Mörker möter ljus på Gumbostrand Konst & Form

Wow-effekten. Den kör Gumbostrand Konst och Form med i sin nya huvudutställning med oljemålningar av Ismo Hyvärinen.

Betraktaren stiger in galleriutrymmet och konfronteras med dramatik och energi: på den motsatta vägen många meter bort dominerar en triptyk som suger till sig blicken. Runt omkring pulserar färger. Det är omedelbart intresseväckande.

Ismo Hyvärinen är ursprungligen utbildad till fotograf, men arbetar helt och hållet som målande bildkonstnär. Bakgrunden som fotograf kan ändå skönjas i den känsla för ljus som finns i målningarna. Trots de abstrakta motiven känns verken fulla av ljus i olika former: blekt morgonljus, dovt apokalyptiskt sken, glödande solnedgångar.

Världen finns på annat håll är namnet som Hyvärinen gett sin helhet. I utställningstexten skriver han om sin roll som observatör av vardagen och mänskligheten, och om vikten av känslor inom konsten. Det är en relevant text utan pretentiösa metaforer som passar väl ihop med verken. Dessutom får betraktaren möjlighet att själv stå för merparten av tolkningen av målningarna, och fantasin får arbeta fritt.

Tolkar naturen

I målningarna finns vissa detaljer som bryter den totala abstraktionen: ibland är vågräta linjer självklara horisonter, och i två av verken syns helt klart djurskepnader. Även här är det dock mänskligheten som gör sig påmind snarare än den orörda naturen. Djuren för tankarna till de tidiga grottmålningarna, speciellt i det nästan fyra meter breda verket Musta rusakko ja sen kaverit (unegfär den svarta haren och dess kompisar). Horisonten är å sin sida snarare ett emotionellt landskap än en avbildning av verkligheten. Hyvärinen avbildar naturen såsom den tolkas och beundras av mänskligheten.

ABSTRAKT. Ismo Hyvärinens verk Alttari. Bild: Kristoffer Åberg

Hyvärinens mest imponerande förmåga är att blanda färger och att placera ut dem över tavelduken på ett sätt som samtidigt är såväl harmoniskt som dramatiskt. Få penseldrag syns, och texturer lyser med sin frånvaro. Färgfälten är oerhört välplacerade och det finns inget trevande eller osäkert i sättet på vilket Hyvärinen utfört målningarna.

I vissa konstnärers verk är arbetsprocessens synliggörande och ett experimentellt grepp en integral del av helheten. Inte så i Hyvärinens konstnärskap: han skapar verk som ter sig konceptualiserade och ger i samtliga målningar prov på sitt tekniska kunnande.

FAKTA

Aktuellt på Konst & Form

Ismo Hyvärinen: Världen finns på annat håll

Grupputställning (Tero Annanolli, Maaretta Caselius, Kristina Elo, Outi Kirves, Veikko Myller och Silja Selonen): Vinter – men varmt inomhus

Gumbostrand Konst & Form, till den 18.3

Mörker mot ljus

Innehållsmässigt är det mörkret mot ljuset som dominerar. Ismo Hyvärinen aktar sig för att vara för konkret och använder sig aldrig av vitt eller svart. Mörkret har alltid en färgton, vare sig den är blå eller brun, och det ljusa är genomgående skirt pastelligt. Röd är också en återkommande färg. Blodrött, rostigt, orangetonat. Det glöder. Stormar.

Intill Hyvärinens soloutställning finns en helt annan värld i grupputställningen med det sympatiska namnet Vinter – men varmt inomhus. Sex konstnärer – Tero Annanolli, Maaretta Caselius, Kristina Elo, Outi Kirves, Veikko Myller samt Silja Selonen – ställer ut verk med naturen som gemensam nämnare. Här finns silverskimmer och exotiska fåglar, knubbiga blomknoppar och blåa hundar.

HUNDTRIO. Bronsskulpturerna Ärri, Purri och Kylän koira av Veikko Myller. Bild: Kristoffer Åberg

Naturen förenar

Varje konstnär har sin distinkta egna stil, vilket fungerar bra. När den gemensamma nämnaren är naturen behövs inte så många andra påtvingade likheter. Outi Kirves fina grafik är jordnära och lite melankolisk, Lovisabon Kristina Elos målningar en kombination av sagovärldens lekfullhet och strama stilleben. De har nästan ingenting gemensamt, men fungerar ändå sida vid sida.

Ett bra val i grupputställningen är att låta Veikko Myller ensam stå för skulpturer. Hans små verk i brons är utplacerade i små klungor runt omkring i utställningen, och får tillräckligt mycket plats – något som inte alltid förunnas skulpturer. Fantasifulla människoliknande varelser spelar instrument och flaxar med vingarna, men djurfigurerna är också charmiga. Vem kan motstå en spänstig hund eller en mjukt formad fågel?

På Gumbostrand står Ismo Hyvärinen för svallande stora sprakande världar medan grupputställningen å sin sida är en helhet som närmar sig naturen med ett konkret och figurativt grepp. Friheten mot tryggheten. En bra kombination.