Med datorspel på schemat

Datorspel är något man tar på allvar på Prakticum. Här startade man en e-sportlinje som visat sig vara framgångsrik.

Jonathan Mattsson och Simon Udd är tidigt ute. Klockan är lite efter åtta på morgonen, och bägge befinner sig på gymmet, redo för dagens träning. I dag blir det en kort session, för just i dag är det ledigt.

Udd drar ett varv på roddmaskinen och lyfter lite hantlar. Mattsson cyklar och tränar räckhäv, pull-ups. Rekordet är trettiotvå, men när han sökte in till fallskärmsjägarna stannade resultatet på femton.

– Vi hade tidigare gjort en hel del armhävningar. Så jag orkade inte riktigt. Men jag hade klarat inträdesprovets fysiska del om inte för en miss med tiden i samband med löpningen.

Datorspel

Orsaken till de bådas gymbesök har egentligen att göra med något helt annat än motion: datorspel. De här två hör till de första människorna i Norden som kommer att ha e-sporter, datorspel, på sitt avgångsbetyg.

Det är en hobby som på det stora hela är väldigt missförstådd och som många fnyser åt, trots att industrin omsätter åtskilliga miljarder euro per år. Eller att proffspelare (ja, det finns proffsspelare) kan tävla om vinstpotter på miljoner dollar och ofta får sponsorkontrakt på ännu större summor. Eller att vissa spel samlar miljoner tittare. Eller att vissa matcher fyller jättelika sporthallar med åskådare till sista stol.

Förvisso kallas det då för e-sport.

I Borgås Prakticum gjorde man en helomvändning i fråga om spel och tog in e-sporter i undervisningen. Tanken är att man kan använda en passion för att underlätta skolgången och skapa hälsosamma vanor.

Prakticum går därmed stick i stäv med de icke frälstas bild av datorspelande som något onödigt där man "bara hänger vid datorn".

Och därför går dessa två på gym klockan åtta på morgonen varje torsdag.

Första utexamineras

E-sporterna är man först om inte bara i Finland. Man är också först i Norden tillsammans med Sverige. Dessutom verkar det ha fungerat ganska bra - skolan har fått uppmärksamhet och lockat studerande också längre bort ifrån. Bakom initiativet står Karl Ögland, Göteborgaren som själv hittade sin finländska fru via ett onlinespel och fann sig i Finland ett antal år senare.

Nu utexamineras de första eleverna med e-sport på avgångsbetyget, däribland Jonathan Mattsson och Simon udd. Bägge spelar ändå, och därför kom e-sportkursen som en skänk från ovan.

– Jag har tyckt väldigt mycket om kursen. Om jag tänker på träningsdelen så är det fint. Jag gillar att träna. Det är bonus, säger Mattsson som byggde sin kondition tillräckligt för att våga söka in till fallskärmsjägarna.

– Själv har jag också märkt att mitt spel blivit bättre vid sidan om den fysiska förbättringen. Samma gäller min förmåga att kommunicera, säger Udd.

– Det behövs samarbete när man spelar online. Det lär vi oss mycket av på kursen, säger Mattsson som spelar Counterstrike.

Fördelar

Öglands filosofi bakom e-sporten summeras i en stol med fyra ben. Om man ser på stolen från bara en vinkel, uppifrån, så syns bara själva sitsen. E-sporten. Men där finns också fyra ben och ett ryggstöd. Där hittar man allt från träning och motion till laganda, sömn, kost, etiska regler, jämställdhet och organisationsförmåga.

– För att bli bra på spel så måste man börja träna. Tänka på sin kondition. Hålla koll på hjärtat och stressnivåer. Fundera på att man sover tillräckligt. Det har man nytta av annars också i livet, säger Ögland på skolans lärarrum.

När skolan säger att man infört e-sport på schemat så betyder det inte att eleverna sitter i skolan och spelar. Det sköter man på kvällar, och bara hemma. Förvisso på skoltid, men ändå. E-sporten är också "bara" ett valfritt ämne, alltså en helhet som uppgör tio av de hundraåttio kompetenspoängen som behövs för att utexamineras.

PUBLIK. E-sporter lockar stora publikmängder. Den här bilden är från Dota 2-turneringen The International 2014 i Seattle. Bild: Wikimedia commons

Själv insåg Ögland nyttan av spel i undervisningen när han fick jobb som resurslärare på Prakticum och försökte räkna ut andra sätt att lära ut än den traditionella inmatningen. Han såg tillbaka på det spel som lärde honom engelska och som förde honom samman med frun, onlinespelet World of Warcraft. När han försökte lära ut företagsekonomi tog han med spelet i undervisningen. Fast egentligen började egentligen med Minecraft, ett spel där man ska bygga saker och som kräver en viss förståelse för tre dimensioner.

– Med Minecraft spelet fick jag många att förstå grafer, särskilt när jag lade till den tredje dimensionen. Ett år senare prövade jag World of Warcraft där det finns en fungerande, om än snedvriden och toppstyrd, ekonomi. Plötsligt hade jag tolv killar som inte ens studerade ekonomi på den kursen. Det var en trygg arena att lära sig principerna.

Problemlösning och språk

Då var spelandet ännu inte i centrum. Det handlade mera om andra saker: problemlösning, språk (som används inom engelska och finskaundervisningen), samarbete och kommunikation. Det visade sig att eleverna lärde sig metoder för problemlösning så fort det var kopplat till ett spel.

– Jag bad dem lösa ett problem kopplat till en karta i ett spel. De löste det utan att tänka på att de använde samma metoder som i den normala undervisningen.

Själva e-sporten utkristalliserades som valbar kurs i augusti, och tanken var att föra spelandet ett steg längre. Ett motsvarande system fanns bara i Arlanda i Sverige, men där var principen en annan. I Borgå valde man att ta emot alla intresserade, medan det svenska idrottsgymnasiet bara tog in de allra bästa.

Ögland plockade med sig idrottskoordinator Björn Nylund som var mycket skeptisk till en början. Han fick som uppgift att sköta om e-sportarnas fysiska välbefinnande.

– Det har varit en jätteintressant resa. Jag trodde aldrig att jag skulle tänka på datorspel som jag gör i dagens läge. Jag har fungerat som tränare i tjugosju år och jobbat med grenar på hög nivå, säger Nylund.

Under månaderna har han sett hur han kunnat påverka studerandenas syn på sig själva, hur de sköter sin hälsa och hur de ser på lagsporter.

– Vi har valt spel där man spelar i lag. Där finns jättemånga likheter till traditionell lagsport. Det handlar om laganda och att respektera och stödja varandra.

Skillnaden låg främst i att Nylund inte tidigare gjort upp träningsschema för människor som inte tränar normalt. Det är helt annat att jobba med datorspelare än med hockeyspelare. Det var en liten utmaning att övertyga många om nyttan av träning, men det löste sig.

En utmaning har också varit att hitta någon som kan träna upp själva spelandet

– Det är otroligt svårt att hitta en bra coach som förstår vad vi är ute efter.

Karl Ögland påpekar att det viktigaste är att man nu möter de unga på sin egen arena på deras egna villkor. En miljö där de är trygga.

– De lyssnar på oss där. Och att vi har gästföreläsare från framgångsrika lag som säger samma sak så förstärker det effekten. Det bekräftar det vi säger.

Idrottare som de andra

Fakta

Counterstrike och League of Legends

Prakticums e-sportlinje fokuserar på spel där man spelar i lag.

I praktiken är det Counterstrike: Global Offensive och League of Legends, bägge spel som spelas på tävlingsnivå.

Counterstrike är ett lagbaserat skjutarspel i första person. Terrorister och soldater tävlar om tillgången till en bomb.

League of legends är aningen mera komplicerat att förklara. Det är ett lagbaserat onlinedatorspel som går ut på att förstöra fiendernas "Nexus".

Bägge spel har en rad kartor som man spelar på. Bra spelare kan kartornas viktiga punkter.

Ett annat populärt e-sport-spel är Dota 2.

E-sportarna har också placerats under samma tak som resten av sportarna, alltså team Prakticum. De får använda samma uniform och räknas som resten av idrottarna.

– Vi vill göra det till en bra sak. Att alla som sysslar med tävlingsverksamhet är på samma linje. Det må vara olika grenar, men det är samma gäng, säger Nylund.

– Eleverna har börjat prata mera med varandra när de har spelen gemensamt. De äldre har blivit mentorer för de yngre. Och jag vet åtminstone ett mobbningsfall som kvästs, tillägger Ögland.

För Nylund, som tidigare varit förhållandevis negativt inställd till spel, har de senaste månaderna fört med sig en total attitydförändring.

– Det är inte ett rött skynke som tidigare. Jag förstod inte att man kan ha det här som hobby, eller vad grejen är. Att det är så viktigt för så många. Och frågan om huruvida det här är en sport orkar jag inte ge mig in i. Många påpekar att det här inte är idrott, men jag är så gammal att jag inte bryr mig. Men om jag kan ändra attityden åtminstone hos någon så ha jag inte gjort ett förgäves jobb.

Nu är det meningen att enheten i Helsingfors tar sig an en likadan process. Där har man enligt Ögland ändå haft lite svårt att förstå principen.

Någon brist på ambitioner finns det inte hos de bägge studerandena på gymmet. De drömmer om att kunna tjäna pengar på sitt spelande. För Mattsson är det ändå inte som tävlingsspelare.

– Jag kunde tänka mig livestreama. Alltså att man spelar och andra ser på via nätet. Det finns pelare som tjänar hundratusentals dollar på det.

– Plus sponsorpengarna, tillägger Udd.