Med karta och kompass

Tiden då läraren klampar in i klassrummet, smäller sin bokhög i katedern och börjar skriva på svarta tavlan är definitivt förbi.

Framför mig har jag en karta som vid första anblicken ser ut som en helt vanlig karta med land och hav. Men tittar man närmare hittar man nog varken dessa landområden eller vatten i verkligheten. Eller så gör man det beroende på hur livet format sig och vart det fört en. Kartan är "Tillvarons atlas" ur boken med samma titel av Louise van Swaaij. Här hittar jag Melankoliviken, stormkusten, storstaden Förändring och många andra bekanta platser. Som namnet antyder handlar boken om den resa som vi alla genomför från det att vi föds fram till livets ändhållplats.

Måndagen efter skolavslutningen åkte jag med en grupp ungdomar i femtonårsålder till Houtskär. Ute i den vackra skärgården har vi under många år hållit en del av församlingens konfirmandläger. Ja, man använder det namnet numera och frångår sakta, men säkert det något föråldrade ordet skriftskola. Inlärningsmetoderna har nog genomgått en betydande förändring under de senaste årtiondena. De äldre läsarna minns kanske sin konfirmandtid mest som ett enda pluggande och utantillärande. Men precis som skolans läroplan under åren förnyats har planen för konfirmandarbete också gjort det. Visst handlar innehållet fortfarande långt om Skriften, det vill säga Bibeln, men dels vill man komma ifrån begreppet skola, dels att de ungas egna frågor om Gud och livet skall stå i fokus.

När jag står inför en konfirmandklass har jag drygt tjugo unika livsberättelser framför mig. Utan att känna till personliga detaljer vet jag att det i berättelserna finns mycket kärlek, vänskap, lycka och omtanke. Men det finns också erfarenhet av våld, mobbning, ensamhet, otrygghet och mycket annat som en ung människa inte borde behöva uppleva. Därtill kommer allt det som hör till tonåren; Sökande efter identitet, sin plats och sitt sammanhang. Sannolikt finns här också den som vet sig höra till en sexuell minoritet, men som är livrädd för att yppa denna hemlighet för någon.

Denna brokiga skara som till det yttre ser ganska lika ut när det gäller klädsel, hår, beteende och musiksmak, men som på insidan har olika bagage, är värd all respekt och lyhördhet.

Tiden då läraren klampar in i klassrummet, smäller sin bokhög i katedern och börjar skriva på svarta tavlan är definitivt förbi. Både i grundskolan och i konfirmandundervisningen. Så hur jobbar och lever vi på konfirmandläger i dag? Kyrkans lära är självklart en hörnsten där de unga ska förstå varför de en gång blivit döpta och vad det betyder att tillhöra en världsvid kyrka med uppdrag och ansvar. Men inlärningen sker på många andra sätt än traditionell katederundervisning. Samtidigt ger lägerlivet ypperliga möjligheter till en stark och varm gemenskap där inga programpunkter får vara exkluderande eller kränkande.

Att nästan alla i årskullen ännu vill delta, och att många av dem efteråt väljer att bli unga ledare i kyrkan, värmer verkligen en gammal räv som varit med under fyra årtionden.

Mats Fontell ungdomsarbetare och trubadur