Missade du Club Fakta? Ingen fara här kan du haka på det självrannsakande klubbsnacket om livet efter viruset

SJÄLVRANNSAKAN. Nitton diskussionsglada deltagare hakade på onsdagskvällens Zoom-baserade Club Fakta. Livet efter corona-temat kom med många intressanta synvinklar. Bild: Skärmdump

Club Fakta körde virtuell satsning. Otvungen och öppen diskussion om frågor många grubblar över, och om ansvaret för framtiden.

Vad som händer "sedan" när coronaepidemin blåst över är ett landskap kantat av fler frågetecken än svar. Får man tro de nitton Zoom-deltagare som resonerade framtid i gårdagens virtuella Club Fakta är det knappast läge att ens då sätta punkt för behovet av ny livsstil och nya levnadsvanor.

Covid-19 är i bästa fall en väckarklocka, som skräller ut budskapet om att viruset inte är det värsta som kan hända här i världen – men att vi själva kan medverka till att avvärja något ännu värre.

– Rätt fråga är inte hur världen ser ut efter epidemin, utan hur vi som individer, lokala jordbrukare, anställda, elever eller lärare, kan inverka på hur framtiden kommer att se ut.

Det ansåg kvällen inbjudna talare Pia Polsa. Hon och hennes lokala bisittare jordbrukaren och skribenten Thomas Antas kommenterades flitigt av de nitton deltagare som loggat in via plattformen Zoom.

Att träffen inte den här gången var fysiskt bunden till Borgå gav till exempel också en deltagare möjligheten att delta från stugan i Björkö, Österbotten. Tekniken fungerade bra, ända till slutskedet när moderatorn Jan-Erik Andelin kastades ur systemet lagom till hopknytandet av matsäcken. Deltagarna var ändå nöjda, och Borgå folkakademis rektor Catharina von Schoultz luftade försiktigt möjligheten att ordna nya virtualklubbar.

Rätt fråga är inte hur världen ser ut efter epidemin, utan hur vi som individer, lokala jordbrukare, anställda, elever eller lärare, kan inverka på hur framtiden kommer att se ut.

Fixa det trasiga

Thomas Antas lyfte fram frågan om konsumtionsvanor. Dels har han själv konstaterat att kreditkortsräkningarna är betydligt mindre nu, dels har han på allvar hunnit förarga sig över maskiner och prylar som är tillverkade så att de är svåra att reparera. Vill vi ha det så? undrade han.

– Vår diskmaskin var konstruerad så att det var helt omöjligt att komma åt och byta motståndet som gått sönder. Hade den varit tänkt att det skulle gå att reparera den hade det placerats längst fram. Man kan tänka att en individ saknar betydelse, men många individer har det visst. En miljard flugor väger 12 tolv ton. Stora evolutioner är skiften som beror på små förändringar. Problemen som fanns före coronan finns kvar och nu har krisen fått oss att upptäcka att vi har en hel massa till.

Samtidigt lyfte deltagarna fram att de i ärlighetens namn också saknar möjligheten att gå i butiker, titta på prylar, köpa något vackert som gör en glad. Pia Polsa hörde till dem som bekände sin kärlek till vackra ting.

– Jag älskar saker. Och jag ville också gå till butiker. Då började jag fotograferade mina saker och berättar deras historia på sociala medier i min "Story of Things". Efter det hade jag inte samma behov av att gå i butiken.

Problemen som fanns före coronan finns kvar och nu har krisen fått oss att upptäcka att vi har en hel massa till.

Kineserna gör som Väst

Ett annat spår handlade om Kinas roll i världen. Polsa har själv studerat, bott och undervisat i Kina i olika omgångar. Hon ville nyansera bilden av Kina som en hungrig och beräknande ekonomisk världserövrare.

– De har inte mänskliga rättigheter som vi. Jag är förfärad över vad de håller på med i Xinjianregionen där muslimer omskolas, vilket betyder att de sitter i fängelse och ingen vet riktigt vad som händer. Av orsaker som den är vi rädda för Kina. Men likaväl ger vi vår info till Facebook, Zoom och till vem som helst – inte bara till företagen utan också till myndigheterna i USA. Vi är väldigt beroende av Google och Amazon utan att vara oroliga, sade hon.

HÅLLBAR LIVSSTIL. Club Faktas inbjudna talare Pia Polsa förespråkade en livsstil där folk betalar mer för färre men mera slitstarka varor. Bild: Skärmdump

Enligt Pia Polsa har Kina uttryckligen i sina planer strävat efter att lära sig från och göra som väst. På samma sätt har västvärlden valt att till exempel koncentrera tillverkning av elektronikdelar i Kina, trots den risk det innebär.

– Kina fanns i Afrika redan på 60-talet och har utbildat massa afrikanska studerande. Om Kina behandlar dessa länder dåligt och skuldsätter dem är hemskt, men det är också något man har lärt sig av kolonialismen: "Learn from West".

Polsa konstaterar också att de västerländska producenterna redan har dragit vidare med billigproduktionen till billigare stater sedan den kinesiska välfärden ökat. På klädernas nackskarvslappar står det numera troligen "Made in Pakistan".

– Så, varför ska Kina stämplas som ondare än vi i sin vilja att expandera och exploatera i världen?

Vi ger vår info till Facebook, Zoom och till vem som helst – inte bara till företagen utan också till myndigheterna i USA.

Vem kan odla maten?

Thomas Antas hakade på med sina reflektioner om matproduktion, något som också har aktualiserats i och med coronakrisen.

– Att kineserna köper upp mark och erövrar världen tror jag inte är en målmedveten strategi. Men jag tror att de har förstått beroendeförhållandet och balansen mellan dem som kan odla mat och de som behöver den. Den insikten finns inte längre i Europa. Här är vi inte rädda för att maten ska ta slut. Sakkunskapen om matproduktion hos oss börjar vara ganska smal. Vi är ganska få som har den, jag är själv en av dem. Det finns inbyggda risker när det gäller vem som kan hantera något så viktigt som hur vi ska få mat på bordet.

Club Fakta arrangeras i samarbete mellan Borgå folkakademi och tidningen Östnyland. Onsdagens virtualklubb bandades och kan ses på akan.fi.

Mer läsning