Minimalistisk plattformare

Indiescenen på konsol har fyllt en värdefull funktion sedan den introducerades halvvägs in på 00-talet. Att mindre spel oberoende av stora förläggare numer samexisterar jämte storproduktionerna har hjälpt till att bevara genrer som ingen annars satsar på.

2D-plattformsgenren hör till dem som åtnjutit en renässans på senare år, och minimalistiska Celeste är det bästa på länge.

I Celeste får man följa Madeline som beslutat sig för att bestiga ett ökänt skoningslöst berg. En resa som bottnar desto mer i självrannsakan och hoppet om att övervinna sina inre tvivel och demoner, än den fysiska utmaningen i sig. Vägen dit är som en enda lång hinderbana, sammankopplad av mindre sektioner som var och en utgör som små typiska plattformsbanor. Att utmaningen koncentreras till varje nytt avskilt rum på det sättet, med sparning emellan, i stället för långa sammanhängande banor för tankarna till indiekollegor som Super Meat Boy och är ett praktiskt portionsformat, idealiskt för mindre doser.

Celeste

Format: PC, PlayStation 4, Xbox One, Switch

Åldersgräns: 7

Betyg: 4/5

Det är däremot ingen garanti för att man faktiskt får något uträttat vid varje session. Celeste är inte precis något man dansar sig igenom utan vidare. För plattformsnovisen påminner den obarmhärtiga svårighetsgraden nog snarare mer om ett digitalt tortyrredskap än om underhållning. Det rasande tempot skapar tillsammans med den krävande bandesignen en ofta brutal utmaning. Resan upp till bergets topp sätter även den mest härdade genreveteranen på prov och kräver en ängels tålamod, hinkvis med vilja samt en förstklassig fingerfärdighet och reflexförmåga. Den som tenderar att explodera ut i högljudda vredesutbrott och angripa närmaste möblemang när frustrationen pockar på gör sig alltså icke besvär.

Spelets annars avskalade och finstämda profil står i bjärt kontrast mot upplevelsens övriga skoningslöshet. Den enkelt pixlade retrografiken målas upp i mjuka, harmoniska färger och pianomusikens lugnande, snudd på meditativa slingor kunde lika gärna ha krängts som en avslappnings-CD i handeln. Att ömsom drivas till frustrationens bristningsgräns, ömsom vaggas in ett hypnotiserande lugn på det här sättet skapar en lika originell som effektfull dynamik.

Som du kanske räknat ut är jag alltså benägen att stämma in i den hyllningskör som omgärdat Celeste, som sammantaget förkroppsligar begreppet "less is more" på bästa möjliga sätt.