Med skuggors hjälp mot ljuset

SAKNAD. Anssi och Maija Hurmes bilderbok Skuggorna handlar om ett tomrum och en sorg som en mamma lämnat efter sig. Bild:

”Till de saknade” står det i versaler på försättsbladet till Maija och Anssi Hurmes senaste bilderbok Skuggorna. Orden anknyter till illustrationen där tre figurer, av vilka den minsta flyger drake mot en molntäckt blågrå himmel, står bredvid varandra. Att de tre hör ihop står utom allt tvivel.

Såsom tillskriften låter förstå handlar Skuggorna om någon som gått bort, kanske vidare i livet eller kanske ur tiden. Mer specifikt handlar den om det tomrum som en mamma lämnar kvar, om sorg och om saknad.

De som blivit kvar är ett litet barn och dess pappa som försöker finna sig i den nya situationen där mamman är borta. Varför hon lämnat familjen får läsaren inte veta men det spelar ingen roll, intressantare är hur bokens skapare hanterar detta nog så sorgliga och svåra tema. De två manövrerar nämligen skickligt sitt ämne genom att låta saknaden ta skepnad av en liten figur, snarlik en pajas, som plötsligt en natt dyker upp i barnets rum och väcker det med sin närvaro.

På morgonen är pajasen fortfarande kvar. Snabbt kopplar barnet ihop figuren med mamman och undrar om denna märkliga svartklädda gestalt, vit i ansiktet och med en liten cylinderhatt på huvudet, vet var mamman är. Något svar får barnet inte, bara ett pysande ljud, men full av tillförsikt litar barnet på gestaltens förmåga att fungera som budbärare:

– Hälsa mamma att jag vill att hon kommer hem, bad jag. Den svarade inte, men jag var helt säker på att den visste någonting.

Efter detta börjar gestalten följa barnets alla rörelser likt en enerverande skugga. Dessutom växer den i omfång, breder ut sin stora kropp och gör sig på alla sätt påmind i barnets vardag.

Barnets perspektiv

Nästa morgon har en till likadan gestalt uppenbarat sig i hemmet och kaoset är ett faktum; mjölktetran faller omkull, kaffet skvätter ur koppen och tandkrämstuben vaknar till liv. Med sin blotta existens skapar figurerna oordning och förvirring i den lilla familjens rutiner och vardag.

Maija Hurmes illustrationer ges stort utrymme medan Anssi Hurmes text är mer sparsmakad men likväl är de i perfekt samklang med varandra. De blågråa och blågröna kulörerna understryker temat men figurernas absurda, närapå komiska tilltag ger berättelsen en annan riktning som pekar mot att livet fortsätter, trots allt. Jag-perspektivet ger en extra dimension till det hela, det är barnets förståelse av mammans frånvaro som dominerar.

Barnets och pappans djupa sorg förklädd i två gestalter är möjligtvis en alltför krävande symbolik för en liten lyssnare att greppa. Å andra sidan fungerar boken som ett bra underlag för att prata om svåra livssituationer. Det dystra upplägget till trots är avslutningen ljus och hoppingivande. På ett förunderligt sätt lyckas de enträgna och stumma figurerna nämligen lotsa barnet och pappan att bemästra sin sorg och förtvivlan, tillsammans.

Bilderbok med text av Anssi Hurme och illustrationer av Maija Hurme.

Utgiven på Schildts & Söderströms.

Mer läsning