Prästyrket kallade till slut

Bild: Robin Halttunen

Det är nya vindar som gäller det här året för Susanna Lönnqvist. Hon prästvigdes i början av januari och har nu tillträtt sin första tjänst som präst i Liljendal och Lappträsks församlingar.

– Jag ser fram emot att jobba som församlingspräst i Liljendal. Det blir många möten med många människor och jag har välkomnats varmt av församlingsmedlemmar i både Liljendal och Lappträsk, ända sedan vigningen till ämbetet, säger Susanna Lönnqvist.

Tillförordnandet som församlingspräst i Liljendal är tidsbundet på ett år eftersom de sju församlingarna inom Lovisa kyrkliga samfällighet så småningom ska bli två, en finsk och en svensk.

Jobbet i församlingen i Liljendal började med att den nya prästen fick träffa årets konfirmander.

– Dem känner jag redan till en del, jag jobbade som lärare i Lovisanejdens högstadium i höstas, säger hon.

Vägen till att bli prästvigd blev lång för Susanna Lönnqvist.

– Jag hade ingen tanke på yrke och karriär utan studerade teologi för att jag tycker det är intressant. När jag avlade magisterexamen 2005 började jag fundera på vad jag skulle göra med den och kompletterade mina studier med det som behövdes för prästvigning.

Sin praktik gjorde Susanna Lönnqvist i Sastamala med omnejd 2008.

– Då kändes det som att det inte är dags för mig att bli präst ännu, bland annat på grund av att jag kände mig främmande inför de delvis konservativa attityderna gentemot sexuella minoriteter och könsminoriteter som då rådde inom kyrkan.

I stället blev det mera studier, i pedagogik den här gången, och jobb som religionslärare.

– Jag tycker om att undervisa och att jobba med eleverna, men pedagogiskt är jag alltför inspirerad av waldorfpedagogik för att passa in i kommunala skolor, säger Lönnqvist.

Dessutom längtade hon efter att få arbeta i en församling. Därför blev prästyrket aktuellt igen.

– Viljan att bli präst växte sig starkare. Ju mera jag lär mig om den lutherska kyrkan desto mera känner jag att det är en plats för mig, säger hon.

– Det var aldrig någon talande buske som sade att jag ska bli präst utan mera en längtan efter att få ta mig an de uppgifter en präst har, att stiga rakt in i människors liv av sorg och glädje, bullriga prat och tystnad, gemenskap och ensamhet, säger hon.

Under åren har attityderna inom kyrkan förändrats mot det tolerantare.

– Jag upplever att det nu börjar finnas en plats för många olika slag av människor i kyrkan. Jag vill att församlingen ska vara en välkomnande familj som inte dömer ut eller ifrågasätter varandra eller varandras tro utifrån enskilda personliga egenskaper.

Susanna Lönnqvist är uppvuxen i Borgå men har tillbringat en del av sitt vuxna liv på andra orter. Det blev studier i Åbo och efter det bodde familjen i Punkalaidun i tio år innan det blev flytt tillbaka till Borgå 2010.

Familjen och keldjuren är viktiga för Susanna Lönnqvist. Hemma finns förutom de fyra barnen också fyra marsvin, en sköldpadda, ett akvarium och tre portugisiska vattenhundar, som hon föder upp.

Susanna Lönnqvist vill gärna lära känna sina församlingsmedlemmar.

– Jag vill vara en hela församlingens präst som välkomnar alla. Allas berättelser är lika viktiga.