Många frågor men få svar

Vårdreformen. Kommer du ihåg hur den lanserades? Vi vanliga människor, vi som behöver vård och omsorg i livets alla skeden, skulle få allt från förebyggande vård till specialistvård och socialvård från ett och samma ställe till en kostnad som vi har råd med.

Kommer vi att få det? En fråga som verkar vara svårare att få ett svar på ju närmare den här riksdagsperiodens slut vi kommer.

I tisdags kom så beskedet, som knappast överraskade någon. Statsminister Juha Sipilä (C) meddelade att vårdreformen inte hinner behandlas och godkännas i tid för att landskapen ska kunna starta 2020. Reformen skjuts upp med ett år.

Reformens väg har kantats av motgångar sedan Sipiläs regering tillträdde 2015, och nu inleds snart slutspurten med mindre än ett år kvar till riksdagsvalet.

Förra regeringen, under Alexander Stubbs ledning (Samlingspartiet, Socialdemokraterna, SFP och Kristdemokraterna 2011–2015) drev sitt vårdreformsprojekt, som kraschade precis innan riksdagsvalet 2015. Då, som nu, var det grundlagsutskottet som drog i bromsen och pekade ut en rad problem med lagförslaget.

Klokast hade varit att från början tillsätta en parlamentarisk grupp för bena ut vad som är det bästa för Finland och finländarna.

Pengar i ansenliga mängder har plöjts ner under många år i arbetet för att förbereda olika reformer – kommunreformer och vårdreformer – som sedan bara rinner ut i sanden. Man kan anta att reformivern har förbytts i reformtrötthet för länge sedan, utan att man har lyckats lösa dilemmat med god, kostnadseffektiv och jämlik primärvård för alla.

Med tanke på all osäkerhet kring vårdreformen är det säkert ett klokt drag att skjuta upp den med ett år. Samtidigt kan man inte låta bli att undra om inte det vettigaste hade varit att driva igenom kommunreformen, som var aktuell i början av 2010-talet?

Fredrik Guseff, tidigare direktör för Svenska Bildningsförbundet och i dag SFP:s partisekreterare, skriver i sin blogg 2014 att "vi måste primärt utgå från kommunstrukturen. Då kunde man värna om lokalt självbestämmande genom vår representativa demokrati och dessutom kunde man hitta strukturer på de flesta håll i Svenskfinland där den svenska rösten skulle kunna höras. Det här skulle kunna skötas med en till tre kommuner i Österbotten, en i Åboland, en i västra Nyland, en i östra Nyland och sedan skulle metropolområdet ha en särlösning."

Frågan är vad som händer med reformen efter riksdagsvalet nästa vår. Just nu är det oppositionsledaren Antti Rinne och Socialdemokraterna som leder galluparna. Mycket hinner hända tills det är dags att gå till valurnorna, men om vår nästa statsminister heter Rinne kan det väl hända att hela reformen stöps om. Mycket beror förstås på hur nästa regeringskonstellation ser ut, och vilken kohandel som då krävs för att få en reform förverkligad. För behovet av en vårdreform har ju ingen ifrågasatt.

Häromdagen meddelade Borgå Läkarcentral att Mehiläinen köper upp läkarcentralen och Borgå Röntgen. Affären ger starkare muskler för framtiden.

Samma trend ser vi på många orter. Vårdföretagen slår ihop sig till stora nationella bolag. Sen slår de stora vårdföretagen ut de mindre. Valfriheten, om en sådan införs, kommer knappast att förverkligas på andra ställen än på de stora orterna. Väldigt många finländare bor fortfarande i glesbygden där de privata vårdfirmorna inte kommer att slåss om att få erbjuda vårdtjänster.

Fortsättning följer. Men hur och när?

Helén Kurri Nyhetschef och chefredaktör för Östnyland