Precision krävdes för att få Alexandras tjugofem meter höga mast på plats

Kranföraren Andreas Åberg får beröm för sin insats att lyfta in masten i hålet på däck. Bild: Jukka Jusula

I lördags fick m/aux Alexandra en ny mast. Nu väntar monteringen av seglen, sen kan skutan ge sig ut på äventyr igen.

Det var en spännande dag i lördags när skönheten i Vålax skulle förses med ny mast. Granstammen har torkat i fyra år, och efter ett intensivt talkoarbete hela vintern var det dags att montera den. Skulle masten, 25 meter hög, och 40 centimeter i lommen och 25 centimeter i toppen, passa in i hålet på däck?

Jo, då inga problem, säger skeppare Svante Grönqvist och ger äran åt den kunniga kranföraren Andreas Åberg, som lyfte masten 40 meter upp i luften och prickade in den perfekt i hålet.

– Åberg får tusen poäng för sitt jobb, han utförde det perfekt till punkt och pricka.

Kranföraren Andreas Åberg får beröm för sin insats att lyfta in masten i hålet på däck. Bild: Jukka Jusula

Förberedelserna innan Andreas Åberg kunde ta vid med sin kran beskriver Grönqvist som otroliga.

– Först måste vajrarna som håller masten på plats monteras i samma ordning som tidigare. Alla andra beslag och block måste också komma på plats innan det var dags för masten.

Den gamla masten var endast 22 år gammal. Slits en mast på så kort tid?

– Nej, säger Svante Grönqvist, men den gamla masten i lärkträd var av dålig kvalitet. Kärnan var bra, men ytan – fläsket som vi säger här – var poröst och sög åt sig vatten så att masten över salningshornen började ruttna.

Masten som reser sig mot skyn är en mäktig syn. Bild: Jukka Jusula

Den nya masten kommer från en gran som ursprungligen varit drygt 30 meter, men toppen är kapad. Föreningen Skutbyggarna fick den för ett antal år sedan då ett gammalt skeppshemman i trakten såldes och skogen som hörde till hemmanet gallrades på värdefullt virke.

– Först torkade trädet i fyra år. Sen byggde vi upp en hall med presenningar på cirka 30 gånger 5 meter, så att vi kunde jobba med bara händer oavsett väder.

Därefter ska mastämnet göras fyrkantigt, sedan tas hörnen bort så att masten blir åttakantig och först därefter görs den rund.

– Vi var tre gubbar som jobbade med masten från tio till tre i cirka 50 dagar, säger Svante Grönqvist.

Arbetet fortsätter innan det är dags för säsongsstart

Arbetet är inte slut med att masten är på plats. Bommen ska läggas på plats och gaffeln hissa upp, därefter ska det nya storseglet monteras. Seglet är sytt på Åland, vissa detaljer från det gamla har kunnat återanvändas men annars är det cirka 230 kvadratmeter stora seglet nytt och fint, och som sagt – stort.

– När vi hade seglet utbrett på föreningsgårdens dansgolv, så var det större än golvet, säger Grönqvist.

Jan Grönqvist styr masten, och under masten har man lagt ned lyckoslantar, precis som traditionen bjuder. Bild: Jukka Jusula

Föreningen har, som de flesta ideella föreningar, ont om pengar och det mest görs på talko. För storseglet har föreningen betalat lite över 2 000 euro, och den utgiften lyckades med hjälp av bidrag. Svante Grönqvist själv, över 80 år vid det här laget, har varit med sedan starten för 25 år sedan och en av eldsjälarna som gjorde det möjligt att bygga Alexandra.

– I början var vi 16 skeppare som stred om vem som skulle få köra skutan. I dag är det jag och brorsonen Joakim Grönqvist som ansvarar för det uppdraget.

Lom - "roten", nedre ändan av masten.

Block – en trissa genom vilken man drar skot och fall (linor som man reglerar och lyfter seglet med).

Bom – en stång som är fastmonterad i masten som spänner ut seglets undre kant.

Gaffel – en stång som är fastmonterad i masten som spänner ut seglets övre kant

Vant – vajer som stagar upp masten i sidled

Saling – (kallas också spridare) överför vantens stödjande kraft till masten

Salingshorn – fäste i masten för salingarna.

Det är ingen enkel sak att hålla en ideell förening som Skutskepparna vid liv, och coronapandemin har också orsakat problem. I fjol somras ordnades inga charterresor alls, och den här sommaren är också ett frågetecken innan det klarnar vilka restriktioner som gäller.

För att kunna köra med segel, som de flesta sällskap önskar, krävs en besättning på fyra personer.

– Det ser rätt lovande ut med tillväxten. Vi har fått fyra nya duktiga gossar med i föreningen och i byn finns det goda yrkesmän, och det blir antagligen byte på ordförandeposten snart.

Jan Grönqvist styr masten, och under masten har man lagt ned lyckoslantar, precis som traditionen bjuder. Bild: Jukka Jusula

Så småningom blir det dags för en första seglats då man testar hur bra den nya masten är och hur seglet sitter.

– Traditionen är att medlemmarna bjuds på en gratis seglats från Vålax till Pellinge sommartorg på midsommaraftons förmiddag. Det är nästan den enda förmånen som medlemmarna får för det arbete de gör för Alexandra, säger Svante Grönqvist.