Minns du rasslet från pajazzon?

"Nämen, det är ju mammas och pappas bokhylla!". Det var min första reaktion då jag klev in på Galleri Gamla Kaplansgården för att bekanta mig med utställningen Det där minns jag, som handlar om Borgå under de senaste hundra åren.

– Det är precis det som vi har tänkt att utställningen ska göra, den ska väcka tankar och den ska väcka gamla minnen, säger Hannele Tenhovuori, museilektor på Borgå museum, som tillsammans med forskare Lillemor Jordas och amanuens Juha Jämbäck byggt upp helheten Det där minns jag.

Det är lätt att fastna vid bokhyllan, prima vara från Borgå möbelfabrik, som är belamrad med föremål och böcker som väcker gamla minnen till liv. Men utställningen börjar inte med sextio- och sjuttiotalets tidstypiska prylar utan långt tidigare, vid 1917 då Finland upplyftes till en nation bland nationerna.

Fokus ligger alltså på självständighetstidens Borgå som presenteras i form av åtta tematiska helheter. Industrialisering, hemvärnet under andra världskriget, efterkrigstidens idrotts- och föreningsverksamhet, populärkultur och stadens tillväxt på 1960-talet är några av utställningens fixpunkter.

Utställningen ska väcka tankar och gamla minnen.

Resa i tid och rum

För besökaren innebär upplägget att man går runt från rum till rum i Kaplansgården och samtidigt gör en tidsresa som löper över hundra år. Intressant nog är prylmängden en faktor som skvallrar om vi befinner oss närmare eller längre bort i historien.

– Ju närmare vi kommer vår egen tid desto fler är sakerna, säger Hannele Tenhovuori. Det berättar en del om förhållandena hemma hos folk, för hundra år sedan bodde man trångt och hade inte plats för så mycket prylar.

Ännu på trettiotalet fanns det inte så mycket i sakväg hemma hos folk medan åttiotalet kom med en riktig sakexplosion. För Borgå museums del är de många sakerna som beskriver vår moderna historia ett problem: vad ska museet att spara bland trådtelefoner, saftcentrifuger, ögonskydd för hemmasolarium och My Little Pony-figurer?

– Det finns ett museipolitiskt program som funderar just på det här. Ska alla museer samla på allting eller är det kanske så att något museum ska rikta in sig på någonting visst? Frågan till Borgåborna lyder "vad tycker ni att Borgå museum ska samla på?", säger Tenhovuori.

SKÖNHET. Miss Finland 1965 Virpi Miettinen har donerat sin empireskurna aftonklänning, som hon kom tvåa med vid Miss Universum-tävlingarna i Florida, till Borgå museum. OS-cyklisten Harry Hannus gamla tävlings-Crescent i bakgrunden är däremot bara till låns. Bild: Kristoffer Åberg

Vacker historia

Virpi Miettinen, Borgåtippan som korades till Finlands vackraste år 1965, valde själv för några år sedan att donera sina allra vackraste aftonklänningar från tiden som skönhetsdrottning till Borgå museum. I en monter i Kaplansgården visas bland annat den empireskurna blåsan, sydd i salongsmodestorheten Kaarlo Forsmans ateljé, som Miettinen bar då hon utsågs till världens näst vackraste kvinna i Miss Universum-tävlingen i Florida.

– För tre år sedan gick klänningen ännu på mig, men nu tycker jag inte längre att det är värt att hålla mig i catwalk-mått. Man vill ju njuta av livet, säger hon.

Miettinen är uppvuxen i Borgå och utställningen på Kaplansgården har fått också henne att minnas många detaljer, till exempel från hemkvarteren i övre änden av dåvarande Vattentornsgatan (Linnankoskigatan). Hon minns också stationsbesöket, då hon iklädd skinande ny söndagsjacka, fick hälsa på farfar lokföraren i tåget Hullu-Jussi och sedan fick bannor då plagget blev alldeles oljigt.

– Många minns tågtrafiken, säger Hannele Tenhovuori. Det var vanligt att folk från byarna tog tåget då de kom till jobbet inne i Borgå.

FAKTA

Det där minns jag

Borgå museums utställning i Gamla Kaplansgården där fokus ligger på Borgå under de senaste hundra åren.

Utställningen pågår till och med den 30 december.

Under hösten ordnas det tilläggsprogram i anslutning till utställning, både i Kaplansgården och i Konkarongen i Holmska gården i huset intill.

Bland annat blir det fotoverkstad, föreläsningar, skattjakt, och minneskvällar på olika teman.

Bilder berättar

Fotografier har en central plats på utställningen och många av de cirka 200 hundra bilder som finns med har inte visats för allmänheten tidigare. Bilderna kommer som väggstora plakat, i fotobutiksstorlek i sirliga ramar och i form av digitala bildkavalkader som Haaga-Helias studerande hjälpt till att göra.

SKÖNHET. Miss Finland 1965 Virpi Miettinen har donerat sin empireskurna aftonklänning, som hon kom tvåa med vid Miss Universum-tävlingarna i Florida, till Borgå museum. OS-cyklisten Harry Hannus gamla tävlings-Crescent i bakgrunden är däremot bara till låns. Bild: Kristoffer Åberg

Flera av fotografierna ur Borgå museums samlingar har inte ställts ut tidigare och besökarna kan bekanta sig med Hjalmar Lindfors bilder från 1920- och 1930-talen samt av Eino Nurmis bilder från tiden kring andra världskriget. Krigsåren med bombningar, ransoneringskort, gasmasker och Lottakår lyfts här fram ur hemmafrontens perspektiv.

Det lönar sig att titta noggrant på de utställda fotografierna: här finns bekanta ansikten för besökarna att få syn på, inte minst bland fotografierna ur Ahti Niemeläs samlingar där 1960- och 1970-talets Borgå är beskrivet i bild.

– Utställningsbesökarna får gärna tipsa oss om de känner igen personerna på bilderna, säger Tenhovuori.

SVARTVITT. Chans att känna igen sig eller sina bekanta finns det i kollaget med Ahti Niemeläs bilder från Borgå under 1960- och 1970-talet. Nya höghusområden har sällskap av ögonblicksbilder på stan, av dagisbarn och av gymnastiserande damer som får Jane Fonda att blekna. Bild: Kristoffer Åberg

Fritt för upptäckter

Bokhyllan, som kunde vara den som fortfarande står i mitt föräldrahem, fungerar som utställningens magnet. Sparbankens runda troll till spargris, UNO-spelkorten, den flätade brickan, vimplarna och standaren, souvenirkruset från Viljandi, skivspelaren, bokserien med Nordisk kriminalkrönika och tevejätten från sextiotalet gör att det rentav känns kusligt hemtamt.

– Det är fritt fram att bläddra i böckerna.

Golvlampan, ryan och bordet i rotting med glasskiva och inbyggt tidningsställ ger också skjuts åt tidsresan i minnet. Allting är så välbekant men samtidigt avlägset, och parkerad framför Borgå möbelfabriks pjäs får man låta upptäckarglädjen ta över och framför allt, minnas.

Det har också trion som samlat föremålen till utställningen gjort; bland annat har de vridit sig av skratt åt åttiotalets hemska påfund, axelvaddarna och "hårdonitserna", de tygklädda hårsnoddarna.

– Utställningen och speciellt alla föremål väcker stora känslor, säger Lillemor Jordas.

Vad minns du?

Som utställningens sista anhalt fungerar ett sekreterarbord från 1990-talet. Där kan besökarna slå sig ner efter och skriva ner egna minnen från Borgå. Där har man också möjlighet att kommentera vad man tycker att museet borde och inte borde spara av våra nutida föremål, och fundera på vilka fenomen som borde dokumenteras för framtiden.

Det där minns jag är tvådelad. Den andra biten, med fokus på andra världskriget, är lokaliserad i Veteranrummet som finns i Aktiahuset, Fredsgatan 26 A. Det ordnas även en del tilläggsprogram i anslutning till utställningen.