Omstridd kärnenergi förvandlades till klimathopp

Bild: Arkiv/Kristoffer Åberg

Om fjorton år ska Finland vara koldioxidneutralt. Satsningar på att minska växthusgasutsläppen inom alla utsläppssektorer är avgörande om målet ska nås, men också att konvertera energiförbrukningen till utsläppsfri sådan.

Den accelererande klimatkrisen har fått många antikärnkraftsanhängare att se med nya ögon på kärnkraften. Som totalt utsläppsfri ter den sig som ett av de bästa alternativen för att nå målet om ett koldioxidneutralt Finland.

Backa till onsdagen den 21 april 2010. Lovisa stadsfullmäktiges möte då innehöll en gnutta historisk dramatik. För tredje gången sa regeringen nej till Fortums ansökan om att bygga en tredje reaktor på Hästholmen.

Socialdemokraternas Bosse Lindfors ansåg att beslutet äventyrade Lovisa stads möjligheter att bestå som självständig kommun. Thomas Rosenberg (SFP) tyckte att beslutet på det stora hela var bra för Lovisa, "nu kan man koncentrera sig på annat."

Riktigt missnöjd var De grönas Janne Länsipuro, som var upprörd att dåvarande minister Mauri Pekkarinen i offentligheten talat om ett till noll lov, men plötsligt beviljade två nya tillstånd.

Fullmäktigemötet visar hur eldfängd kärnkraftfrågan var för tio år sedan.

Två gånger har kärnkraftsfrågan fått De gröna att lämna regeringssamarbetet. 2002 när regeringen godkände byggandet av en femte reaktor, och 2014 när regeringen godkände Fennovoimas bygglov.

I dag är inte kärnkraften en knäckfråga för De gröna. Tvärtom, inom partiet finns numera ett omfattande stöd för kärnkraften, den betraktas som ett vettigt alternativ till fossila bränslen.

"Det finns ingen helt problemfri energiproduktion, men när man väger fördelar och nackdelar mot varandra framstår kärnkraften som en bra, resurseffektiv och säker produktionsform." Orden är den gröna riksdagsledamoten Atte Harjannes, och citatet är plockat ur Fortums infoblad Kärnkraftverket vår granne, som delas ut till hushållen i Lovisa.

En stor del av Lovisaborna tycks dela samma pragmatiska inställning till kärnkraften, som man ser hos De gröna i dag. Efter att ha bott granne med två reaktorer sedan 1970-talet har Lovisaborna lärt sig att leva i skuggan av en industri, som under flera decennier delade åsikterna och väckte starka känslor.

För en dryg månad sedan lämnade Fortum in miljökonsekvensbedömningen till Arbets- och näringsministeriet. Man presenterar tre scenarier: fortsatt drift i tjugo år, avveckling, och avveckling av kärnkraften men mottagning av radioaktivt avfall.

Invånarenkäten som gjordes i samband med miljökonsekvensbedömningen nyligen gick ut till 1 300 Lovisabor. Knappt en tredjedel svarade på den. Ju närmare man bodde desto mer negativt inställd är man till kärnkraften, men av flera onda ting uppfattas en fortsatt drift som ett bättre alternativ än avveckling och förvaring av kärnavfall.

En fortsättning av driften är vad även Fortum ser som det bästa alternativet. Regeringen lobbar just nu för att EU ska inkludera kärnkraft i programmet för förnybar energi, och då är det naturligt att man satsar på existerande och fungerande enheter. Ett beslut om Fortums drifttillstånd torde fattas under den här riksdagsperioden, och det ser rätt bra ut för en fortsättning av driften på Hästholmen.

Även De gröna, som sitter i regeringen, hoppas att EU sätter ekostämpeln på kärnkraften. Det skulle betyda ett uppsving av investeringar i kärnkraft.

För Lovisaborna betyder en fortsättning av driften att över 500 arbetstillfällen tryggas för ytterligare ett par decennier. Ett faktum som, utöver klimataspekten, väger tungt.

Helén Kurri Nyhetschef och chefredaktör för Östnyland