Originell saga om udda myror

MYRLIV. Margaretha Sillanders bilderbok Myran Mollys nya familj, med illustrationer av bildkonstnären Britt Kootstra, bjuder barn i åldern 6–9 på läsning med tuggmotstånd.Bild:

Margaretha Sillanders debutbok är en märklig berättelse om myran Molly och hennes tio myrbarn. En dag rymmer barnen och skapar kaos i myrboet.

Bilderbok: Myran Mollys nya familj

Text: Margaretha Sillander

Illustrationer: Britt Kootstra

Förlag: Marginal

Finns det någon annan insektart som bjudit på så många allusioner till mänskligt beteende som myran? Med myror förknippar vi flit, rastlöshet, extensivt hjärnarbete och myrsamhällena med sina klasser och kommunikationssystem som har inspirerat såväl författare som filmmakare (till exempel kultfilmerna Empire of the Ants och Antz).

Myrornas intrikata och hierarkiska system har också gett inspiration till Margaretha Sillanders originella bilderbok Myran Mollys nya familj, med illustrationer av bildkonstnären Britt Kootstra.

Det är en annorlunda, snudd på besynnerlig berättelse om livet i ett myrbo som dess invånare byggt ovanför köket i ett sommarhus ute i skärgården. I centrum för berättelsen står myran Molly som arbetar som barnmorska och ansvarar för barnkamrarna längst in i myrboet. Till Mollys uppgifter hör att sköta om larverna då de kläcks ur sina ägg, mata dem och uppfostra dem när de krupit ut ur sina puppor.

Bekymmersamt blir det när Molly upptäcker att pupporna i en av kamrarna är annorlunda än de andra. De är större och luktar konstigt. Snart minns hon att hon matat dem med en mörkröd saft som hon hittade under en av sina matsamlingsturer i sommarhusets kök. Under tiden som hon öste upp saften som låg i pölar på köksbordet, passade hon på att dricka själv av den goda drycken. Men saften gjorde henne yr och vinglig och när hon kom tillbaka till myrboet ramlade hon omkull och somnade.

Människomyror

När så Mollys märkliga puppor kläcks går det ett sus genom den församlade skaran av barnmorskor och barnskötare som kommit för att vittna händelsen. Mollys myrbarn är mycket större än andra nyfödda, de har hår på huvudet och en del har mustasch. Att de vuxna anletsdragen beror på saften som Molly matat pupporna med är uppenbart men det är tveksamt om 6–9-åringar, som är bokens målgrupp, förstår vad det är för en "saft" det handlar om.

Britt Kootstras sparsmakade illustrationer som är gjorda med en blandteknik av teckningar och kollage bidrar till att skapa huvudbry. I dem gestaltas myrorna som myrmänniskor, med människoansikten, -kroppar och kläder. Det enda som påminner om myror är antennerna och de många armarna. Illustrationerna går visserligen fint i dialog med den säregna berättelsen men något förvirrande känns de. Här har antropomorfismen verkligen drivits till sin spets.

I grunden handlar Sillanders och Kootstras barnbok om hur svårt, rentav omöjligt, det är att vara annorlunda i ett strikt hierarkiskt samhälle där alla har en given roll och uppgift. I myrsamhället finns inget rum för avvikelser och det får Molly känna av när hennes myrpojkar en dag rymmer och plundrar drottningarnas honungsförråd. För ett sådant brott ges ingen pardon och Molly finner till sist bara en utväg för sin familj.

Det är alltid välkommet med barnböcker som inte är färdigt tuggade utan som utmanar till att fundera vidare. Kanske är det här också en bok man gärna återkommer till, just på grund av den originella berättelsen och det krävande bildspråket.

Pia Vuorio