Östersundomförening vill att Kilian-grafiken återbördas

I Helsingfors kyrkliga samfällighets konstlager förvaras nu nio mycket gamla grafiska blad som hör hemma i Östersundom kyrka. Enligt Burra Charter definieras det kulturhistoriska värdet bland annat av att konstverk bevaras i de byggnader dit de hör.

Nio stora grafiska blad av den tyska 1700-talskonstnären Georg Christoph Kilian, i mezzotinto-teknik, har i hundratals år tillhört kapellet eller kyrkan i Östersundom. Grafiken föreställer skeden i Jesu liv.

I dag förvaras alla nio verk i Helsingfors kyrkliga samfällighets konstlager. När det blir tillräckligt varmt i Östersundom kyrka, troligen i början av juni, flyttar två av verken in i kyrkan, tillfälligt.

De två är de enda restaurerade bladen. Konservator Liisi Hakala konserverade de två grafiska bladen som sitt slutarbete vid yrkeshögskolan Metropolia år 2014.

I slutarbetet nämns Burra Charter, principer som används av professionella konservatorer runtom i världen. I Burra Charter stadgas, bland annat, att konstverkens fysiska placering är en del av det kulturhistoriska värdet.

GEORG CHRISTOPH KILIAN. 1909-1781. Porträttet är målat av Guglielmi Gregorio, medan Kilian själv har gjort det grafiska trycket. Bild:

Kilians grafiska verk borde finnas i Östersundom kyrka, eftersom de utgör en mycket viktig del av kyrkans konstnärliga utsmyckning, skriver Hakala i sitt slutarbete. Hon har samma åsikt ännu i dag, som konservator vid Museiverket.

Beakta Burra Charter

I Östersundom verkar föreningen Östersundom-seura som under den senaste tiden mycket aktivt har samlat in uppgifter om ortens historia.

– Som den åttonde orten i Finland, och den första i huvudstadsregionen, är vi med i EU:s Ikaros-projekt, berättar Jukka Paatero, styrelsemedlem i Östersundomföreningen.

– Vi dokumenterar lokalhistoriskt viktiga uppgifter, samlar dokument och fotografier.

I Riksarkivets samlingar ingår en artikel från Borgåbladet som i januari 2009 skrev om Östersundom kapell, om Kilians nio grafiska blad och om Hanna Hagboms kyrkofond. Östersundomförening fick tag på artikeln den här våren.

– Efter kontakter med kyrkospecialisten Kaarina Nazarenko, som också citerades i artikeln, fick vi uppgifterna om Liisi Hakalas slutarbete och kännedom om Burra Charter, säger Paatero.

– Vi anser att Helsingfors kyrkliga samfällighet måste beakta Burra Charter och inte bara förvara de grafiska bladen i sitt konstarkiv utan se till att alla blir konserverade och återbördade till Östersundom kyrka, som är deras rätta hemvist.

JESUS FÄNGSLAS. Ett av Kilians grafiska verk som Liisi Hakala har konserverat. Finns sommartid i Östersundom kyrka. Bild: Liisi Hakala

Sibbo rörde inte fonden

Det var 2009 som Östersundom blev en del av Helsingfors, Östersundom kyrka blev en del av Helsingfors kyrkliga samfällighet, och samtidigt samfällighetens äldsta kyrka som härstammar från slutet av 1600-talet.

Kyrkan överläts till Helsingforssamfälligheten nyårsafton 2008.

– Klockan sex på nyårskvällen var jag med om överlåtelsen, minns prosten Henrik Andersén som tog över Östersundom kyrka av Sibbo församling.

– Men i det sammanhanget var det inte tal om vare sig grafik eller kyrkofonder.

Inger Bergdahl, som på den tiden jobbade på Sibbo kyrkliga samfällighets ekonomikontor, minns däremot väl överlåtelsen till Helsingfors, men också en tidigare överlåtelse.

– Det var när Östersundom kapellförsamling gick över till Sibbo samfällighet. Då fick vi ta över bokföring och andra dokument, allt fanns samlat i en papplåda.

Hanna Hagboms kyrkofond uppgick till 35 000 euro vid årsskiftet 2009.

– Hanna hade bestämt att avkastningen ska gå till kyrkogårdens förskönande, säger Bergdahl. Sibbo kyrkliga gemenskap rörde aldrig pengarna, kyrkogården sköttes med budgetmedel.

Fonden växte, utom med räntor, också varje år med en del Teosto-pengar. Hanna Hagbom hade nämligen tonsatt Arvid Mörnes dikt Båklandets vackra Maja.

Inte med fondpengar

Hanna Hagbom var lärarinna i Östersundom i början av 1900-talet. Hon jobbade ivrigt för kapellet och skaffade det första instrumentet till kapellet, ett harmonium.

– Varför inte respektera hennes yttersta vilja och använda fondpengarna för att konservera de återstående sju grafiska bladen, frågar Östersundomföreningens styrelsemedlem Jukka Paatero.

Stefan Stenberg som är förvaltningssakkunnig på Helsingfors kyrkliga samfällighet, försäkrar att Hanna Hagboms kyrkofond är i trygga händer, liksom Hagboms testamente.

I testamentet står: Återstoden av penningmedlen tillfaller Östersundom kapellkyrka att fonderas under namn av Hanna Hagboms kyrkofond, varav räntorna användas till vårdande av Kapellkyrkans gravgård samt min egen grav å densamma.

– Samfälligheten har gjort alldeles som det står i testamentet, säger Stenberg. Ränteavkastningen varierar visserligen från år till år.

Stenberg anser att man inte kan använda fondmedlen till något helt annat än det som föreskrivs i testamentet, alltså inte till konservering av de grafiska bladen.

Lång gemensam historia

I dag är det Mikaelin seurakunta i Helsingfors som har huvudansvaret för kapellet i Östersundom.

Kyrkoherde Martti Häkkänen känner till de grafiska verken.

– De är från 1700-talet och representerar mycket väl sin egen tid, men papperet har farit illa. Vi har tagit reda på att det kostar mellan två och tretusen euro att konservera varje tavla.

DEN SISTA MÅLTIDEN. Ett av de grafiska verk av Kilian som Liisi Hakala har konserverat. Finns sommartid i Östersundom kyrka. Bild: Liisi Hakala

– De två konserverade tavlorna har de senaste åren tagits till Östersundom kyrka varje sommar. Utmaningen är köld och fukt. Tavlorna behöver torr luft och jämn värme.

Östersundom kyrka är skyddad av Museiverket och verket har förbjudit utbyte av värmesystemet som nu utgörs av en oljepanna och varmluftsfläktar. Det leder till stora fluktuationer, både när det gäller temperaturer och fukthalter.

Häkkänen känner inte till Hanna Hagboms kyrkofond.

– Men det skulle vara mycket välkommet att få tillbaka de grafiska bladen till Östersundom kyrka. De passar bra in i helheten, konsten och kyrkan har en lång gemensam historia.

Något måste hända

Östersundomföreningen tänker inte ge upp.

– Vi får väl gå med tiggarstaven för att få ihop pengarna till konserveringen, säger Paatero.

– Mycket tid har redan gått till spillo. Om man hade haft en plan för nio år sedan hade man redan kommit långt. De två första grafiska bladen har konserverats som elevarbete. Man kunde ha gjort det samma med de övriga sju.

– Ingenting händer om ingen gör något.

Bild: Magnus Massingberd

Konservator Liisi Hakala är inte säker på att samfällighetens konstlager är den idealiska förvaringsplatsen för de sju obehandlade konstverken.

– Om det inte finns pengar för konservering kan man ändå bevara verken på andra sätt, som repliker till exempel, eftersom de är en viktig del av konsten i Östersundom kyrka.

Kaarina Nazarenko, som är expert bland annat på kyrkorna i Sibbo, kan berätta att yrkeshögskolan Metropolia inleder en ny fyraårig kurs i papperskonservering nu i höst. Hon har fått beskedet att eleverna vid kursen under sitt andra studieår, alltså läsåret 2019-2020 har fått så goda färdigheter att de klarar av att konservera Kilian-grafiken.

– Och till ett pris som ligger långt under två till tretusen euro, säger Nazarenko.

Östersundomfest

Östersundomföreningen kallar den 19 maj till byafest med restaurangdag och körsång.

Under dagen visas en Topelius-utställning i byahuset Gillet. Topelius bodde sina sista levnadsår på Björkudden i Östersundom.

Föreningen också ut gamla fotografier från orten.

Burra Charter

Burra Charter är ett viktigt instrument för konservatorer, men också för dem som äger, förvaltar och vårdar kulturhistoriskt värdefullt material.

Ett kulturellt värde innebär att föremålet har estetiskt, historiskt, vetenskapligt, andligt och socialt värde för tidigare generationer eller för dagens generation.

Burra Charter svarar på frågan varför det är viktigt att konservera och varför konserveringen ska göras med så små förändringar som bara är möjligt.

Det värdefulla föremålets placering är en del av det kulturella värdet. Därför är det viktigt att man alltid, när det bara är möjligt, återbördar föremål till deras ursprungliga plats.