"Obamas tal var otroligt inspirerande"

Amerikanen Chris Paxton är ena halvan av hamburgarrestaurangen Bondai i Borgå. Den tidigare videojournalisten på Fox News har på nära håll bevittnat USA:s väg från Obama till Trump.

Året är 2013, och Barack Obamas andra installationsceremoni som president ska just börja i Washington DC. Vid den första, år 2009, fanns det hopp i luften – en allmän känsla av allt ändå blir bra. En tid när folk öppet grät glädjetårar på grund av ett valresultat.

Nu är det dags för de andra fyra åren, och realismen har slagit rot. Videojournalisten Chris Paxton står i folkmängden utanför själva området där Obama ska hålla sitt tal när kollegan tittar frågande på honom.

– Jag jobbade då med en cool reporter, och på installationsdagen behövde vi egentligen inte vara där. Det fanns redan mediebevakning. Men han ville se det med egna ögon, och frågade om jag kommer med. Jag sade "klart det". Så vi började följa med folkmängden. Vi hade inte de rätta tillstånden, men mitt i allt fann vi oss stående helt framför scenen. Stevie Wonder satt nära oss, säger Paxton när han sitter i sin hamburgarrestaurang i Borgå och tänker tillbaka på händelsen.

Tidigt på tv

År 2000, nio år innan Obama blir president, står Paxton inför en mer eller mindre oönskad flytt: familjeangelägenheter leder till ett nytt liv i Oakland i Kalifornien – en ort med skamfilat rykte mitt emot San Francisco på andra sidan viken.

– Själv växte jag upp i Carson city i Nevada, och jag hatade genast Kalifornien. Men med tiden lärde jag mig att älska området, och gick ut high school där. Vid sidan om studierna fick jag mitt första tv-jobb som filmare och klippare.

Han studerade vid sidan om jobbet, tills en lärare undrade varför han studerar till ett jobb som han redan har.

– Så jag slutade, och arbetade upp mig till allt större redaktioner – från Santa Maria till Santa Barbara och vidare till Sacramento under sex år. Till sist fick jag jobb i San Francisco.

Så småningom köpte Fox News stationen där han jobbade, Cox, och förändringen blev genast uppenbar. Tidigare hade ägarna varit två äldre damer som behandlade personalen som en familj, nu kom ett jättebolag in.

– Vi hade bra pensionsavtal, och sedan såldes bolaget. Det var som om de lämnade av oss hos ett par dåliga föräldrar.

Han är mån om att påpeka att Fox News är en mera mångfacetterad organisation än de flesta finländare har en bild av. Bara som exempel låg hans redaktion på ett mycket liberalt område, och personalen hade svårt att svälja allt som nätverket försökte kräva.

– Till exempel har kanalen sin egen mikrofonlogo. Vi vägrade använda den, mest för att det inte kändes tryggt. Fox är väldigt hatad där vi jobbade, och vi skulle inte ha fått intervjuer. Så vi bytte tillbaka till den gamla logon innan vi åkte ut på intervju. Till sist accepterade också Fox det.

Paxton såg också hur kanalen blev gradvis värre, till att i dagens läge närmast kunna beskrivas som Trumps propagandakanal. Dilemmat, säger han, är att de flesta som jobbar där har ett gott hjärta. Frågan som var och en sedan ställer sig är hur långt man är villig att gå – hur mycket man kan sätta sina egna moraliska tankar åt sidan för att få en månadslön.

– Mot slutet gjorde vi bara inslag som skulle fånga tittarens uppmärksamhet, men som helt saknade innehåll. Jag hade satt mycket tid på att göra dem, med bra grafik och snygga klipp och en bra story. Och så var slutresultatet tomt och meningslöst när det väl sändes. Då undrade jag vad jag gör, och vad poängen egentligen är.

OBAMA. Chris Paxton lyckades ta sig in till Barack Obamas installationsceremoni. Bild: Chris Paxton

Flickvän i Finland

Paxton är nu en del av den pågående restaurangvågen i Borgå, som en part i hamburgarrestaurangen Bondai som nu huserar Konstfabriken och på åstranden.

Det fanns aldrig egentligen några planer på att flytta till Finland, även om Paxton visserligen skämtsamt sagt att han flyttar utomlands om Trump blir president. Han hade åtminstone inte några tankar på att starta ett bolag utomlands. Någon företagarfamilj kommer han inte ifrån, om man inte räknar farfars kaninfarm och senare landscaping-företag som förvisso växte sig stora.

Han hade, ska det påpekas, aldrig ens varit utanför USA.

– Mina kollegor blev förvånade när jag av allt att döma stod för mitt ord och sade upp mig och sade att jag flyttar till Finland. Men orsaken var ju inte Trump. Det var Tiina.

Tiina heter Tiina Virtanen och är den egentliga ägaren i hamburgarrestaurangen Bondai. Det var också Tiina som startade smoothiebaren vid åstranden ungefär samtidigt som Chris Paxton flög till Finland.

– Vi träffades via en dating-app i USA. Hon var där som en au-pair, och jag blev förbluffad av henne. Här var en kvinna som också kunde lyssna. Vi amerikaner har en tendens att prata högt utan att tänka efter.

Det var inte direkt någon solskenshistoria. I något skede gick Tiinas visum ut, och hon skulle åka i väg.

– Redan då frågade jag om jag borde åka med. Hon blev förvånad. Vi hade ju ändå bara dejtat i några månader, och hon trodde att jag älskade mitt jobb. Men redan då hade jag funderat på att säga upp mig.

NYTT LAND. Chris Paxton jobbar nu med sambon Tiina Vrtainen med företaget. Bild: Max Nyberg

För att göra en lång historia kort ledde det till att förhållandet rann ut i sanden, och att bägge fortsatte sina liv i sina respektive länder. Ända tills en av Paxtons vänner, som hade ett långdistansförhållande med Tiinas väninna från Rovaniemi, började diskutera saken på en restaurangkväll.

– Det ledde till ett mejl, och att vi började prata med Tiina igen, och att jag sedan sade upp mig och flyttade till Finland.

Det var 1,5 år sedan, och Paxton hade aldrig några planer på vad han skulle göra här.

– Jag hade kanske lite väl rosiga tankar om att sköta smoothiebarens sociala medier. Ta lite bilder och sådant. Jag hade sparat ihop lite pengar, så jag skulle ta det lugnt.

Nu är Paxton delaktig i Bondai bar, som smoothieprojektet utvecklades till, men formellt är det Tiina som äger företaget. Totalt sysselsätter man sex personer, inklusive Tiina och Chris.

– Det är helt Tiinas förtjänst, allt det här. Hon har skött byråkratin, jobbat med alla papper. Allt. Det är med panikartad stolthet som vi gör det. Vissa dagar gör vi high five, andra dagar ha vi panik om det är tomt. Men folk hittar allt mer hit.

Stolthet och skam

Efter ett drygt år i Borgå börjar Paxton finna sig till rätta. Han börjar också få ett nytt perspektiv på sitt hemland USA, och när han nu ser tillbaka på sitt hemland är det delvis med skam, men mest med stolthet. Där finns en stor del patriotism, men också en oro över vilken riktning landet tar.

– Min patriotism har vaknat här, och jag märker allt mera att jag är en enmansrepresentant för USA. Jag vill representera mitt land och visa att det är mera än Trump och hans anhängare. Alla är inte rövhål från extremhögern, sannerligen inte jag.

Paxton hann också följa med hur landet gick dit det är i dag. Efter tretton år i nyhetsbranschen var ett av de senaste uppdragen att följa med upptakten till det senaste presidentvalet, däribland Donald Trumps kampanj – tiden då Paxton också skämtade om att emigrera om Trump vinner.

OBAMA. Chris Paxton lyckades ta sig in till Barack Obamas installationsceremoni. Bild: Chris Paxton

Han tänker tillbaka på Republikanska partikonventet (RNC), en veckolång tillställning i Cleveland. Då tänkte han att det inte fanns en chans att Trump, en person Paxton mest hade sett som ett skämt, skulle bli president. Och då hade ljudupptagningen av Trump som skryter om hur han tar kvinnor mellan benen inte ens kommit ut ännu.

Paxton beskriver hur Trump hade två uppträdanden. I det första förevisade han sin dotter för en skrikande och uppskattande publik. I hans egentliga tal steg han dramatiskt ut på scenen, omgiven av rök och högljudd musik – som en showbrottningsmatch.

– Efter en vecka omgiven av hans supporters, som kulminerade med Trumps tal, fick jag en obehaglig känsla av att det kan hända. Trumps trupper var klart mera passionerade än Hillary Clintons på Demokraternas motsvarande tillställning som jag besökte veckan efter.

Stämningarna i landet var helt annorlunda än när han bevittnade Obamas installation 2013 – då stod han några meter ifrån en respekterad president och förbluffades över folkmassorna.

– Jag såg bakom mig, och tänkte att jag aldrig sett så många människor på samma ställe på samma gång. Och jag minns hur inspirerande Obamas tal var.

Paxton suckar.

– Visst saknar jag USA, och jag hatar att följa med det som händer där nu. Mitt hjärta brister. Det representerar inte det land jag minns.

TRUMP. Donald Trumps kampanj hörde till Paxtons sista uppdrag på Fox News. Bild: Chris Paxton