Objektifiering av kvinnan

Målgruppen för det mesta som görs i Hollywood är unga testosterondrivna män.

När filmforskaren Laura Mulvey 1975 skrev sin omdebatterade artikel "Visual Pleasure and Narrative Cinema" tänkte hon knappast att hennes artikel ännu 42 år senare skulle vara dagsaktuell. Det vi ser hända i dag i film och teatervärlden fungerar som en bekräftelse av att hon hade rätt från början. Mulvey beskriver i sin artikel hur Hollywood och filmen dominerades av män på olika nivåer. Hennes koncept "The Male Gaze", mannens blick, beskriver hur filmens huvudroll, protagonisten, generellt är en man och att kvinnans roll i filmen är passiv. Kvinnan behöver vara "påtittbar" ur tre olika perspektiv: dels som objekt för fotografen som skapar bilden av henne, dels för de karaktärer hon spelar mot och framför allt för mannen i publiken som skall beundra henne.

Äldre James Bond-filmer fungerar bra som exempel även om de är gjorda i England. Protagonisten, Bond, träffar kvinnan ungefär mitt i filmen. Han flirtar med henne och det finns sedan två möjligheter för hennes stödjande roll, antingen sluter hon upp med Bond och hjälper honom jaga skurkar eller sedan visar det sig att hon själv är antagonisten, en femme fatal som nästan lyckas göra slut på Bond. Vi män identifierar oss på ett narcissistiskt vis med protagonisten. Vi njuter därför av att se hur Bond förr eller senare lyckas förföra henne. Mulvey använder Sigmund Freuds psykoanalys som ett "vapen" i sin analys. När Bond mot slutet möter den nu antagonistiska kvinnan hotar hon hans manlighet. Han är rädd att bli kastrerad och väljer därför att inte skona hennes liv.

Mulvey visar tydligt hur den mansdominerade filmbranschen placerar kvinnan i en situation som förnekar henne sin mänskliga identitet och förvandlar henne till ett objekt för mannens sexuella fantasier. Filmvärlden i dag är fortfarande lika patriarkalisk i sina strukturer. Målgruppen för det mesta som görs i Hollywood är unga testosterondrivna män. Det är inte konstigt att de reproducerande bilderna av manlig, aktiv hårdhet och kvinnlig passivitet inte ifrågasätts. De filmer som är lönsamma och därför dominerar utbudet på bio i dag har ofta osårbara actionkaraktärer i huvudrollen.

Jag försökte komma på amerikanska filmer med kvinnor i huvudrollen. De första som dök upp var Ripley (Sigourney Weaver) i Aliens samt "The Bride", Uma Thurmans karaktär i "Kill Bill". Både kvinnorna gestaltar en karaktär som vanligen skulle spelas av män. Regissören anspelar klart på Freuds teorier. I det första fallet är det rymdvarelsen som råkar illa ut, i det senare är det skurken som under hela filmen får vara rädd för hennes ninjasvärd. Vi är tyvärr fortfarande långt ifrån en jämlikhet mellan könen i film. Snarare har den objektifiering av kvinnan som pågått i samhället medfört en felaktig inställning, att det skulle vara "okej" att tafsa på och trakassera kvinnor. Vi får hoppas att reaktionerna mot de aktuella avslöjandena bakom #weinstein, #metoo och #tystnadtagning, kunde förändra situationen till det bättre, för allas vår skull.

John Grönvall magister i datateknik och jobbar som lärare i medier och kommunikation på Arcada