Paipis kan bli prejudikat för Sibbos byar

TOMT TILLSVIDARE. Här omkring kommer kanske en liten by att växa fram. Kristina Lyytikäinen välkomnar tanken. Bild: Max Nyberg

Politikerna gör uppror mot lagstiftningen i Sibbo och prövar en egen modell för hur byarna ska utvecklas.

Planen som ska göras för Norra Paipis ska basera sig på så kallade byggbarhetszoner. Principerna för de olika zonerna ska fastställas under processen, men avsikten är att hitta en modell som behandlar markägarna så jämlikt som möjligt. Kriterier som beaktas är natur- och kulturvärden, närheten till skola, dagvård, vatten- och avloppsledning, vägnätets kapacitet och tillgängligheten till kollektivtrafik. Avsikten är att förtäta byns centrala områden.

Samtidigt görs en traditionell stomlägenhetsberäkning som ska göra det möjligt att göra en jämförelse med ett traditionellt byggande och en ny modell för utveckling.

Blir det rättvist?

Bengt Aspelin är en av de större markägarna i Norra Paipis och han konstaterar att han ännu inte hunnit begrunda planerna tillräckligt.

– Men visst kan jag medge att jag är lite orolig. Det är bra att söka en modell som gör det lättare att bygga, men kommer modellen att bli rättvis?

Aspelin befarar att det kan gå så att byggrätterna fördelas orättvist eller att man plötsligt har planer som innebär att de som enligt den gamla stomlägenhetsprincipen ännu har byggrätter kvar, plötsligt befinner sig på ett område där man inte beviljar byggrätter.

GLESBYGD. I traditionella finländska byar ligger husen utspridda. I Sibbo vill man förtäta för att få ordentliga bycentrum. Bild: Max Nyberg

Byggrätterna måste upplevas som rättvisa, annars blir det så att alla får dras med följderna av en förtätad bebyggelse och större invånarantal, men bara några får den ekonomiska nyttan.

Men ett är klart; Haarajoki station i Träskända ligger så nära att invånarantalet kring den måste öka.

– Bygger man en station så måste befolkningsunderlaget vara tillräckligt, annars är det slöseri med samhällets resurser. Och visst tycker jag att det finns utrymme att bygga här, till exempel längs med Granbackavägen som har utbyggd kommunalteknik. Där finns redan vatten och avlopp och fibernät.

Haarajoki järnvägsstation öppnades 2006 och stationen ligger bara dryga sju kilometer från Granbackavägen.

Här har inte byggts så mycket nytt, för barnen har oftast tagit över jordbruket, men det förändras. Och jag tror att Paipisborna är öppna för en förändring.

Täta byar intresserar

Kristina Lyytikäinen bor i närheten av det område som utpekats som intressant för utbyggnaden av byn. Hennes hemman ligger med utsikt över tomma åkrar och ängar och det väcker en del tankar.

– Det är viktigt att jordbruket fortsättningsvis har verksamhetsförutsättningar och det är ett värde i sig att landskapet är öppet och odlat. Men jag tycker också om byarna i Mellaneuropa där man byggt tätt och sedan låter landskapet vara öppet runtom.

En tätare bebyggelse ger ett naturligare umgänge och där finns mötesplatser för invånare att träffas, säger Lyytikäinen och nämner som exempel gamla tyska byar där livet sjuder mitt i ett jordbrukslandskap.

Norra Paipis domineras av jordbruk men även här har det gått så att allt fler jobbar på annat håll och pendlar.

– Här har inte byggts så mycket nytt, för barnen har oftast tagit över jordbruket, men det förändras. Och jag tror att Paipisborna är öppna för en förändring.

Följande byar utpekas i generalplanen som byområden:

Box, Broböle, Gesterby, Gumbostrand, Hangelby, Hindsby, Hertsby, Immersby, Kalkstrand, Borgby, Myras, Pigby, Savijärvi, Skräddarby, Spjutsund, Träskby, Box, Västerskog, Södra Paipis och Norra Paipis.

Det finns cirka 1 700 outnyttjade byggplatser i glesbygden.

Generalplanen gör det möjligt att bygga för 4 000 nya invånare i bytätorterna.

Cirka 1 000 kan få en plats att bo på i glesbygden.

Ingen säljiver

De stora markägarna har inte varit så ivriga att sälja mark och inte heller Lyytikäinen och hennes man har några planer på det.

– Vi har inte sålt på hundra år tror jag, jag vet inte ens hur många byggrätter här finns.

Jag tror inte att de som flyttar hit vill bo i höghus, men det finns ju många trevliga exempel på tätbyggda småhusområden.

Men hennes gård och de andra i närheten är kopplade till det fibernät och vatten- och avloppsnät som går från Borgnäs och Kervo till Viks reningsverk i Helsingfors, och det är just det nätet som blir viktigt när byn utvecklas. Förändringen i byn kommer alltså troligen att synas från hennes fönster.

Kristina Lyytikäinen har lång erfarenhet av kommunalplanering och vet att en färdig plan antagligen inte kommer att upplevas som rättvis av alla.

– Det är så att antalet byggrätter kommer att bero på var man äger sin mark. Och de som inte utnyttjat sina byggrätter oroas kanske för att de blir förbigångna nu då byggrätterna delas ut på ett nytt sätt.

Ett tydligt bycentrum vill Lyytikäinen ändå ha och hon hoppas att de hus som byggs är småhus.

– Jag tror inte att de som flyttar hit vill bo i höghus, men det finns ju många trevliga exempel på tätbyggda småhusområden. Vi får bara se till att husen placeras rätt och att de inte sprids ut på öppna åkrar. Det blir en intressant process.

Mer läsning