Många mikrobryggare men bara en silversmed befolkade 1500-talets Borgå – se vår video där Valtteri Honkapää demonstrerar klassiska smidesmetoder

Valtteri Honkapää driver Aurum, den äldsta guldsmedsaffären i Borgå, som grundades 1911. En del av verktygen, såsom den här snillrika trådsträckarbänken, är troligtvis ännu äldre. Den användes för att dra silver- och guldtråd till önskat mått. Till vänster en vals. Bild: Kristoffer Åberg

Handelsmännens rättigheter kringskars, hantverkarna knegade på och staden brann tre gånger. 1500-talet var ingen lätt tid för Borgåborna som rentav på kunglig uppmaning föreslogs flytta till nygrundade Helsingfors.

Den moderna tiden landsteg i Finland på 1500-talet tillsammans med kung Gustav Vasa. Den svenske monarken representerade nya tänkesätt och nya ideal, men det var Borgåborna saligt omedvetna om när kungen besökte riktes östra delar 1555.

– Vanligt folk hade inte en susning om att de levde i "nya tider". Det där med att dela upp historien i olika epoker är någonting som kommit långt senare, säger museilektor Hannele Tenhovuori på Borgå museum.

Sekelskiftet 1500 brukar i nordiska sammanhang anges som markör för den dystra medeltidens slut och startpunkt för renässansen. I den tidens Borgå var ljusglimtarna däremot få, och får man tro Tenhovuori var vardagen snarare krävande och dyster än framåtblickande.

Orsakerna var många. Stadens gisslades bland annat av bränder: Borgå brann ner hela tre gånger på hundra år.

Utöver det spelade Gustav Vasa själv en central roll när den livliga handelsstaden Borgås ställning underminerades. Den svenske regenten grundade Helsingfors år 1550 och försökte bland annat tvinga folk från Borgå att flytta till den nya staden vid Vanda ås mynning.

Planen var att i Helsingfors bygga en fullvärdig konkurrent till Reval (Tallinn) på handeln i Östersjön.

Vanligt folk hade inte en susning om att de levde i nya tider

Kungligt handelsstopp

För Borgåbornas del låg problemet i att kungen samtidigt drog in Borgås rättigheter att idka kommers utanför landets gränser. Dekretet satte effektivt stopp för handeln med esterna och bortom – eller i varje fall på handelsutbytet som skedde under kronans vakande öga.

– Antagligen färdades man över Finska viken trots handelsförbudet, och bytte och köpte varor, säger Tenhovuori.

Centrum för 1500-talskommersen i Borgå låg på Rådhustorget i Gamla stan, samma forum som fortfarande i dag fungerar som handelsplats. Dåtidens torg var förmodligen mindre och kantades av tätt byggda trähus, och några kullerstenar var det heller inte tal om.

Valtteri Honkapää har ingen aning om hur gammal det lilla skruvstädet är som används för att knipa fast till exempel ringar medan man jobbar med dem. Konstruktionen är hursomhelst unik, tillverkad som den är av en kanonkula. Bild: Kristoffer Åberg

Östnyland gör en reportageserie i samarbete med Borgå museum.

Artiklarna gör nedslag i historien, ett århundrade i taget, och publiceras med jämna mellanrum under jubileumsåret.

Första delen publicerades den 28 januari, den andra delen den 26 februari.

Artikelinnehållet publiceras också som podcast, längre intervjuer i ljudform.

I podden om Borgå på 1500-talet får du höra Hannele Tenhovuori berätta om handel, hantverk och stadsliv på den tiden. Vem hade hon varit på 1500-talet? Lyssna så får du veta.

Du hittar alla reportage och podcasts på ostnyland.fi.

– Vid arkeologiska utgrävningar har man hittat trämaterial som tyder på att torget antagligen varit täckt av smala stockar, säger hon.

Två dagar i veckan, onsdagar och lördagar, var det torgdag och då fylldes Rådhustorget av handelsmän och hantverkare som bland annat sålde ull, skinn, hästskor och benföremål: Ben formades till allt från nappar och nålar till skridskobett.

Hantverk var ingen hobby

Nu för tiden förknippas hantverk mera med något som folk har som hobby, men på 1500-talet gick nyttan först. Den som var fingerfärdig kunde förtjäna sitt levebröd på att väva tyger eller smida nyttoföremål, och mycket av handeln gick ut på att byta varor och tjänster.

Museilektor Hannele Tenhovuori beskriver 1500-talet som ett tufft århundrade i Borgå: Handelsmännens rättigheter kringskars, hantverkarna knegade på och staden brann tre gånger. Bild: Kristoffer Åberg

Regelrätta pengar, mynt, var också i omlopp men i vilken utsträckning är okänt. På Borgå museums avdelning om den nya tiden finns några mark, naggade i kanterna av tiden, utställda i en monter.

– Den breda massan idkade byteshandel på 1500-talet men lite pengar hade folk nog. Det finns bland annat belägg för en Borgåbo som fick betala dryga böter efter att ha nekat till att hysa in en svensk soldat. Det var annars påbud om att ortsborna fick ge mat och husrum åt kronans män.

Hur stora böter blev det?

– Bötessumman var 40 mark. Det var mycket pengar på den tiden, säger Hannele Tenhovuori.

Kryddor, salt och russin seglades in till staden via Borgå å och såldes på Rådhustorget, sida vida sida med säd, rotfrukter och kött – de i sin tur garanterat närproducerade.

"Det luktade som livet gjorde"

Tenhovuori kan mycket väl föreställa sig vilket vimmel det var på Rådhustorget. Folk och fä, om vartannat, provisoriska torgstånd och kärror, köpslående och skvaller, rökdoft med ett obestämt inslag av olika odörer ...

– Det luktade och lät såsom livet gjorde på den tiden, säger hon. Det fanns inget avloppssystem och slaskvatten slängdes ut på gatan, men det mesta avdunstade nog.

Rådhuset i 1500-talets Borgå låg ungefär på samma plats som dagens stiliga stenbyggnad, Finlands äldsta rådhus från 1764. Tyvärr finns ingen dokumentation bevarad som skulle berätta om hur den tidigare byggnaden såg ut. Bild: Kristoffer Åberg

Vid sidan av allmogens tummelplats fanns makten centrerad. Det dåtida rådhuset låg ungefär på samma plats som Gamla rådhuset ligger i dag, men av 1500-talsförlagan i trä finns inte ett spår.

Samma öde har största delen av den tidens föremål gått till mötes. Alla mjuka material har förmultnat eller försvunnit och största delen av det som finns kvar är benhårt eller smitt i någon metall.

Ädelmetall i ny skepnad

Det sist nämnda är visserligen en sanning med modifikation. Bruksföremål, såsom hästskor i järn, finns måhända kvar men tingester smidda i ädelmetaller har troligtvis skiftat form under de senaste decennierna.

– Det fanns silver- och guldsmeder i 1500-talets Borgå men det går inte med säkerhet att säga ifall det finns föremål bevarade som de tillverkat. Systemet med att stämpla smidesgods infördes först senare, säger Hannele Tenhovuori.

Ett aber är också kutymen att smälta ner nedärvda silver- och guldföremål och forma om dem: Trotjänarmetall har antagit ny former och funktioner under senare generationer.

Det fanns silver- och guldsmeder i 1500-talets Borgå.

– Ingen vet exakt inte hurdana verktyg som användes på 1500-talet, men största delen av verktygen kom med utländska handelsmän medan kunskapen följde med kringarbetande guldsmeder. Detaljen är från sträckbänken som antagligen är det äldsta redskapet på Aurum. Bild: Kristoffer Åberg

På herrgårdarna i trakten hade man säkerligen kandelabrar, bägare och bestick smidda i silver – eventuellt några smycken också – men på det stora hela var ädelmetallerna förbehållna de högre samhällsklasserna. Den första med namn nämnda silversmeden i Borgå hette för övrigt Jakob Hefner och beskrivande nog var han också rådsman i staden.

Guldsmed: "De var mångsysslare"

Statusindelningen stämde delvis in också på dem som jobbar med metallhantverk, även om klasstillhörigheten inte kan definieras lika snävt som bland folk i allmänhet. Valtteri Honkapää driver Borgås äldsta guldsmedsaffär Aurum i Gamla stan, och hans uppfattning är att dåtida smeder mera föll in i kategorin mångsysslare.

– På 1500-talet handlade det mera om att smida bruksföremål och jag tror att den som kunde bearbeta metall tillverkade inte bara silverkannor och skålar utan säkert knivar och gångjärn också.

Guldsmeden Valtteri Honkapää tycker att det är otroligt fascinerande att både materialet och metoderna som han använder är mer eller mindre desamma som för 500 år sedan eller ännu längre tillbaka i tiden. Bild: Kristoffer Åberg

Samtidigt får man väga in priset på råvaran i ekvationen. Det var dyrt att arbeta i ädelmetaller jämför med vad det är i dag, och dessutom var det svårt att få tag på guld och silver. Råvaran som sådan finner han fascinerade.

– Det finns inget som nutida guld och silver, materialet är detsamma som på 1500-talet och det beter sig på samma sätt. Ingen har hittat på någon ny metod som skulle få metallen att ändra form lättare, säger Honkapää.

Gaslåga i stället för glödkol

Nu för tiden fins det förstås elektricitet som ger bra ljus att arbeta i och det finns gaslågor att till vilket gör det snabbare att smälta metallen. Valtteri Honkapää minns en episod från början av 1990-talet då han själv precis hade börjat som silversmed. En äldre herreman kom in och berättade att han som 14-åring började arbeta på Aurum, året var 1920.

– På hans tid eldade man med torr björkved i ugnen cirka fem timmars i väntan på riktigt bra glöd. Efter det stacks silvret in i glöden för att mjukas upp, det tog ett par timmar att mjuka upp 1 kilogram silver berättade han. För oss tar det 15 minuter att få 80 gram silver så mjukt att det går att arbeta med.

Honkapää finner det också högintressant att metallhalterna i dag är desamma som användes, inte bara för femhundra, utan till och med för tusen år sedan.

Traditionella metoder

– Redan då hade man hittat den bästa blandningen av metaller för att så enkelt som möjligt kunna bearbeta materialet. Det är en kompromiss mellan smidighet och hållbarhet, säger han.

När metallen väl är uppmjukad är både metoderna och verktygen mer eller mindre desamma som i gångna tider.

Det är stämjärn och hammare, det är vals som används för att mangla metallen och hålskiva där silver- och guldtrådar dras igenom för att få fram önskad tjocklek.

Ett alternativ är också att hälla den glödheta metallen i en gjutform eller smida den i önskad form.

– Det är basgrejer. Metallen glödgas emellanåt och man fortsätter smida, sedan sågar och filar man bort det som är överlopps, säger Valtteri Honkapää.

På 1500-talet kunde man till exempel tillverka en silverbägare på det här sättet.

Trendigt ölkok

Bägarna som svingades på de lokala Borgåkrogarna var däremot snidade i trä eller brända i lera, men däremot uppskattades en god öl med kraftig humlebeska i alla samhällsklasser. På den tiden hade ingen hört det i dag så trendiga ordet mikrobryggeri, men det facto puttrade ölsatser på var och varannan bakgård i Gamla stan.

Klasskillnaden återfanns i volymprocenten: Ju finare familj desto starkare öl och det som vanligt folk drack påminde troligtvis om vår svagdricka.

– Här i verkstaden har vi en del gamla verktyg, sådana som använts redan på 1850-talet, säger Valtteri Honkapää. Här håller han två gamla hammare som är perfekt anpassade för att mjukt bearbeta sillver och guld, utan att skråma metallen. Som kuriosa kan man nämna en gammal hammare gjord sav samma material som dagens hundbensläckerheter – Bild: Kristoffer Åberg

Den första guldsmeden i Borgå hette Jakob Hefner och var verksam åren 1599–1612. Den välsuttna arbetspallen som finns i Aurums verkstad är inte så gammal, men en och annan rumpa genom historien har alldeles tydligt blanksuttit den. Bild: Kristoffer Åberg

Mässing användes däremot i viss utsträckning på 1500-talet och i Borgå museums samlingar finns till exempel ett rart fat som är daterat till den tiden. Det dekorativa fatet kommer dessutom med en smått fantastisk historia.

Rart tvättfat

Hannele Tenhovuori berättar om tvätterskan som på 1930-talet såg någonting sticka upp i strandbanken vid Maren. Det visade sig vara ett robust, rejält tilltaget fat som passade utmärkt för bykhanteringen, för en kort tid i varje fall.

– Antikhandlare Sjöberg fick syn på det ovanliga tvättfatet och fick köpa det. Det härstammar från europeiska kontinenten och det bibliska motivet med Adam, Eva och ormen tyder på att det varit i kyrkligt bruk.

Det här mässingsfatet från 1500-talet har en unik historia. En tvätterska hittade det i Maren och tyckte det passade perfekt som tvättfat – tills antikhandlare Sjöberg fick syn på det och köpte fatet för en billig peng. Bild: Kristoffer Åberg

Valtteri Honkapää är förbluffad när han får höra historien om det gamla fatet i mässing.

– Otroligt att det har bevarats för eftervärlden. Mässing var en gång en kopparmetall som användes mycket, men billigt som material var det inte så jag är inte alls förvånad att fatet har kyrklig koppling.

– Nu för tiden jobbar vi inte i med mässing, det finns inget intresse för smycken i annat än ädelmetall.

LÄS OCKSÅ om Borgå på 1300-talet och på 1400-talet.