Påsken är en ägghögtid – men inte därför som du tror

Det hör till våra urtida traditioner att äta ägg till påsk – eller det kunde man i varje fall tro. – Det stämmer inte alls, säger traditionsexperten Anne Bergman. Seden med påskägg är påhittad.

Ägg hör ihop med påsken, det är en självklarhet som antagligen de flesta av oss skriver under när det handlar om påsktraditioner. Äggen symboliserar liv och pånyttfödelse brukar det högtidligt stå i tidningarna före påsken, och ibland hävdas det rentav att äggtraditionen bottnar i vårfester som antikens romare ordnade. Ofta anges också den fyrtio dagar långa fastan som en praktisk orsak till att det var extra nyttigt och gott att äta ägg då påskhelgen väl kom.

– Det här två förklaringarna återkommer år efter år men är helt och hållet påhittade, säger Anne Bergman, pensionerad arkivarie från Svenska litteratursällskapet.

Enligt Bergman handlar det om efterkonstruktioner, om traditioner som man applicerar på seder och bruk sedan de redan blivit allmänt vedertagna.

– Det gällde att hitta på lämpliga förklaringar till varför vi äter ägg till påsk och konstruera ett lämpligt ursprung till traditionen, säger hon.

Det gällde att hitta på lämpliga förklaringar till varför vi äter ägg till påsk.

Mekanismen i sig är inget nytt och många av våra traditioner – till exempel kring julfirandet – har kommit till på samma sätt: via efterkonstruktion. Helgen får en funktion först då det finns traditioner som backar upp den.

Trygga traditioner

Kring sekelskiftet 1900 stod samhället i ett brytningsskede. Framtiden med de raska industriella framstegen gav upphov till oro medan traditionerna stod för kontinuiteten och lugnet.

– Allting ändrades så fort och då hittade man det trygga och bekanta bland annat i påsktraditionerna.

Här lyfter Anne Bergman fram den tidens traditionsforskare inom universitetsvärlden som upplevde det som viktigt att formulera ett ursprung – gärna ett urgammalt sådant– till seden med påskägg. Man sökte och fann belägg.

– Det finns gott om sedvänjor att välja mellan och de här forskarna sökte reda på precis de seder som passade deras syften. De var inte intresserade av världen de levde i utan försökte konstruera påskens funktion ur traditionell synvinkel.

Allting ändrades så fort och då hittade man det trygga och bekanta bland annat i påsktraditionerna.

Forskarna riktade sina blickar mot landsbygden och allmogen i jakt efter "ursprung" och "autenticitet" – någonting som kändes mera genuint eftersom det avvek totalt från deras egna universitetstraditioner. Enligt Bergman handlade de helt i enlighet med rådande teorier: äkta traditioner, grunden till påskens seder, kom man åt då man skalade bort allting modernt och gick tillbaka till ursprunget.

Trolig symbolik

– Det handlar om synsätt. Någon kan se julklappssäcken som en kvarleva från vikingatida offergåvor, en annan kan se barns lekar som rester av gamla religiösa riter. Det är som med påskäggens symbolik och tillhörande historier, de har förvandlats till helt troliga tankegångar för oss.

Samma mekanismer finns också i nyare traditioner, såsom exempelvis sjusovardagen den 27 juli, då det sägs att den som sover länge den dagen är trött ett helt år framåt. Det som var ett överraskningsjippo förvandlades till en programfest med uppträdanden och programpunkter och då behövde den ett ursprung.

– Då gick man tillbaka och hittade en lämplig legend om sju sovare, sju fromma män som gömde sig i en grotta och sov i tvåhundra år, säger Anne Bergman.

Naturlig tillgång

Samma princip följer alltså påskens äggseder som enligt Bergman snarare har att göra med tillgång än något annat. Ägg var vårens festmat: då kunde man plocka ägg från vilda fåglar och använda dem i matlagningen, i bröd och bannkakor till exempel.

Även tamhönsen följde naturen schema. Hönorna värpte inte under vintern och först då det blev ljusare och varmare på våren började fjäderfäna lägga ägg igen. Det sammanföll lämpligen med påsken, men kom påsken tidigt så fanns det risk för att det inte åts några ägg, högtid eller inte.

– Tamhöns var heller ingenting som gemene man hade på 1700-talet. Det var rika större gårdar och herrgårdar som höll sig med höns och först i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet började också vanligt folk hålla höns, det tack vare insatser via hushållningssällskap och liknande som brydde sig om landsbygdens fortlevnad.

FAKTA

Påsk & ägg

Äggkonsumtionen fördubblas under påskhelgen.

Äggen finns med som ett centralt element på matbordet, endera i bakverk, som dekoration eller som sådan.

Finländarna äter cirka 11 kilogram ägg per år vilket motsvarar 3,5 ägg per vecka.

73,5

miljoner kilogram ägg producerades år 2017.

Av äggen producerades 60 procent i inredda buren, 34 procent i frigående inom- eller utomhushönserier samt 6 procent i ekologiska hönsgårdar.

Lyxig delikatess

Det må finnas en högst pragmatisk förklaring till att påsken är en ägghögtid, men det förminskar inte påskäggens underhållningsvärde och deras position som ett av påskens centrala element.

Överklassen var först ut med att gotta sig på ägg till påsk, och fint folk åt pocherade ägg redan på 1700-talet.

– Ägg var en dyr lyxvara och man åt ägg för att det var fint att äta ägg, inte minst till fest, säger Anne Bergman.

Jaocbina Charlotta Munsterhjelm Elimä gård i östra Nyland beskrev i sin dagbok från år 1800, i förtjusta ordalag, hur man ätit ägg på påskaftonen och beskriver det som en stor delikatess. Även Zacharias Topelius skriver i sin dagbok från 1830-talet om hur man på våren samlades till äggsupé där man åt ägg på olika sätt.

Ägg var en dyr lyxvara och man åt ägg för att det var fint att äta ägg, inte minst till fest.

Den sist nämnde noterar även bruket med att skriva verser på äggen eller att sätta lappar med verser i äggkopparna med ordern "en grandios början", åsyftande äggröran och de andra äggrätterna som dukats fram.

– Äggverserna till påsk var lika populära som julklappsrimmen. De skulle läsas upp högt för att alla skulle få skratta tillsammans, säger Bergman.

Lek med maten

Det var också i de översta samhällsskikten som ägglekar blev vanliga. Man rullade ägg, letade efter ägg, balanserade ägg på en sked och pickade äggen mot varandra och den vars ägg sprack först fick äta det läckra innehållet.

– Ägglekarna hade vanligt folk ingen aning om. Där gick man nog länge enligt principen "inte leka med maten".

Ungefär samtidigt blev hönorna och tupparna påsksymboler, och de började förekomma bland annat i bilder på fina, godsaksfyllda askar som skänktes som i gåva. Så småningom började konditorier tillverka chokladägg med chokladfyllning till påsk.

I början av 1900-talet introduceras en ny "äggproducent", påskharen. Den långörade äggläggaren kom in via barnkamrarna eftersom den var vanlig i den germanska påsktraditionen, inte minst i den tyska barnlitteraturen.

– Vitsen låg ju i att harar inte lägger ägg, lika lite som storken kommer med babyerna som överklasstraditionen påbjöd. Det är en skämtsam omöjlighet, men det gjorde att man fick in seden med att gömma ägg i påskfirandet, säger Anne Bergman.

Påskharen blev aldrig en stor tradition hos oss, också om den nog förekommer till exempel i chokladform och på påskkort. Bergman vet inte hur mycket gömma ägg-lekar det förekommer i dagens Svenskfinland, men tror inte att det är en särskilt utbredd sedvänja utan snarare en tradition som folk känner till snarare än praktiserar.

Dekorativa ovaler

Däremot fick traditionen med att måla ägg till påsk fotfäste ungefär samtidigt, det vill säga då även vanligt folk började äta hönsägg. Då bands äggen med silkesband och doppades i vatten färgat till exempel med lökskal, och när bandet togs bort bildades vackra mönster på skalet.

– Barnen började också syssla med äggdekorationer, först i överklassen, ett stycke in på 1900-talet även i medelklassen och på 1950-talet omfattade traditionen också folk på landsbygden.

I Finland korsas två dekorationstraditioner: den engelska lite enklare traditionen som mera är barnens tradition, och den slaviska traditionen som är en regelrätt konstform – populär i kursform till exempel på våra medborgarinstitut. Kända är till exempel de ukrainska pysanka-äggen som efter färgdoppet får ett mönster som påminner om batikfärgat tyg.

– Jag vet inte hur mycket man i dagens läge dekorerar påskägg. Det finns så mycket påskpynt att köpa i affärerna, säger Anne Bergman.

Som så många andra sedvänjor är också våra påsktraditioner i ständig förändring. Restriktionerna kring vad man får och inte får göra under stilla veckan och under påsken har sedan 1980-talet sakta luckrats upp, och Anne Bergman tror att många bär på en känsla av att man vill upprätthålla gamla traditioner och den vägen komma ihåg sin barndoms påskfirande.

Många firar fortfarande en kyrklig påsk, medan påsken för mången annan har blivit något av en minisemester utan så mycket normer och standarder. Oavsett hur vi väljer att fira påsk så är ägg inte längre lyxmat som endast är festdagar och få förunnade. Numera lägger hönorna ägg året om – och vi äter dem i samma takt.

Fotnot:

Ägget som symbol för uppståndelsen förekom som en teologisk förklaring inom den ortodoxa kyrkan redan under medeltiden. Först långt in på 1900-talet fick den stora allmänheten kännedom om sådana tankar.