Nyskriven pjäs fokuserar på svåra frågor – se den i Borgå om en dryg vecka

IMPONERANDE TRIO. Benjamin Laustiola, Johan Simberg och Johanna Ringbom håller hög nivå på scenen i Benjamin Laustiolas överraskande och tankeväckande pjäs Bekännelsernas natt. Bild: Pette Rissanen Photography

Benjamin Laustiola har skrivit en pjäs om åsiktskrockar och generationsskillnader. Resultatet är en lyhörd kombination av konflikt och humor, som kunde må bra av striktare redigering.

"Somliga straffar Gud med detsamma, andra efter nio månader och resten när planet till Malaga lyfter" är de ord Margareta får höra efter en natt fylld med obehagliga insikter i Benjamin Laustiolas pjäs Bekännelsernas natt. Hon befinner sig, övergiven av maken sedan fyrtio år, i en vänthall på flygplatsen – där hon överraskande nog möter sin son och bekännelserna snart börjar hagla.

Margareta, spelad av Johanna Ringbom, är pensionerad riksdagsledamot, principfast och behärskad som få. Hon och sonen Jens har inte träffats på femton år och när det kryper fram att Jens (Benjamin Laustiola) är gift med Thure (Johan Simberg), som nu som då klär sig i kvinnokläder, och att Jens dessutom är bipolär är ordkriget i full gång.

Ringboms Margareta får bli rösten för den konservativa politikern som tycker att det här med homosexualitet är något som bör hållas privat bakom lyckta dörrar medan Jens och Thure talar för allas rätt att älska vem de vill. Under kommande diskussioner svänger konstellationerna vilt, så att Jens och Margareta stundvis gaddar ihop sig mot Thure för att sen växla så att Thure och Margareta grälar på Jens.

Konflikten ligger tät och det väcks frågor kring såväl förälder–barn-relationen som huruvida det går att komma överens trots att den ena parten inte accepterar den andra.

Litar på manus

Ringbom, Laustiola och Simberg är ensamma på scen med åtta stolar och ett par kappsäckar men lyckas ändå fylla ut rummet med sina prestationer. Den knappa scenografin lyckas omedelbart, redan innan Simberg gör kvällens första entré, förmedla känslan av en ödslig vänthall på en övergiven flygplats.

Valet att våga låta bli att stödja föreställningen på storslagen scenografi för att i stället lita på att manuset och skådespeleriet kan tala för sig själva känns modernt och nyskapande. Det finns ingenstans att gömma brister och skavanker, utan allt syns mot den spartanska bakgrunden. Naturligtvis ligger det i sakens natur att en ambulerande föreställning knappast kan ha mängder av scenografi eller rekvisita, men det är inte något som gör scennärvaron hos ensemblen mindre imponerande.

Mängden dialog i Bekännelsernas natt bjuder dock skådespelarna på en del motstånd, då både en och annan replik tappas i de långa utläggningar som finns inskrivna i manuset – något som ändå sköts med bravur av skådespelarna, som genomgående håller hög nivå på scenen. Kanske kunde Ringbom ta ut svängarna mera i sin framställning av Margareta, men återhållsamheten passar å andra sidan karaktären väl. Simberg gestaltar skickligt en varsam man som bara vill leva livet på ett sätt som gör honom lycklig, medan Laustiolas porträttering av Jens stegvis ökande humörsvängningar inte bara överraskar Margareta utan också publiken.

Spretigt men fungerande

Benjamin Laustiolas nyskrivna drama är en studie i åsiktskrockar och generationsskillnader som vinner på det finstämda hanterandet av svåra frågor. Här möts homofobi och rasism med förnekelse av psykiska sjukdomar, och trots ett något spretigt arbetsmaterial blir helheten fungerande.

År 2018 kan diskussionen kring homosexuellas rätt att vara upplevas som något förlegad och dammig, men för den tilltänka publiken är Laustiolas behandling av ämnet välavvägd. Ändå blir porträtteringen av homoparet något stereotyp och förlegad för en pjäs som uttryckligen tar ställning för allas rätt att vara sig själva. Även språkbruket skorrar en del i öronen, men när det gäller för Laustila fram en tänkvärd föreställning.

På det stora hela överraskar Bekännelsernas natt stort – sett både till manus och till framställning. Laustiolas pjäs har många rätt med sin lyhördhet för såväl konflikt som humor och kunde med lite redigering stråla ännu klarare. I sin nuvarande form är Bekännelsernas natt något otämjd och bitvis tungrodd för skådespelarna och innehåller en del onödiga övertydligheter i stil med Margaretas avslutande sensmoral.

För en uttalat vidsynt publik är Bekännelsernas natt kanske inte revolutionerande, men för övriga finns det frågor att ta ställning till och tankar att reflektera över i den nyanserade och tankeväckande pjäsen.

FAKTA

Bekännelsernas natt

Manus: Benjamin Laustiola. På scenen: Johan Simberg, Benjamin Laustiola, Johanna Ringbom. Teater Josefinas gästspel på Åbo Svenska Teater 5.10. Visas i Fabrikssalen på Konstfabriken i Borgå den 24.10.