Omfattande utbyggnad av vindkraften kräver helhetsplanering

Den energiomställning som försiggår i och med övergången från traditionella elproduktionsformer till förnybara – som till exempelvis vindkraft som kräver vidsträckta markområden – orsakar också omfattande miljökonsekvenser. För närvarande finns det i vårt land vindkraftverk i 70 kommuner, och dessutom planeras för vindkraft i 70 sådana kommuner där vindkraftverk fortfarande saknas. I hela landet finns nu planer för 260 nya vindkraftsprojekt.

Besluten om att bygga vindkraftverk fattas i kommunerna för ett projekt åt gången allteftersom nya projekt aktualiseras. I många kommuner kan flera vindkraftsprojekt pågå samtidigt, men sällan gör kommunen på förhand upp några vindkraftsplaner som skulle omfatta hela kommunen. Vindkraftsprojekten placeras gärna i kommunens randområden, långt från centrum. Då kan konsekvenserna sprida sig in också på grannkommunernas områden. På samma sätt kan kommunen också få sin beskärda del av de konsekvenser som projekt på andra sidan kommungränsen ger upphov till.

Någon planering över kommungränserna förekommer knappast alls, för att inte tala om planering landskapen emellan. Vid landskapsplaneringen undersöks enbart projekt som är av regional betydelse. När projekten blir fler och enskilda vindkraftsprojekt på detta sätt sprids ut på olika håll kommer det att leda till okontrollerade situationer och till oförutsedda samverkande konsekvenser av projekt som ligger nära varandra.

Till ett vindkraftsprojekt hör inte bara enskilda vindkraftverk utan också ett nätverk av servicevägar. I större projekt kan servicevägarna totalt vara tiotals kilometer långa. Likaså behövs ett nätverk av jordkablar mellan kraftverken. Den el som produceras ska överföras till det landsomfattande elnätet, så varje vindkraftsprojekt behöver också en kraftledning. Då kraftledningarna i längd varierar mellan 20 och 130 km blir resultatet småningom när projekten blir fler att vi i vårt land får ett nätverk som består av tusentals kilometer kraftledning. Och markägarna hamnar i en ojämlik ställning, eftersom de markområden som behövs för kraftledningar kan tvångsinlösas trots att placeringen av vindkraftverken grundar sig enbart på frivilliga avtal.

Varje vindkraftsprojekt bör granskas som en helhet som utgörs av kraftverken, nätverket av servicevägar samt elöverföringen. Projektets miljökonsekvenser bör utredas för hela den projekthelhet som bildas av dessa delområden. Hur vindkraftsprojekten placeras bör grunda sig på en heltäckande planering som omfattar hela Finland och som förutom kraftverksområdet också beaktar elöverföringen och de samverkande konsekvenserna av olika projekt. Kraftverken bör förläggas till större enheter och till sådana platser där viktiga naturvärden inte äventyras. Olägenheter för bosättningen bör förhindras genom att ett tillräckligt stort kilometerbaserat minimiavstånd till bostadshus föreskrivs.

Det bör också stadgas att alla vindkraftsprojekt ska vara miljötillståndspliktiga så att det går att effektivt ingripa när olägenheter orsakade av verksamheten dyker upp. Att lösa in mark för kraftledningar bör upphöra helt, och markanskaffningen bör grunda sig enbart på frivilliga avtal när det gäller alla markområden som behövs för projekthelheten. De fastighetsskatter som betalas för vindkraftverken bör fördelas mellan alla kommuner. Då undviker man att vindkraftverk av ekonomiska orsaker placeras på sådana ställen som är olämpliga med tanke på miljön.

Sari Murto
 filosofie magister, vice ordförande, Vindkraftsmedborgarföreningen (TV-KY) rf