Politiken behöver nytänk, inte konservativ nationalism

Om folk ska orka gå till valurnorna måste politiken, partierna och nya rörelser spegla deras liv och vardag, men också kunna förnya sig.

Lovisabon Jouko Piho har inte haft någon som helst framgång när han tidigare har velat bli riksdagskandidat. Den politiska vägen har gått från Samlingspartiet och Kristdemokraterna via Paavo Väyrynens Medborgarparti till det nyligen grundade Blå korsets förbund, vars ordförande Piho är.

Förbundets mål är att bli ett fosterländskt och nationalistiskt parti som "modigt står för kristna och konservativa värderingar. För Blå korsets förbund är fosterlandet Finland och finländarna viktigare än den internationella finans- och maktelitens globala strävan efter att utplåna nationalstaterna, förstöra traditionella värden och överta som en polisstat kontroll över en enda världsregering."

Fräscht och nytänkande kan man inte kalla Pihos budskap, snarare unket, bakåtsträvande och konspiratoriskt. I hans idealbild av Finland hör vi inte längre till EU, vi har egen valuta – finska mark – och givetvis ska invandringen begränsas och islamiseringen stoppas.

Nu hoppas Piho att få ihop tillräckligt många anhängare för att kunna ställa upp i riksdagsvalet.

Piho kallar sig för profet, och hans inlägg i bloggar och på sociala medier inger inte precis förtroende. Blå korsets förbund kan bli lika kortvarig som en marginell företeelse.

Det som man ändå inte kan bortse i från är att intresset för att engagera sig i de traditionella partierna minskar. Finländarna har visserligen fortfarande ett stort intresse för politik, men ändå är det många som inte röstar i val.

Ofta hör man folk säga att de är intresserade av politik och följer med samhällsaktuella frågor, men att det inte finns något parti som de kan tänka sig att rösta på. Undersökningar visar att det finns grupper där långt över hälften låter bli att rösta.

Likgiltighet och missnöje ger en grogrund för populistiska rörelser, med ett fåtal mål på sin agenda, som ut ur EU, finska valutan tillbaka, stäng gränserna och stoppa invandringen.

Är svaret på lågt valdeltagande ett parti som andas dåtid? Nej.

Enkäter visar att en stor grupp av väljarna är mycket rörliga, och en sådan livslång partitillhörighet som var traditionell tidigare finns inte längre. Många väljare flyter mellan höger och vänster, och många avstår helt och hållet från att rösta, i protest eller av lättja.

Hela samhället lider om det finns grupper som inte anser sig vara representerade i politiken. Finland behöver nya sätt för politiskt deltagande. Det säger Kimmo Grönlund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi, som under Suomi Areena den 16-20 juli kommer att diskutera kring vilka möjligheterna som en demokrati ger för att bättre engagera medborgarna.

Medborgarinitiativ och folkomröstningar är en väg. En annan möjlighet kunde vara att stöda valdemokratin med så kallade medborgarpaneler. Panelerna kunde stärka de politiska beslutens legitimitet i svåra fall, säger Grönlund och nämner den omtvistade landskapsreformen som ett exempel där en medborgarpanel kunde ta fram en väl genomtänkt folkopinion.

Som ett svar på behovet av nytt tänk i politiken bildade Harri Harkimo (Saml) och Mikael Jungner (SDP) en ny rörelse, inte ett parti, som man hoppas ska skapa en bättre kontaktyta mellan politiken och medborgarna.

Nu är det i synnerhet de ungas intresse och engagemang som partier och rörelser skulle behöva ta fasta på.

Vilken framgång Harkimos och Jungners nya rörelse får i rik återstår att se, men Blå korsets förbunds ledamöter kommer vi knappast att se i riksdagen.

Helén Kurri Nyhetschef och chefredaktör för Östnyland