Omaka paret i fantasins land

STOR OCH LITEN. Lilla Anna (Meri Anna Hulkkonen) och Stora Farbrorn (Robert Kock) roar de yngsta med stil och med känsla.Bild:

Liksom Träskalle och Stumpen eller Stor-Klas och Lill-Klas är det två mycket omaka figurer, Lilla Anna och Långa Farbrorn som roar de allra minsta på Nicken-scenen under vårvintern i barnpjäsen .

Lilla Anna och Långa Farbrorn

Ensemblen Bulleribock i samarbete med Nicken Nu på Svenska Teatern.

Manus: Oskar Pöysti på basen av Inger och Lasse Sandbergs ikoniska figurer.

Regi: Aleksis Meaney.

Scenografi & kostymer: Tiina Hauta-aho.

Ljusplanering: Ada Halonen.

Ljudplanering: Kristian Ekholm.

I rollerna: Meri Anna Hulkkonen, Robert Kock.

Premiär: 7.2.

Speltid: cirka 50 min.

Spelas till den 5.3.

Åldersrekommendation: från 3 år uppåt.

I sina färgglada dräkter och med sin vänliga approach är karaktärerna både fantasieggande, litet gåtfulla och roliga.

När man ser Meri Anna Hulkkonen och Robert Kock i sina barnvänliga utstyrslar kommer man osökt att tänka på en av de bästa barnvisorna som gjorts på svenska, nämligen Det gåtfulla folket av Beppe Wolgers. I barnvisan blir en värdelös sak en skatt, och sängar till fartyg en natt. "Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem. Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket".

Så är det också i Lilla Anna och Långa Farbrorn, det är fantasin som är kittet i en historia för barn till manus av Oskar Pöysti med utgångspunkt i Inger och Lasse Sandbergs barnboksfigurer. Den första boken utkom för övrigt samma år som Olle Adolphson sjöng in Det gåtfulla folket på skiva, 1964.

Detektiver

I sin gulrödrandiga kostym, stora fluga och gröna cylinderhatt förvandlas Robert Kock till själva urbilden för den snälla och välmenande farbrorn, han som tillammans med sin kortare vän Lilla Anna i vit- och rödrandig dräkt förvandlas till detektiver på jakt efter någon som skräpat ned i omgivningen.

Under sitt detektivarbete hittar man mystiska lappar med ledtrådar, tittar genom magiska hål, bygger hus och flygplan av bräder och lådor och med ens går färden högt uppe i det blå medan ljudet av en flygplansmotor hörs över scenen.

I föreställningens kanske mest spännande scen dyker också paret Sandbergs sagofigur Spöket Laban upp och fladdrar glatt omkring i ett gåtfullt mörker.

Förvandlingsakt

Många och ivriga kommentarer från den unga publiken ledsagar tablån där Långa Farbrorn först förvandlas till en liten docka och sedan tillbaka till normal storlek med hjälp av två förvandlingsfjädrar som Lilla Anna inte har riktigt koll på.

Regissören Aleksis Meaney svarar för en välfungerande och rytmisk regi där några riviga sånger tillsammans med huvudrollsfigurerna ger extra liv åt den delvis interaktiva berättelsen.

Bortskämd med Unga Teaterns sagoberättelser kan man heller inte gärna vara annat än glad över en barnpjäs av Lilla Anna och Långa Farbrorns kaliber. Ensemblen Bulleribock varken underskattar eller överdriver i en föreställning där det fascinerande mötet med fantasin står som garant för kvalitativt högklassig barnteater.

Egil Green