Nyfikenhet på galna kvinnor ledde till själarnas ö

Johanna Holmström ger i sin fjärde roman röst åt kvinnor som tagits i vård på mentalsjukhuset på Själö. Den historiska romanen bottnar i viljan att förstå hur synen på kvinnlig galenskap förändrats under olika epoker.

För några år sedan besökte författaren Johanna Holmström Själö i Åbolands skärgård för att insupa atmosfär och stämningar från en plats och en byggnad som skulle utgöra stommen för hennes följande roman. På ön fanns i tiderna Själö hospital som från och med 1889 hyste kvinnliga mentalpatienter. Sjukhuset stängde för gott år 1962.

Men utgången av besöket blev inte den önskade. Att gå in i fiktionen och planenligt börja skriva om tre kvinnors öden i mentalsjukhuset blev för svårt så Holmström lade Själarnas ö på is. I stället skrev hon i rasande fart thrillern Hush Baby.

Inte för att den forna sjukhusmiljön med övernattning i ett före detta patientrum skulle ha känts så beklämmande att det orsakade skrivkrampen utan på grund av de motsatta känslor som väcktes.

– Jag hade trott att lidandet skulle finnas kvar i väggarna och att det skulle påverka mig men i stället kom jag till en ö fylld av härlig sommaridyll och sorglöshet. Jag övernattade i ett gammalt patientrum men inte ens det bekom mig. Det kändes bara rofyllt.

Numera rymmer det forna mentalsjukhuset en biologisk forskningsstation som hör till Skärgårdshavets forskningsinstitut men några rum och inredningsdetaljer som minner om patienter och vårdare har bevarats. Som exempelvis en vägg med geometriska figurer vars syfte i tiderna var att lugna ner oroliga patienter.

Jag hade trott att lidandet skulle finnas kvar i väggarna och att det skulle påverka mig.

Respons födde idén

För Holmström blev kontrasten mellan den konkreta vistelsen och den omfattande research hon gjort innan besöket för stor. Först ett år senare kände hon sig redo att levandegöra Kristinas, Ellinors och Sigrids liv i det beryktade sjukhuset.

– Jag ville inte använda personer som levt på riktigt, inte kränka någons minne. Men jag har tagit del av flera patienters historia och öde så mina karaktärer är väl något slag av hopkok av dessa.

DESPERATA DÅD. Johanna Holmström skildrar i sin nya roman kvinnor som utför brott i förtvivlan; mjölkpigan som dräper sina barn och borgarkvinnan som i förälskelsens kölvatten blir indragen i ett drama med drag av Bonnie & Clyde. Bild: Kristoffer Åberg

I romanen fokuseras kvinnorna i skilda avsnitt under ett tidsspann som sträcker sig från slutet av 1800-talet till 1900-talets mitt. Holmström kan tacka sina läsare för att hon över huvud taget fick idén att skriva om kvinnliga psykpatienter.

– Jag har flera gånger fått höra att mina kvinnliga karaktärer är galna eller hysteriska. Det här är något som jag själv aldrig tänkt på. Visserligen skriver jag om kvinnor som genomgår kriser men jag ser det som skildringar av reaktioner på faser i livet, något som de flesta människor genomgår någon gång.

Outforskad historia

Läsarnas respons lämnade inte Holmström i fred och hon började forska i kvinnlig galenskap och fann bland annat Jutta Ahlbeck-Rehns avhandling Diagnosticering och disciplinering. Medicinsk diskurs och kvinnligt vansinne på Själö hospital 1889-1944 (2006) som granskar konstruktioner, bilder och definitioner av kvinnors vansinne. Läsningen bjöd på en omtumlande upplevelse.

– Jag hade aldrig tidigare hört talas om Själö och insåg snart att denna bit av finsk historia var klart outforskad när det gäller skönlitteratur.

Via avhandlingen och diskussioner med Ahlbeck-Rehn fick Holmström en fördjupad förståelse för det som skett i mentalsjukhuset på Själö. Hon insåg att det fanns en annan sida än den allmänt rådande uppfattningen att hospitalet inte sällan användes som en förvaringsplats för fattiga och utstötta kvinnor samt så kallade fallna kvinnor.

Jag hade aldrig tidigare hört talas om Själö och insåg snart att denna bit av finsk historia var klart outforskad när det gäller skönlitteratur.

Bästa vården

– Det stämmer att en del av kvinnorna hamnade på Själö på grund av fattigdom och en livsstil som inte var acceptabel men som Ahlbeck-Rehn också poängterar var många kvinnor på riktigt sjuka och i behov av vård. Jag är också övertygad om att de vårdmetoder som användes på den tiden, som tvångströjor och isoleringsceller, ansågs vara de bästa som fanns att tillgå.

Dessa metoder användes inte för att pina patienterna utan för att man verkligen tyckte att de hjälpte.

För Holmström var det viktigt att inte skriva den klassiska skildringen om patienten som hamnat på dårhuset på felaktiga grunder och som egentligen inte är galen.

– Jag ville berätta om kvinnor som har begått verkliga, konkreta brott i desperation, som en sista utväg men som sedan diagnostiserats som vansinniga. Genom att försöka skildra deras liv ville jag öppna upp en möjlighet för läsaren att inse att det här kunde, under de rätta omständigheterna, vara vem som helst. Du, eller jag.

FAKTA

Johanna Holmström

Född: 1981 i Sibbo.

Bor: i Nordsjö, Helsingfors.

Verk: Hush Baby, thriller (2015), Asfaltsänglar, roman (2013), Camera Obscura, noveller (2009), Ur din längtan, roman (2007), Tvåsamhet, noveller (2005), Inlåst och andra noveller (2003).

Utmärkelser: novellsamlingen Camera Obscura belönades 2009 bland annat med Svenska Dagbladets litteraturpris. Verket fick även pris av Svenska litteratursällskapet.

Översättningar: romanen Asfaltsänglar har översatts till åtta språk.

Nya insikter om vården

Vad gäller karaktärernas gärningar valde Holmström ett av de svåraste att förstå; barnadråp. Den som utför detta i romanen är mjölkpigan Kristina, en ung och fattig kvinna, som blivit utstött av sin familj. Orsaken är att hon fött två utomäktenskapliga barn, till råga på allt med två skilda män. Efter att ha dränkt barnen i Aura å tas hon in för vård på Själö.

– Kristina lider av förlossningsdepression men i slutet av 1800-talet kände man inte till en sådan typ av förtvivlan. Hon har lämnats ensam med barnen och saknar alla former av nätverk. Men det var tungt att skriva om Kristina och gå in i hennes person. Samtidigt ville jag utmana läsaren; kan man trots allt önska ett lyckligt slut för henne?

Jag ville berätta om kvinnor som har begått verkliga, konkreta brott i desperation, som en sista utväg men som sedan diagnostiserats som vansinniga.

Romanens andra avsnitt handlar om Ellinor, en borgarflicka som valt en annan väg än den konventionella. Efter olika förvecklingar tvingas hon på flykt undan lagen med sin partner men mannen lämnar henne i sticket och hon tas in på Själö. I motsats till Kristina har Ellinors familj inte övergett henne utan kämpar i stället för att hon skall få komma hem.

Det tredje avsnittet berättas ur Sigrids perspektiv, sjuksköterskan som vårdat både Kristina och Ellinor – hon blir förbindelselänken mellan de unga kvinnorna.

Trots att Själarnas ö, som ges ut i mitten av augusti, varit ett slitsamt projekt att ro i land är Holmström nöjd över slutresultatet. Det omfattande arbetet har även gett henne nya insikter om vården på Själö hospital.

– Jag har fått en humanare bild av Själö och det avspeglar sig också i min roman. Min redaktör Sara Ehnholm Hielm beskrev romanen som, bland annat, ett försvarstal till vården.