Personliga storyn i gråskala

Kaisu Häkkänen och Susanna Pälviä ställer ut i fotografiets och installationens tecken i Konsthallen i Borgå. De utforskar existensen gränsland utifrån den egna identiteten.

En aura av outtalade hemligheter, av osagda ord har lagt sig mellan Konsthallens grå betongväggar. Det lackar mot julen och blicken fastnar direkt vid Susanna Pälviäs luftburna installation Hauras onni. Med utgångspunkt i traditionellt halmarbete har hon format halmstrån till en serie oregelbundna formationer, molnstycken, som kastar mångtydbara skuggor på väggen bakom.

Halmhärvorna rör sig i draget från dörren, skuggorna skiftar skepnad och lyckans mönster förändras, blir suddigare, skörare. Pälviäs utgångspunkt ligger i en konfliktfylld fadersrelation och via sina installationer försöker hon förstå sin far: vem han var som äventyrssugen yngling, som krigsmärkt ung man, som make och som pappa.

Krigsmärkt

Susanna Pälviäs far dog för två år sedan vid en ålder av nittio. Det fick henne att fundera på vad som fanns under den lite frånvarande sorgsna ytan; en apparition som hon upplever att delas av många finländska män, märkta av krigsåren 1939–1945. Känslan av utanförskap, av ensamhet, av att livsvalen cementerats en gång för alla samtidigt som kroppen stelnat i formen av en gammal manskropp hemma i fåtöljen.

Hängande från taket, en vadderad klump sydd av noppigt trikåtyg i gråskala, och från den ett snöre med en blanksliten pepparkaksgubbe dinglande i änden. Installationen Kaikki maailman murheet är gjord av faderns gamla kalsonger och strumpor, och den oformliga massan emanerar ensamhets tyngd – känslan av utanförskap till och med inom den egna familjen.

Kikarsikte

I kollaget Mistä tulit Ilmari? har hon gått till familjealbumen och försök luska reda på vem hennes pappa var. Vad fick den unga österbottniska pojken att förvandlas till en allvarstyngd, krigsmärkt vuxen? Konsthallen-besökarna får slå sig ner i pappa Ilmaris gamla öronlappsfåtölj, greppa hans gamla jaktkikare och rikta fokus mot den högt placerade bildserien med gamla minnen fotograferade i svartvitt. "Jag kände att det behövdes ett lite mer distanserat synsätt" säger Susanna Pälviä.

Perspektiv handlar det också om i Kaisu Häkkänens suggestiva fotografier i svartvitt. Häkkänen fick upp ögonen för nålhålskameran – en variant av camera obscura – och fastnade för den enklaste varianten: en låda med en liten öppning på ena sidan.

Millimeterskärpa

– I grund och botten är jag bildkonstnär och kände att jag inte vill använda en vanlig kamera. Känslan var fin då jag hittade nålhålskameran, mitt instrument, kan man kan kalla det. Lådkameran sjunger i min tonart.

Häkkänens nålhålskamera har en öppning på 4 millimeter och via ljuset som strömmar in formas en, inte helt skarp, uppochnervänd bild inuti lådan. Den rätt skrymmande kameraträlådan är fylld med hela 22 filmkassetter, typiska för lådkameror. Då hon placerar ut lådan på önskat ställe för fyra minuter upp till en timme har hon 44 bilder att framkalla.

I Konsthallen visar hon en serie stämningstäta – stundtals rentav hotfulla – svartvita bilder som hon fotograferat bland annat i Nord-Norge, på Svalbard och hemma i bilder. Kaisu Häkkänen fascineras av nålhålskamerans trubbiga momentum; en cykel som susar förbi fastnar kanske bara som en skugga på bilden.

Gränsland

I sina bilder ur serien Maan päällä ja taivaassa trivs hon i gränslandet mellan verkligheten – det hon konkret avbildar – och det som finns i utkanterna av vårt medvetande. På finska talar man om att man "tappade bort sig i skogens utkanter" och avser då upplevelser där till exempel en väl bekant skogsglänta plötsligt kan kännas främmande.

"Mina bilder handlar inte illusion, mina motiv är sanna och de existerar på riktigt, i presens" säger Kaisu Häkkänen själv. Men tack vare nålhålskamerans suddiga filter öppnar fotografiet upp kontaktytan till själslig närvaro, till relation till andra samt till utanförskap.

Susanna Pälviä och Kaisu Häkkänens personliga berättelser i installationens och fotografiets tecken lyfts fram tack vara ljusdesignern Ilari Vanhatalos exakta arbete. "Belysningen är utmärkt, bättre än någonsin tidigare då vi ställt ut."

FAKTA

Kaisu Häkkänen & Susanna Pälviä

Fotografier och installationer i Konsthallen i Konstfabriken i Borgå.

Utställningen pågår till och med den 23 december.