Metoo – men inte här?

I Finland är tystnaden öronbedövande. Inga manifestationer. Ingen medreaktion. Helt enkelt ingenting.

I Sverige har den numera lavinartade #metoo-kampanjen som började efter att Hollywood-mogulen Harvey Weinstein blivit anklagad för sexuella övergrepp förra månaden lett till att representanter för olika yrkesgrupper, allt från scenkonstnärer till forskare, gått ut med liknande upprop för att avslöja hur otroligt frekventa dessa övergrepp är.

I klartext florerar de nästan precis överallt, nästan precis hela tiden och är så pass normaliserade att vi gott och väl kan lägga det här till den impopulära utsagan om att vi lever i en våldtäktskultur. Våldtäktskultur handlar inte, som vissa gärna vill tro, om att våldtäkter accepteras och uppmuntras av samhället och att vi ser mellan fingrarna på sådana brott. Det betyder också att domar för sexbrott är lindriga, att offer inte tros, att de tystas ner eller ifrågasätts, att våld mot kvinnor frekvent presenteras i populärkulturen, att kvinnor är rädda för att utsättas för våldtäkter eller trakasserier och att de faktiskt utsätts för övergrepp på sina arbetsplatser, i sina hem, på sina hobbyer, i klubbar, på barer, i laboratorium, på gator, i snabbköpet och i simhallen vilket sammanlagt har den effekten att de till exempel ändrar sitt beteende eller sin klädsel för att inte utsättas eller att de vänjer sig vid att detta hör till kvinnans lott i livet och är något som de helt enkelt behöver uthärda för att deras kroppar är allmän egendom.

Uppropen i Sverige har visat att kvinnor har fått nog, och det är inte en dag för tidigt. Signalen är att den inpyrda misogynin som gör kvinnokroppar till fritt villebråd har nått sin vägs ände. Och i Finland är tystnaden öronbedövande. Inga manifestationer. Ingen medreaktion. Helt enkelt ingenting. Det här sänder mig några, rätt olika slags budskap, men eftersom det inte finns någon diskussion vet jag inte vilket som stämmer:

1. Det här med sexuella övergrepp är inte ett problem i Finland. Tyvärr motsägs detta med den otroliga mängd #metoo som översvämmade mitt Facebook-flöde för bara en månad sedan.

2. Det här med sexuella övergrepp är inget problem i Finland. Alltså att vi inte ser det som något problematiskt© att de förekommer.

3. Finländska kvinnor är villiga att fortsätta acceptera övergrepp som en del av sin vardag. Men varför?

4. Det är helt enkelt inte tillräckligt viktigt för att någon skulle orka bry sig.

5. Vi lever i ett mycket starkare patriarkat än jag någonsin hade kunnat föreställa mig och många tycker det är bra.

Vilken den verkliga orsaken till den finländska tystnaden än är så gör den mig mycket orolig. Jag har länge fått höra att allting är i sin ordning i det här landet men är det så att gubbmaffian som säger så bara ljuger för mig? Som när polisen spärrar av en brottsplats där liken ligger täckta med presenningar och lugnt, men med stenansikten säger: "Gå vidare bara. Det finns inget att se här."

Johanna Holmström författare

Mer läsning