Oro för asylsökandes simkunskaper

VIKTIG KUNSKAP. I de östnyländska kommunerna är man överens om att asylsökande borde ha möjlighet att lära sig simma. Men de praktiska arrangemangen är ännu inte klara. Bild: Amanda Englund

Enligt Finlands Simundervisnings- och Livräddningsförbund kan man anta att många asylsökandes simfärdigheter inte alltid är på samma nivå som majoritetsbefolkningens.

I en intervju till Yle säger förbundets verksamhetsledare Kristiina Heinonen att många asylsökande kommer från länder där de inte har möjligheten att lära sig simma. Det här är hon rädd att ska synas i sommarens olycksstatistik. Heinonen efterlyser mer simundervisning för de asylsökande i kommunerna, men konstaterar att tillgången till simskolor varierar stort i kommunerna. ÖN gjorde en rundringning för att höra hur de östnyländska kommunerna förbereder sig på badsäsongen.

"En nationalfärdighet"

I Lovisa säger flyktingkoordinator Ulla Taipale att man så klart inte kan göra antagandet att asylsökande inte kan simma, man måste utreda deras erfarenheter från fall till fall.

– Allt beror ju på från vilka länder eller vilka områden de kommer. Om asylsökande vuxit upp vid vatten kan de ha utmärkta simkunskaper men om de å andra sidan kommer från inlandet kanske de aldrig tidigare varit i vattnet.

Taipale säger med över tioårig erfarenhet av arbete med flyktingar att motion i olika former är ett utmärkt integrationssätt. Men simfärdigheter är särkilt viktiga just i Finland.

– Man kan säga simkunskaper är något av en nationalfärdighet i Finland, det är trots allt ett tusen sjöars land och havskusten är lång. I allmänhet är motivationen att lära sig simma hög bland asylsökande så det är sällan ett problem.

Man kan säga simkunskaper är något av en nationalfärdighet i Finland.

Enligt Taipale kan situationen bland muslimer ändå vara mer komplicerad.

– Muslimska kvinnor badar i regel inte vid stränder där det också finns män. Därför har en del större städer ordnat simundervisning i kvinnogrupper. Men det kan ändå bli svårt för kvinnorna att upprätthålla sina simkunskaper då det är en regel i det finländska samhället att båda könen badar samtidigt på stränder och i simhallar. Det handlar helt enkelt om kulturskillnader, människor är vana att leva på olika sätt.

Under april kommer Lovisa att ta emot 25 flyktingar från Sudan. Det är fråga om barnfamiljer men Taipale kan inte säga något om deras simkunskaper eftersom hon ännu inte träffat dem.

– Det är kristna familjer så det blir knappast några problem med simningen. Förra torsdagen hade vi också ett möte med fritidsväsendet där vi diskuterade hur flyktingbarnen kan delta i stadens simskolor och andra idrottsaktiviteter. När vi bekantar oss med familjerna kan vi sedan berätta om vilka aktiviteter som finns så att de kan skapa nätverk och delta i samma verksamhet som de övriga Lovisaborna under sommaren.

Fullt i simhallen

I Borgå säger Per Högström som är chef för idrottstjänsterna att simhallen redan nu är så fullbokad med simskolor att det tyvärr inte finns plats i alla fall för särskilda grupper för asylsökande.

– Och eftersom Borgå i sin budget fattat beslut om att det i sommar inte ordnas några utomhussimskolor i stadens regi så finns det inga möjligheter här heller.

Han ställer sitt hopp till att Röda korset på något sätt kunde ordna simundervisning. Det handlar trots allt om en viktig färdighet oberoende av vilket ursprung man har.

– Man måste minnas att det också finns många finländare som har otillräckliga simkunskaper. Och det är mycket svårare att lära sig simma om man till exempel är 46 år gammal jämfört med om man är ett barn.

Högström räknar med att frågan om simundervisning kommer till behandling i staden under nästa vinter då det klarnar vilka asylsökande får stanna i landet och var de ska bo.

– Staden vill säkert vara med och hjälpa till även när det gäller simfrågan.

Tillvidare måste man enligt Högström berätta om badsträndernas faror via informationstavlorna vid stränderna.

I Sibbo säger chefen för idrottstjänsterna Piritta Forsell att kommunen erbjuder simundervisning för elever i årskurserna 3–4.

– De får simma fem gånger per läsår så sammanlagt blir det tio gånger.

Men till exempel de asylsökande ungdomarna i Västerskog är i 16–17-årsåldern så de kan de inte delta i den här undervisningen.

– Ungdomarna är ju inte längre läropliktiga, men simundervisningen borde säkert vara en del av deras integrationsundervisning. Men jag vet ännu inte vilken instans som i praktiken tar hand om det här.

Ungdomarna är ju inte längre läropliktiga, men simundervisningen borde säkert vara en del av deras integrationsundervisning.

Sibbos bildningsdirektör Kurt Torsell är väl medveten om problematiken.

– De asylsökande som går i grundskola omfattas ju av läroplanen där målsättningen är att alla ska lära sig simma. Men för dem som är över läropliktsåldern är situationen oklarare, spontant kan jag tänka mig att fritidssektorn eller medborgarinstitutet kunde ansvara för deras simundervisning.

Torsell säger att den grundläggande utbildningen av asylsökande som inte omfattas av läroplikt i nuläget är något av ett ingenmansland. Men lagberedningar pågår.

– Medan jag ännu jobbade på Kommunförbundet behandlades den här frågan. Hittills har problemet varit att det inte finns någon finansieringsmodell för den grundläggande undervisningen för personer som inte längre är läropliktiga. Kunde det till exempel fungera så att kommunerna har hand om undervisningen och får statsfinansiering?

Han hoppas att alla asylsökande skulle kunna erbjudas samma möjligheter till utbildning och integration men situationen försvåras av att de asylsökande har väldigt olika bakgrund när det gäller utbildning.

– Bland de asylsökande finns människor som varken kan läsa eller skriva. Det säger något om hur lite de fått gå i skola och ger en fingervisning om vilka luckor det kan finnas i deras allmänbildning. Simkunskaper är också en form av allmänbildning.