Musiken och sången gör Chess till en scenisk triumf

Musikalen Chess har framställts som den kanske bästa musikalen någonsin. Kanhända, men det står utom allt tvivel att det är musiken och sångartisterna som lyfter en habil story till nya höjder.

Berättelsen som utspelas på Svenska Teaterns stora scen går tillbaka till kalla krigets bistra dagar under 1980-talet, då också musikalen skrevs av Abba-ikonerna Björn Ulvaeus och Benny Andersson med text av Tim Rice. Som en stämningsmarkör och för att understryka tid och rum visas inledningsvis några dokumentärvideor i svartvitt av herrar Leonid Brezjnev, Ronald Reagan, med flera.

Med avstamp i den norditalienska staden Merano utspelas en politisk färgad tvekamp i schack mellan den ryska schackmästaren Anatolij (Alexander Lycke) och hans amerikanske kollega Freddie (Glenn Edell). När Freddies flickvän Florence (Maria Ylipää), en ungersk-amerikansk emigrant från USA, går och blir förälskad i Anatolij är bordet plötsligt dukat för romantik och passion.

Florence vill lämna sin hetlevrade pojkvän och locka sin nya kärlek att fly till väst och lämna såväl hemland och hustru Svetlana (Johanna Ström) bakom sig. Anatolijs vän och övervakare Molokov (Kristofer Möller) i KGB blandar sig i leken och med ens är det stormaktpolitiskt färgade prestigefyllda schackpartiet förvandlat till ett slagfält för personliga passioner, svek och korruption.

Musik med stake

Om intrigen ter sig rätt out of date, ganska intetsägande och ointressant är det den musikaliska menyn som slår knock på åskådaren. Man ser stjärnor av olika valör.

Musiken sjungen på svenska är fantastisk bra och omspänner ett brett fält med allt från pop och rock till opera och ballad – allting framburet av fyra lysande huvudrollsinnehavare, varav tre rikssvenskar och en finländare.

Musiken sjungen på svenska är fantastisk bra.

Att Maria Ylipää tagits med är självfallet. Det är hennes insats som gör Chess på svenska, som man valt att kalla musikteatern, till ett dragplåster med nationella förtecken. Med sin klockrena sopran och en frasering som bara bär och bär, skapar hon gåshud också på den mest svårflörtade åskådare, inte minst i duetten Jag vet vad jag vill tillsammans med Johanna Ström och i solosången Inte jag.

Johanna Ström överraskar för sin del med sin fylliga mezzosopran i allt hon framför och har också en scenkarisma typisk för rikssvenska artister.

På svärdssidan är Alexander Lycke med sin röstvolym och scenutstrålning samt musikalens bad boy Glenn Edell med sin likaså starka röst och dramatiska inlevelse absolut rätta personer på rätta platser.

För goda insatser svarar också Silja Lillrank som egenmäktig schackdomare och Kristofer Möller som sovjetpolitruk med en alls icke oäven sångröst.

SOM ETT URVERK. Chess på svenska fungerar på alla delområden: Ljus, ljud och koreografi fungerar klanderfritt medan orkestern och ensemblen med Maria Ylipää i spetsen bjuder på fantastiska låttolkningar. Bild: Cata Portin

Bra utanpåverk

Regissören Maria Sid har i synnerhet på personplanet skapat en vital och levande scenkonst som bär föreställningen från start till mål.

Erik Salvesens scenografi bjuder på såväl skönhetsupplevelser som genomtänkta detaljer och ger visuell lyskraft åt storyn både på det personliga planet och i masscenerna, där den handplockade ensemblens väl valda artister ger föreställningen visuell pregnans och djupare slagkraft.

Ljus och ljud och koreografi fungerar klanderfritt liksom den proffsiga orkestern, som ändå tidvis dränker texten i en för kraftig ljudbild.

Musiken är i motsats till samma upphovsmäns Mamma Mia! mindre publikfriande, med färre kända örhängen, men fördelarna överväger. Chess på svenska har dessutom finländsk urpremiär. Den högklassiga musikaliska underhållning den erbjuder blir utan tvivel det stora "inkastningsnummer" Svenska Teatern eftersträvar när Joachim Thibblin tagit över som teaterchef.

Inte illa. Ett bra programval är fundamentet för vidare framgångar.

FAKTA

Chess

På Svenska Teaterns stora scen.

Musik: Benny Andersson & Björn Ulvaeus.

Text: Tim Rice.

Bearbetning: Lars Rudolfsson.

Svensk text: Lars Rudolfsson, Jan Mark, Björn Ulvaeus.

Arrangemang: Benny Andersson, Anders Eljas.

Orkestrering: Anders Eljas.

Regi: Maria Sid.

Kapellmästare: Kristian Nyman.

Koreografi: Carl Knif.

Scenografi: Erik Salvesen.

Dräktdesign: Teemu Muurimäki.

Ljuddesign: Andreas Lönnquist.

Ljusdesign: Tom Kumlin.

Videodesign: Joonas Tikkanen.

Mask och hår: Pirjo Leino.

I huvudrollerna: Alexander Lycke, Johanna Ström, Maria Ylipää, Glenn Edell, Kristofer Möller, Silva Lillrank.

En 16 personers ensemble medverkande med dans och sång medan en orkester svarar för musiken.

Premiär: 8.9.18.

Speltid: ca 2 t 45 min inkl. paus.

Visas under hösten 2018 och våren 2019.