Nya idéer kan pigga upp demokratin

Bild: Karl Vilhjálmsson

Delaktighet kan vara en möjlig lösning på ett allt svagare intresse för politik.

Politikerförakt och en allmän misstro mot den representativa demokratin är inget nytt fenomen. Det som däremot är nytt är i hur djup kris politiken är – något som bland annat Sitra tagit upp i en omfattande och mycket omdiskuterad rapport. Lite förenklat är det problematiskt att demokratin fungerar ungefär på samma sätt som den gjorde för 100 år sedan, trots att världen nu ser helt annorlunda ut.

I praktiken syns det som sjunkande förtroende för politiken och politiker, sjunkande medlemsantal i partierna och – kanske det viktigaste – att allt färre orkar hasa sig ur soffan för att rösta.

Sibbos riksdagsledamot Harry "Hjallis" Harkimo vill göra något åt saken. Tillsammans med bland annat Mikael Jungner startade han därför det som kallas för "Liike Nyt", en form av rörelse (inte parti) där tanken är att man via en webbsida låter registrerade användare diskutera och "rösta" i diverse politiska teman – i praktiken att utlokalisera en del av beslutsfattandet. Med smilisar och tummar ned och upp ska allmänheten få säga sitt. Och eftersom Harkimo sitter i riksdagen kommer åsikterna hela vägen in i rummet där de egentliga besluten fattas.

Harkimo har förvisso påpekat att han agerar självständigt och att han tänker sig det "crowdsourcade" beslutsfattandet som en fingervisning om vad som kunde vara det rätta beslutet. Om 100 000 människor är av en viss åsikt så ger det, menar Harkimo, en ganska bra bild av vad folket vill.

Dilemmat, som grundarna av Liike Nyt ser det, är att partipolitiken ser alltför mycket till sina egna målgruppers intressen i stället för att se på sakfrågan som sådan. De klassiska ideologiska uppdelningarna gör mera skada än nytta när man står inför kriser som klimatförändringen.

Huruvida försöket leder till en folkrörelse återstår att se. Helt sannolikt är det ändå inte, anser bland annat forskaren Jenni Karimäki från Åbo universitet i en intervju i Helsingin Sanomat. Ett ledarskap med två förmögna män i medelåldern leder sannolikt till att rörelsen hittar likasinnade, inte en folkrörelse. Samtidigt kan den politiska krisen ändå vara tillräckligt djup för att leda till verklig förändring.

Det är förstås ingen direkt demokrati som Liike Nyt försöker införa. Det är ändå ett försök att få väljarna direkt involverade i politiken för att göra den mera meningsfull. Tanken att olika teman först diskuteras, för att först sedan hamna inför "omröstning", betyder att användarna åtminstone i teorin har åsikter som grundar sig på fakta.

Med en liten tankelek kan man föreställa sig att försöket blir en framgång, och att någon form av direkt demokrati blir vardag. Det för lätt tankarna till brexit som var en katastrof av sällan skådat slag. Allmänheten gjorde sitt val efter en hätsk kampanj med felaktiga påståenden och direkta lögner. När valet var avgjort dök "vad är EU?" upp som en av de mest sökta frågorna på Google i Storbritannien. Efteråt stod det klart att majoriteten inte bara inte visste vad de hade röstat om, de hade också fattat sina beslut på felaktiga grunder.

Det visade sig också att Ryssland sannolikt hade blandat sig i omröstningen bland annat genom att sprida falska nyheter på sociala medier. Det är en beprövad strategi som är tänkt att skapa större polarisering i samhället genom att väcka känslor och röra ihop fakta och osanningar.

Ett försök att göra medborgarna mera delaktiga i demokratin är bra, och det är inte helt otänkbart att det kommer att behövas för att rädda det system vi nu har. Det kräver ändå ett fungerande utbildningssystem – inte att man sparar på hela utbildningskedjan från grundskolan till universiteten. En fungerande demokrati behöver bildade medborgare som kan se genom informationsbruset.

Max Nyberg Reporter