Nya vindar drog in på lillajulsvarieté

Spexartad kritik av vår sjukvård och ett schamanistiskt inspirerat inslag om kvinnans själsliv är inte det första man tänker på i samband med en lillajulsvarieté. Trots att allt inte är guld som glimmar har Porvoon Teatteri tänkt om och förnyat sig med besked.

Den poetiska texten talad på band av Marko Putkonen handlar om att våga vara sig själv, att våga möta kärleken och att riva ned ensamhetens murar.

I många år var det våra lokala dans- och showflickor som tillsammans med teaterns egna skådespelare stod för den audiovisuella färgprakten när Porvoon Teatteri höll sina julvarietéer, inte sällan med ohämmade buskisinslag på menyn.

FAKTA

Lillajulsvarieté Body Body

Porvoon Teatteri

Regi: Marko Putkonen.

Manus: Tuovi och Marko Putkonen.

Scenografi & dräkter: Anne Ratia.

Ljus & teaterteknik: Valtteri Flinck.

Pianist: Hanna Risku.

På scenen: Mari Kankaala, Mia Lehtola, Sari Järvinen-Hippi, Eija Forssell, Elli Liski, Soila Tikkanen, Elina Turunen, Juha-Matti Lehto, Raimo Hirvonen, Ilkka Kinosmaa, Risto Kekarainen, Marko Putkonen.

Andra akten

Body paintmodeller: Soila Tikkanen, Marleene Kaarikivi, Toni Rinne.

Bodypainter: Sanna Saarnio.

Idéförverkling: Sanna Saarnio, Elina Turnén, Marko Putkonen.

Sångkomposition, text och framförande: Elina Turunen.

Komponering av datormusik: Benjamin Klingstedt.

Text lånad av Sharon Miller, till finska av Hannele Pöysä.

Scenografi: Elina Turunen.

Premiär: 30.11.

Speltid: ca 1,5 t inkl. paus.

Visas ännu 3, 5, 7 & 8.12.

Nu har man tänkt om. I varietén Body Bodys första akt är det sketcher och fånigheter på privatsjukhuset Porvis som står för underhållningen. Här sammanstrålar en skön blandning av läkare, sjukskötare och mer eller mindre åtgångna patienter.

Det här kunde ju utvecklas på slapstickens villkor egentligen hur långt som helst. Det skulle inte ha suttit så illa med i bandage invirade patienter i sträckförband eller gipsvagga som drattar ned för trappor i rullstol och till sist står på huvudet i något buskage, men man har valt att hålla locket på för de värsta galenskaperna.

Sjukhusromantik

Visst opereras det litet som det råkar, visst hettar sjukhusromantiken till mellan läkare och sjukskötare ibland, men en genomtänkt kritik av vår sjukvård är ändå grunden för de tablåer med mycket sång och musik som uppförs på scenen. Men så föddes också idén när Marko Putkonen försågs med nya knän i somras och såg sjukhuslivet i närbild.

Som sjukhusdirektör och största aktieägare vid Porvis fungerar Mari Kankaala, en dam som betraktar patienter och kroppar som rena inkomstkällor.

I environgerna vimsar farmor från Fuengirola (Mia Lehtola) diverse läkare och sjukskötare samt en och annan patient i pyjamas (Raimo Hirvonen). Det stressiga livet för vårdpersonalen lyfts bra fram i Minutvalsen, som nyförvärvet Eila Liski som sjukskötarpraktikant och Marko Putkonen i rollen som läkare framför med Hanna Risku vid pianot. Eila Liski är för övrigt ett bra tillskott på scenen med sin fina sångröst som hon bjuder på i flera nummer.

KVINNANS SJÄLSLIV. Shamantrumma, body painting och sång bildar en konstnärlig helhet efter paus. Bild: Sanna Saarnio

Välfungerande helhet

Andra akten är helt fristående från den första och bildar en rätt kort men välfungerande och konstnärligt utformad helhet.

Det vilar något av urgammal myt, lapplandsnostalgi och Kalevala över sceneriet när sångaren Elina Turunen, assisterad av Mari Kankaala, med sin suggestiva sång till shamantrumma i dämpad belysning mjukt glider fram genom ett slags sagolandskap. Här finns bland annat ett darrande lövförsett träd, som materialiserar sig i de kroppsmålade Soila Tikkanen, Marleene Kaarikivi och Toni Rinne. Sanna Saarnio svarar här för ett fint hantverk.

Den poetiska texten talad på band av Marko Putkonen handlar om att våga vara sig själv, att våga möta kärleken och att riva ned ensamhetens murar. Benjamin Klingstads datoriserade musik och teaterns praktikant, Valtteri Flincks, ljus- och ljudshow bildar pricken över i:et i denna helt oväntade del av julvarietén.

Att sedan slutet med sitt sedvanliga tjo och tjim kring allt vad julen heter bildar ett litet antiklimax är säkert ofrivilligt. Men jag begriper ändå delvis att man inte velat avsluta varietén på annat sätt än med jultomten och klassikern I wish you a merry christmas. Den framförs också med en strof på svenska, vilket också gäller ett par, tre övriga programnummer. Det är välkommet. Någon motsvarande julvarieté finns inte på svenska i vår region, men däremot nog ett flertal finlandssvenskar i publiken.