MISSHANDEL, SKAM Skammen är urstark och kan bli din identitet

INTE DIN. Den som blir slagen tar ofta på sig skammen. Vägen till självrespekt är att sluta tänka att man är sämre än alla andra. Bild: Kristoffer Åberg

Att skämmas är mänskligt. Ibland är det också riktigt – och viktigt. Men när skammen blir ett vapen handlar det bara om förnedring.

Maria Lindroos är psykolog och handledare på Maria Akademi, en politiskt och religiöst obunden förening som verkar för mentalt välbefinnande och självkännedom. Lindroos har jobbat i femton år med våldsförebyggande arbete bland kvinnor som själva använt våld eller är rädda för att ta till våld. I det sammanhanget är skammen välbekant.

Alla känslor är viktiga

Ändå börjar hon med att definiera skammen som en känsla bland andra.

– Liksom alla våra känslor är skammen är en viktig sådan, som har att göra med socialisering, säger hon.

Dess funktion är att lära människor hur de ska bete sig för att bygga och stärka – eller reparera – sociala förhållanden i en grupp, ett samfund eller en kultur.

– Man kan inte fatta etiska beslut utan att känna igen skam och skuld. Den sunda skammen och skulden får oss ångra det vi gjort fel och be om förlåtelse. Men när socialiseringen sker via förnedring blir skammen osund. Då kan skammen växa till att bli ens identitet, säger Lindroos.

Behovet att vara accepterad

Skammekanismerna är oerhört kraftfulla och kan lätt göra den utsatta traumatiserad.

– Vi vill bete oss "rätt". Någonstans läste jag skam mycket bra beskriven som "en social smärta". Det handlar om behovet av att bli omtyckt och accepterad av andra.

För det är en människa beredd att gå andra mycket långt till mötes – också när hon blir utsatt för rena övergrepp.

Vad händer med den som utsätts för osund skam?

– Självkänslan blir allt sämre och skamgropen allt djupare, i synnerhet om man inte talar om den. Tigandet är det skammen lever av, säger Maria Lindroos.

I värsta fall tar skamkänslan över hela ens identitet.

– Den blir så total att du är bara en slagen kvinna eller en kvinna som slagit. Ändå kan det vara lättare att hålla kvar det du har än att byta ut det. Den tomhet som ersätter det känns ännu värre, som något av en dödskänsla. Det finns ju till och med ett uttryck som hör ihop med det och med skammen: "hellre dör jag än …"

Typiskt är också att den slagna beskyller sig för att misshandlaren slog – att det inte hade hänt om man inte hade gjort si eller så.

– Den som är våldsam överför omedvetet sina skamkänslor till den som blir slagen därför att de inte själva klarar av att bära dem, säger Lindroos.

Hur någon reagerar varierar med uppfostran och läggning. Maria Lindroos talar om omedvetna mönster som finns i generationskedjan. Hjärnan blir van vid att få impulser som talar om att det som är dåligt "hör till mig". De mönstren upprepas när man utsätts för förnedring.

– Man kan omedvetet välja en partner som inte är bra för en, för att det känns vant så. Så här funkar vi människor. Vi bygger inre scener och upprepar dem och tänker, att så här ska det vara, sådan är jag. Vägen till självrespekt handlar om att sluta tänka att man är sämre än alla andra. Men det går alltid att ändra manuskriptet och skriva om det. Där ligger hoppet i det hela!

Mer läsning