ÖN träffade läsare – ni uppskattar det lokala

PRENUMERANT. Annina Kyrklund uppskattar lokala nyheter på svenska. Dansaren Lazaro Miguel Torres Buoso har just flyttat till Borgå från Kuba. Bild: Kristoffer Åberg

Det är via lokaltidningar och lokalradio man får veta vad som händer i den egna regionen. Det uppskattar både yngre och lite äldre läsare, oberoende av om de är digitala eller inte.

I våras bad vi på Östnyland läsarna bjuda oss på kaffe, vi hade med oss kaffebröd. Det var glädjande många som passade på att sitta ner i lugn och ro och prata medievanor med oss. En del är prenumeranter, andra inte, men det var inte det viktiga – vi ville nå också dem som inte läser tidningen, vi ville veta vad som är bra och vad vi kunde göra bättre. På agendan fanns också att skapa dialog med läsarna.

Gemensamt är att de flesta uppskattar lokala nyheter av alla slag oberoende av om man läser dem i en papperstidning, på nätet eller hör dem på radio eller tv.

En av de som bjöd oss på kaffe är språkläraren, översättaren och mediet Annina Kyrklund. Hon är en ivrig läsare och prenumerant sedan många år.

– Jag tycker att tidningen har blivit bättre sedan den blev Östnyland. Och det räcker bra till med utgivning två dagar i veckan. Jag är nöjd med tidningen, fast hypersudoku kunde ni ha, det vanliga är för lätt, säger Kyrklund.

Jag vill läsa lokala nyheter, det är viktigt att hänga med vad som händer i regionen.

Kyrklund läser det mesta som står i tidningen, och hon väljer printversionen.

– Jag är massor på internet, jag arbetar på nätet, men tidningen vill jag läsa på papper, säger hon.

Annina Kyrklund följer med vad som händer både i Finland och i världen, och då är det ofta på internet hon hittar information. De lokala nyheterna får hon från de två lokaltidningarna Östnyland och Uusimaa.

– Det lokala får man ingen annanstans. Det var en bra satsning att Östnyland gick in för att vara helt lokal.

Händelsekalendern får plus, liksom bredden på innehållet i tidningen.

– Så tycker jag att det är jätteviktigt att det finns medier på svenska, även om jag är tvåspråkig själv. Det är en principsak, jag uppskattar allt som bjuds på svenska. Det är en rikedom att det finns lokalmedia på två språk, och det finns också vissa kulturella skillnader mellan språkgrupperna.

LÄSER. Annina Kyrklund läser allt i tidningen. Lazaro Miguel Torres Buoso håller på att läsa sig finska, även om några svenska ord redan fastnat. Bild: Kristoffer Åberg

Digitalt eller på papper?

Annina Kyrklund föredrar att läsa tidningen på papper fastän hon är digitalt aktiv. Hon är i gott sällskap, speciellt de lite äldre som vi besökte föredrar papperstidningen framför att läsa lokalnyheter digitalt. Det är ändå många som insett det praktiska i den digitala utgåvan av tidningarna, till exempel när man är på resa.

Också lite äldre läsare börjar hitta till social media, och det händer att man tar till sig någon lokal nyhet på lokalmedias digitala sidor.

Priset då? Det är dyrt att prenumerera på en papperstidning, det tycker de flesta. Ändå vill man gärna ha sin tidning på papper.

– Jag har haft en prenumeration på ÖN tidigare, men slutade prenumerera när den inte kom fastän den skulle komma, säger en läsare och ger med den kommentaren en slänga till Postens utdelning.

Chefredaktör Helén Kurri har pratat medievanor med en stor del av dem som anmälde sig för en kaffestund. Priset har dykt upp under flera av diskussionerna.

– Professionell lokaljournalistik kostar. Många säger att det är viktigt att det finns en mångfald av media på svenska. Bästa sättet att trygga bra lokaljournalistik på svenska är att prenumerera på lokaltidningen. ÖN:s premium kostar 6,90 i månaden, för det får man allt vårt digitala innehåll – e-tidningen, nyhetssajten som uppdateras dagligen och tillgång till vårt digitala arkiv, säger Kurri.

ÖN får också negativ kritik. Priset, speciellt för papperstidningen som många föredrar, är en stötesten för många. Vilka serier som borde ingå i tidningen kunde vara ämne för en egen artikel, där går åsikterna isär. Utgivningsfrekvensen likaså, där en tycker det räcker till med tidning två dagar i veckan anser den andra att det gör att ÖN har gamla nyheter och vill ha sin tidning oftare.

Bild: Kristoffer Åberg

– Mera sällan hör man numera läsare säga att ÖN har gamla nyheter. Men till dem som säger så skulle jag vilja säga att vi har egna nyheter, sådant som man bara får läsa i ÖN, eller får läsa först i ÖN. Vårt fokus ligger på en snabb nyhetsrapportering på webben. På ostnyland.fi publicerar vi dagligen nyheter, intervjuer och reportage, säger Helén Kurri.

Det var inte bara Östnyland som var föremål för kaffediskussionerna. Vi ville veta hur östnylänningarna tänker kring media och vilka deras medievanor är.

– Radion är ett sällskap, och särskilt på morgonen får man nyheterna väldigt snabbt där, säger en östnylänning.

Viktigt med dialog

En lokaltidning finns till för sina läsare och den viktigaste uppgiften är att förmedla relevant information om vad som händer i Östnyland. Utifrån läsardiskussionerna verkar vi på redaktionen ha rätt bra kläm på vad folk vill läsa om.

– Våra läsare tycker om ÖN. Innehållet upplevs som angeläget och intressant, även om det också kom förslag på förbättringar och tips på vad vi skulle kunna skriva om. För mig är det viktigt att ha en dialog med våra läsare, både de som läser oss på papper och digitalt. Innehållet utvecklas tillsammans med läsarna, säger Helén Kurri.

Alla som jag har besökt har varit genuint glada över att tidningen vill sitta ner och prata. Man har plockat fram sina finaste kaffekoppar och förberett sig på vad man vill prata om. Jag har verkligen känt mig välkommen.

Under våren och sommaren har vi träffat omkring tjugo östnylänningar, fördelade på Sibbo, Lovisa och Borgå.

– Jag vet att det är bland äldre östnylänningar, 65 plussarna, som vi har våra allra mest trogna läsare. Det syntes också i hembesöken, en övervägande del av dem som bjöd hem ÖN var över 65 år. Vår utmaning är att nå yngre, till exempel barnfamiljerna. ÖN producerar mycket innehåll som tangerar barnfamiljernas vardag, till exempel nyheter om skolor och daghem.

Alla kommentarer vi fått under träffarna finns dokumenterade och ligger som grund då vi diskuterar innehållet och vilka satsningar vi ska göra på tidningen.

– Riktigt alla har vi inte hunnit besöka, men jag ska kontakta även dem som vi inte har besökt, lovar Helén Kurri.

Mer läsning