Postbacken lever upp till sommaren

Postbacken i Illby har en historia som sträcker sig flera hundra år bakåt i tiden. Under somrarna lever backen upp och i år är det extra festligt – man firar femtio år av föreningsverksamhet på Postbacken.

Det växer mossa på krusbärsbuskens grenar och äppelträden är knotiga på det sätt som gamla fruktträd blir. Vid gaveln till Sandströms stuga håller rabarbern på att sticka upp ur jorden och småfåglarna parlamenterar friskt om vem som får bygga bo i äppelträdet. Det är som om man befann sig på 1800-talet.

Sandströms stuga är en av de arton byggnaderna som hör till friluftsmuseet Postbacken. Katarina Stolt är sedan fyra år ordförande för Postbackens garantiförening som förvaltar Postbacken.

– Att komma hit är som att komma till en annan värld. Jag blir alltid så lugn när jag är här, säger Stolt.

Stolt berättar gärna om Postbacken. När invånarna en efter en flyttade ut ur sina hus i mitten av förra århundradet var många av stugorna rätt åtgångna av tidens tand.

Postbacken i korthet

Eldstäder från stenåldern har hittats i Illby.

1638 bildas en postlinje mellan Åbo och Viborg. Posten fördes längs Gamla Kungsvägen som gick förbi Postbacken. Postbacken antas ha fått sitt namn för att där fanns ett posthemman på 1600-talet.

Mot slutet av 1700-talet fanns tre självständiga hemman på själva backen – Krauvas, Jontas och Ers. Kring backen fanns Gästgivars och Övre och Nedre Nikus.

När Finland blev en del av Ryssland förändrades postsystemet och postbönderna ersattes av postiljoner. Då börjar man kalla Postbacken för Kraubacken.

När hemmanens ägor omfördelades 1889 flyttades byggnaderna med hemmanen. Till exempel Kraubodan flyttades 1972 tillbaka till Postbacken efter att ha flyttats bort i slutet av 1800-talet.

I slutet av 1800-talet bodde det mest backstugusittare på Postbacken, många av dem hantverkare.

1892 inledde Borgå Halmhattsfabrik sin verksamhet på Postbacken.

I mitten av 1920-talet lades hattfabriken ner. Då bodde ännu ett trettiotal invånare på Postbacken. Många av dem var ganska välbärgade eftersom hantverkarna hade stadigvarande arbete och inkomster.

Källa: Göran Selén via Postbackens hemsida.

Tanken att Postbacken borde bevaras och bli ett friluftsmuseum kastades fram och man grundade till och med en förening vars uppgift var att reda ut om detta skulle vara möjligt. Borgå Sockengille jobbade hårt för sitt mål men när Borgå landskommuns kommunfullmäktige 1966 trots allt beslöt att man inte köper Postbacken gick luften ur gillet.

– 1968 insåg man på Borgånejdens ungdomsförbund att de gamla husen på Postbacken är värda att bevara. Två av eldsjälarna i BUF, Per-Erik Stjernberg och Offe Söderling, tog egna lån för att köpa de två första husen i november 1968. Det var Winters stuga och Englundska huset, säger Stolt

Borgåbygdens ungdomsförbund, BUF, köpte sedan upp flera hus, och några donerades till friluftsmuseet. 1970 tillsattes en kommitté för Postbacken, Backstugusittarna.

Klippböcker

Inför jubileumsåret av frivillig- och föreningsverksamhet på Postbacken har Katarina Stolt gått igenom klippböcker och gamla arkiv.

– Och jag hittade det här, säger hon ivrigt och visar lite högtidligt fram köpebrevet för de två första husen.

5 000 mark lån hade banken beviljat för köpet.

I år har det alltså gått femtio år sedan BUF köpte Postbacken och friluftsmuseet fick sin början. De gamla husen kräver sitt av service, och därför har föreningsverksamheten mycket handlat om att samla in pengar för att hålla de gamla stugorna i skick.

– Allt bygger på frivillig verksamhet och på bidrag. Utan bidragen skulle Postbacken inte finnas. Varje slant behövs, och pengarna används för det som just då är mest akut. Just nu behövs pengar för att restaurera Sandströms stuga, säger Stolt.

Stugan byggdes 1835 av smeden och backstugubon Johan Sandström. Hans son Frans löste in tomten 1920. Sonsonen Konstantin bodde sedan i stugan och verkade som smed. Den sista som bodde i huset var Konstantins halvsyster Lina. Hon dog 1960 och lämnade allt precis som det var.

Stugan skulle behöva en rejäl genomgång. Eldstaden är sprucken och i farstun flagar färgen.

– Den mår inte så gott, konstaterar Katarina Stolt.

När det blir dags att restaurera farstun och eldstaden – det vill säga när det finns pengar för det – kopplas Museiverket in.

– Vi involverar alltid Museiverket när något görs på de gamla husen. Alla reparationer utförs i gammal stil och vi använder riktiga hantverkare för att göra jobbet.

Hantverk

Under årens lopp har många hantverkare bott på Postbacken. Hantverk står ännu högt i kurs och hantverksdagen på Postbacken ordnades första gången 1974.

– Våra hantverksdagar har blivit populära. De är i form av demonstrationer – det finns någon som väver, någon som jobbar i smedjan och någon som kokar potatisgröten som vi alltid bjuder på, säger Stolt.

För fjärde sommaren i rad bor en gästkonstnär i gården Lindnäs. Det är okänt när gården byggdes men man vet att den i slutet av 1800-talet ägdes av drängen och backstugusittaren Albert Lindholm som bodde där med sin fru Sofia. Deras dotter och hennes man tog sedan över huset.

I år är det textilkonstnären Sirpa Tuomaala från Tammerfors som tillbringar sommaren på Postbacken. Gästkonstnären får bo i gården över sommaren och hålla en utställning. I gengäld leder hon en kurs i sitt hantverk.

– Gästkonstnären har satt en ny prägel på Postbacken. Nu är det inte bara ett museum, utan ett levande museum, säger Stolt.

Att Sirpa Tuomaalas material dessutom är ull passar utmärkt.

– Det kommer att finnas får här i år också. Vi funderar på att ordna en ulldag, då man först är med och klipper fåren för att sedan göra alla moment från att karda och spinna tills det blir en liten yllefilt eller vad man gör, säger Stolt.

Teater och musik

I dag hör ett besök på sommarteatern på Postbacken till sommaren. Postbackens sommarteater fick sin början 1970 då man satte upp en pjäs av Offe Söderling.

– Det var för att samla in pengar till att restaurera husen, berättar Stolt.

På den vägen är det. I början spelades Offes humoristiska pjäser ute bland husen. Arenateatern byggdes 1979.

Katarina Stolt bläddrar i klippboken. I den hittar hon också många privata minnen. I dag är hon ordförande för garantiföreningen, före det var hon verksamhetsledare för Postbacken. Hon har också regisserat de fem tidigare pjäserna som satts upp på arenateatern. Men hennes koppling till Postbacken går längre tillbaka än så. I ett klipp från Borgåbladet från 1984 hittar hon en bild på sig själv, då på scenen.

Också i år blir det teater på Postbacken då farsen Charleys Tant av Brandon Thomas sätts upp. Det gjorde man också för 25 år sedan, 1993, så det kan bli en nostalgitripp för den som såg pjäsen då.

– Intäkterna från kaffestugan går till föreningen, så jag hoppas att alla köper kaffe och bulle i pausen. Då kan vi igen lägga ett pärttak på någon stuga eller fixa något annat som behöver åtgärdas.

Nedgång och uppsving

1981 grundades Postbackens garantiförening rf och Postbacken fick en egen förvaltning inom BUF. Det blev samtidigt inledningen på en mindre aktiv fas i friluftsmuseets historia. Av olika orsaker hände inte mycket under 1990-talet och också sommarteatern låg på is.

Det nya århundradet blev sedan en nystart.

– Då kom verksamheten i gång igen. Efter att vi fick ett treårigt stipendium 2012 kunde vi satsa ännu mera, säger Katarina Stolt.

Till Winters stuga, en av de två första husen som Borgånejdens ungdomsförbund köpte, leder nu trappor i trä som inte har närmelsevis lika många år på nacken som huset från 1793.

– Vi har varit jätteförsiktiga med att göra ingrepp i miljön. Det är för att området ska vara så autentiskt som möjligt. Men trapporna behövs för att man ska kunna ta sig till stugan, säger Katarina Stolt.

Jubileet ska naturligtvis också firas. Det blir söndagen den 12 augusti.

– Det är en överraskning hur kvällen börjar, men sedan blir det program på teaterarenan med Tomas Lundin med ackompanjemang. Vi kommer att ha två backstugusittare som fungerar som konferencierer och som berättar glimtar ur historien i form av anekdoter, säger Katarina Stolt.

Det är hon som skriver manuset till föreställningen, som alltså ges endast en gång.

Efteråt blir det mingel och laxsoppa.

Förutom jubileumsfesten följer programmet rätt långt det man hunnit vänja sig vid under senare år. Det blir allsång, vernissage för Tuomaalas utställning, barnens dag och hantverksdag, och sommarteaterpjäsen visas. – Dessutom kommer några extra teatergrupper att ha föreställningar här.

– Så det blir mycket teater i år, säger Katarina Stolt.

Mera information om sommarens program och om Postbacken finns på www.postbacken.fi och på Facebook.