Nyskriven byhistoria väger ett och ett halvt kilogram

SÅGGÖRA. Pärthyveln på Tuomalas (Jontas) i användning i början av 1900-talet. Fr.h. Nikanor Tuomala, i mitten "Enbergs pappa", t.v. Onni och Eino, framme Rauha Maria Tuomala. Bild: Siggböleboken

Den nordligaste byn i nuvarande Borgå är föremål för en diger historisk satsning. Kurt Ahlberg, Johan Brandt och Marit Lähteenmäki har skrivit Siggböles historia med start i forntiden fram till början av 1900-talet.

Det hela började egentligen som släktforskning. Johan Brandt började forska i anfadern Gustaf Brandt på Grevnäs gård i Mörskom men spåren tog slut år 1810. Brandt fick reda på att släkten kommit från Borgå och började gräva i Nationalarkivets urkunder. Han hittade kopplingen till Siggböle och via Släktforskarsamfundets förteckning hittade han också Marit Lähteenmäki som också forskade i forna släktingar bosatta i Siggböle.

Lähteenmäkis ansats var att rita upp ett släktträd utifrån Johan Eriksson Ahlberg som gifte in sig till Silfvastas gård på 1600-talet. Snart gav efterforskningarna vid handen att nästan alla familjer i Siggböle, såväl på hemman, som i torp och i backstugor, vid 1800-talets slut var släkt med varandra.

Johan Brandts och Marit Lähteenmäkis gemensamma intresse för byn och för dess invånare väcktes redan på 1990-talet.

– Det var först senare, år 2005, som vi bestämde oss för att göra en bybok, säger Marit Lähteenmäki.

Järndos lokalhistoria

Nu finns resultatet av deras efterforskningar dokumenterade på hela 376 sidor i boken Eknäs – Siggböle. Från forntiden till början av 1900-talet. Det innebär en järndos lokalhistoria och ett jättearbete, inte minst med tanke på att de sista 100 sidorna i boken är reserverade för ett invånarregister som omfattar ungefär 6 600 namn. Tanken är att förteckningen ska hjälpa andra släktforskare på traven.

– Jag har försökt skriva ner alla namn med koppling till Siggböle som kommit fram under bokprojektet, också namn ut domböcker och kyrkböcker, säger Lähteenmäki.

Fakta

Bok om Siggböle

Eknäs – Siggböle. Från forntiden till början av 1900-talet. Sikilä – Tamminiemi. Muinaisuudesta 1900-luvun alkuun.

Författare: Johan Brandt, Marit Lähteenmäki och Kurt Ahlberg.

Omfattar 366 sidor, varav cirka 100 omfattar ett invånarregister.

Boken, som väger 1,5 kilogram, är utgiven på eget förlag.

Finns att köpa på Grand Luckan samt på bokhandel Nide i Helsingfors. Priset är 40 euro.

Innehållet i boken om byarna Eknäs och Siggböle – de var en och samma by fram till 1804 – är både intressant och medryckande (om än skrivet med rätt så liten font), och texterna varvas på svenska och finska beroende på skribentens modersmål. Johan Brandt och Marit Lähteenmäki gjorde otaliga turer till Nationalarkivet, till Tavastehus landskapsarkiv och gjorde strövtåg på begravningsplatser i östra Nyland och Siggböle.

Lokal kännare

I Siggböle blev de bekanta med Kurt Ahlberg, en långväga släkting han också visade det sig, som hakade på bokprojektet, och som också bidragit med några texter om lokala händelser.

– Kurt har fungerat som stödperson och lokal expert. Han känner alla i byn och vet mycket om gamla tider, säger Lähteenmäki

Boken tar, såsom titeln anger, avstamp i forntiden och de äldsta lämningarna som hittats i Siggböle är från Suomisjärvikulturens tid, det vill säga 4 000–3 000 år f.Kr. Siktet ligger ändå ställt längre fram i tiden och byboken gör centrala nedslag i Finlands historia, från 1300-talets pestepidemi – som man inte med säkerhet vet om nådde Siggböle – via silverskatten som infördes 1571, vidare till det trettioåriga kriget och hungersnöden som skördade en fjärdedel av befolkningen i slutet av 1600-talet.

Bybokens primära fokus inleds med 1500-talet då Siggböle var en utpräglad svenskbygd. Det är också härvidlag som skribenterna har de första skriftliga källorna att förlita sig på. För Siggböles del har man hittat tre dokument från 1540- och 1550-talet som belyser bybornas förehavanden. Det nästäldsta, från 1550, finns i original på stadsarkivet i Tallinn och är en fullmakt som Tomas Jörensson hade med sig då han reste till dåvarande Reval för att hämta ut ett arv.

Skattelängder och domböcker

När det gäller helt vanliga finländare är 1500-talskällorna få, skattelängder är ungefär det närmaste man kommer. Johan Brandt läste gamla domböcker från Pernå och Mörskom och hittade en hel del information om vardagliga sysslor i Siggböle, framför allt via urkunder om hur ägorna organiserats, om skatter och om hur stor andel av skatterna gått till svenska försvarsmakten.

TIDIGT DOKUMENT. Det nästäldsta dokumentet som berör Siggbölebor är från 1550 och finns i Tallinns stadsarkiv. Det är fråga om en fullmakt som ger Tomas Jörensson rätten att hämta ut ett arv efter sin syster, en borgarhustru som dog barnlös i Reval. Bild: Siggböle

Siggböleborna närde täta kontakter framför allt österut till Gammelby i Pernå och norrut mot Kankböle i Mörskom. Mycket information har Johan Brandt därför hittat i gamla domböcker från Pernå och Mörskom.

De stora rikshändelserna reflekterades i livet i Siggböle, och till exempel nödåren på 1860-talet syntes i minskad nativitet och större dödstal i byn. Skeendena belyses bland annat via ett stort antal utdrag ur tingsurkunder, och här avhandlas allt från lönskaläge till slagsmål, skattesmitning, testamenten och skottpengar på sju fällda vargvalpar.

Eller så här som utdraget ur ett vinterting från 1755 ger vid handen:

"Stadsfiscalen och Kronolänsman, Wälbetrodde Petter Fredric Widbom, angaf Ogifta qwinnan Anna Matts dotter ifrån Jontas Hemman i Siggböle by, för det, hån af oloflig beblandelse rådd blifwit och den 31. Decembris förledit Åhr födt ett oächta flickebarn, som än lefwer, påståendes å henne derföre laga plikt.

Anna Matts dotter widgick det emot henne skedde angifwande, och berättade, det gifta Soldaten af Skaraborgs Regement i och Lifcompagnie, Carl Bergman, som skal hafwa sin hemwist i Romfortuna Sokn, lägradt och rådt henne med des födde barn, skolandes Anna, så sammanlagit skedt, ei wetat, at han wore gift, så wida han skal föregifwit, sig wara ogift"

Här handlar det om att Anna bör få ett lagenligt straff för sina utomäktenskapliga förehavanden, men ärendet kommer att behandlas vidare efter att den berörde soldaten brevledes informerats om det skedda samt inställts till rätten.

Gammal språkdräkt

– Tingsprotokollen som finns med handlar om viktiga, intressanta och roliga saker. Att återge dem i boken är ett sätt att berätta om hur livet var förr, säger Marit Lähteenmäki.

Domstolsprotokollen finns återgivna i ursprunglig språkdräkt på svenska, men för läsaren är det ett givet mervärde att intill få ta del av dem i finsk översättning.

Tingsprotokollen som finns med handlar om viktiga, intressanta och roliga saker.

– Gammalsvenskan är svårläst, men min mormor pratade en väldigt gammaldags svenska och den måste ha funnits kvar någonstans i bakhuvudet när jag gjorde översättningarna, säger Lähteenmäki som står för de flesta översättningarna i boken.

Lagarna var stränga och gatlopp eller piskstraff väntade till exempel den som stal. Skamstraff, det vill säga stupstocken, kunde också bli aktuellt som straff. Marit Lähteenmäki skriver träffande om hur livets torftighet fick människor att vända sig mot varandra, och Siggböleborna trätte mera och gick till tings lättare annars under särskilt svåra år.

Flera bybor dömdes också för att ha bränt sprit. Ett avsnitt i boken handlar de facto om spritens avigsidor, om bråk och om bybor som upprepade gånger råkats berusade bland folk. Ifall ölbryggeriet och krogen, som på slutet av 1600-talet fanns inhyst i Krogtorp, hade någon inverkan på alkoholkonsumtionen får däremot förbli osagt.

Skickligt arbetsfolk

Det bodde idogt folk i byn: Här fanns allt från skomakare, skräddare och snickare till yrkesjägare, guldsmed och till och med en amma. Johan Brandt har forskat i männen som var verksamma i Siggböle och Eknäs över en period på 300 år – här får både jordbrukare, militärer och sjömän plats.

Däremot var det en kvinna som, Hedvig Ollonberg (1796–1859), som bidrog till att göra Siggböle känt i Borgå och bortom. Hon vävde ett randat underkjolstyg, det så kallade Siggböle underkjolstyget, som var en del av vävnadsdindustrin och tyghandeln som blomstrade i slutet av 1800-talet. Enligt uppgifter i Borgå Bladet från år 1888 vävdes 250 000 alnar halvylletyg i Siggböle, eller motsvarande mycket bomullstyg som vävdes i Borgå under samma tid.

– Det finns många berättelser om de duktiga handarbetarna i Siggböle, faktiskt redan från 1700-talet. En intressant detalj med koppling till det är Linnebäcken som rinner genom byn, säger Marit Lähteenmäki.

LINNEDUK. Siggböle var känt för sina skickliga väverskor. Här en detalj från en linneduk vävd av Agnes Ahlberg. Bild: Siggböleboken

Intensiv läsupplevelse

Slutpunkten för Eknäs – Siggböle. Från forntiden till början av 1900-talet. ligger vid sekelskiftet 1900 då språkförhållandena ändades då allt fler finskspråkiga hemmansägare flyttade in. När man som läsare kommit så långt har man fått ta del av allt från bortglömda ortsnamn till gamla seder och bruk, samtidigt som man blivit bekant med en rad bybor – ta till exempel Mosesas Feedi vars schottis fortfarande spelas flitigt i spelmanssammanhang.

Johan Brandt, Marit Lähteenmäki och Kurt Ahlberg har gjort ett digert jobb med den brett upplagda byboken. Det har också många bybor, tidigare och nuvarande, att tacka för de många berättelser om Siggböle och Siggböleborna som finns med. Samma gäller de många gamla fotografierna som väsentligt bidrar till läsupplevelsen.

Siggböle utsågs 2017 till årets nyländska by av Landsbygdens utvecklingsförening Silmu.

Mer läsning