säger Roos.

Jan Roos tycker att det är upprörande hur lättvindigt nutidsmänniskan gör sig av med trasiga föremål. Slit- och slängkulturen och billig massproduktion har gjort att vi börjat göra oss av med vårt kulturella arv anser han.

– Det är via gamla föremål som vi lärt känna vårt ursprung. Vad finns det kvar för kommande generationer om vi ersätter allt gammalt och trasigt med nytt? Mycket av det som tillverkas i dag går inte ens att reparera, säger han.

Om föremålet har något som helst värde för kunden så lönar det sig att reparera även om det skulle bli billigare att köpa nytt.

Enligt Roos ska man inte utgå ifrån det materiella värde ett trasigt föremål har då man funderar på reparation.

– Om föremålet har något som helst värde för kunden så lönar det sig att reparera även om det skulle bli billigare att köpa nytt. Det är dessutom ekologiskt.

Gammal verkstad

Jan Roos hann reparera smycken i trettio år i en egen affär innan han för tre år sedan tillsammans med Nissinen köpte upp en gammal metallverkstad i Tavastehus. Ägaren, en smed av det gamla gardet lämnade efter sig en unik verkstad.

– Han hade gått i lära hos två smeder som jobbat i Ryssland så kunnandet var av hög klass. Bortsett från två hammare som härstammade från Fabergés verkstad fick vi ta över alla hans verktyg.

KUNGENS SLÄKTING. Sigvard Bernadottes kaffekanna är en populär pryl som enligt Jan Roos är ett bra exempel på icke-dyrbart föremål som är klokt att reparera. Den här kannan har fått en ny pip. Bild: Max Nyberg

Metallverkstaden J & J är förmodligen den enda i landet som reparerar och restaurerar allt från ädelmetallföremål till föremål av tenn, koppar och mässing. I huvudsak reparerar duon kyrkliga värdeföremål

som nattvardskärl, dopfuntar och kandelabrar men de tar även emot allehanda föremål av privatpersoner. Samarbetet med urmakeriaffärer är en viktig del av verksamheten.

Bör rengöras med ljummet vatten och kristallsoda eller diskmedel genast efter användning.

Förvaras i genomskinliga plastpåsar som tillsluts väl. Det är svavel som finns i luften som gör att silvret missfärgas.

Rengör aldrig silverföremål med tandkräm. Krämen kan skada föremålens ytor.]

Jan Roos har med oro följt med hur det gamla kunnandet i branschen allt oftare ersätts med slarv och okunskap.

– Ofta stöter man på silverföremål som reparerats med tenn trots att det borde vara väl känt att tenn med tiden fräter hål i silvret.

Billig dyrgrip

Mest glädje i arbetet ger de udda föremålen och alla fantastiska berättelser som hör ihop med dem. Jan Roos berättar om en man som kom in med en plastkasse fylld med prisskedar i olika metaller. En av skedarna var designad av Roland Mellin, en av landets mest kända silversmeder.

En annan gång kom ett äldre par in och bad Roos förnya pärlan i en gammal sönderfrätt ring. Pärlan fick vara av den finare sorten, kosta vad det kosta ville.

– Det lustiga var att själva ringen var av någon obestämbar metall, helt tydligt ingen ädelmetall men mannen insisterade på att ringen skulle repareras och förses med en ny pärla, fast en pärla av Kokichi Mikimoto.

Det var först då mannen berättade om ringens ursprung som Roos förstod dess värde. Det visade sig att mannen på 1950-talet dragit upp ringen i ett lotteri på Borgbacken och med den ringen hade han senare friat till sin fru.

Jan Roos och Jari Nissinen är på plats i Karvonens urmakeriaffär mellan klockan 9 och 14.

Mer läsning