Många åsikter, men med fel fakta?

Expertföraktet verkar ha kommit för att stanna. Följderna kan vara allvarliga.

Statsminister Juha Sipilä (C) tänkte sannolikt inte på det större sammanhanget när han slängde ur sig de numera ökända orden "all världens docenter" i en intervju i december 2015. Hans poäng: vi behöver experter som säger vad som kan göras för att få landet på fötter, inte "all världens docenter" som säger vad man inte får göra.

Uttalandet är ett skrämmande exempel på det expertförakt som krupit fram under de senaste åren – till synes också bland våra högsta politiker. Lyckligtvis blev uttalandet också föremål för hånskratt.

Internet har gjort att vem som helst kan hitta information med några klick – och dessutom en grupp likasinnade. En bubbla. Vem som helst kan också framstå som expert och hitta en publik. Omvänt kan man också säga att allt fler tar sig rätten att välja sina egna experter och sina egna fakta med argumentet "vem säger att din expert är bättre än min?".

Ett av de mera skrämmande exemplen kommer från Österbotten, där vaccinationsmotståndet blivit så kraftigt att det finns risk för lokala mässlingsepidemier. På vissa områden har täckningen legat mellan 85 och 90 procent, medan 95 procent behövs för att minimera risken för en epidemi.

Orsaken: många letar själva reda på information och hittar karismatiska ledare som ger skrämmande "fakta" om vacciner. Det talas om "vaccinföretagens propaganda" och "gifter". När det sedan visade sig att vaccinet Pandemrix orsakat narkolepsi hos en liten del av patienterna blev många övertygade.

Det faktum att väldigt få finländare sett de fruktansvärda följderna av till exempel polio kan också ha med saken att göra. Det spelar sedan ingen roll att de verkliga experterna påpekar att sjukdomarna har en mycket högre komplikationsrisk än den lilla risk som finns hos vaccin.

Diskussionen om kolhydrater är sedan ett kapitel för sig. Självutnämnda experter säger något, officiella kostrekommendationer säger något annat. Vanliga människor plockar sedan den information som känns vettigast ur deras synvinkel. Det är helt enkelt svårt att veta vem man ska lita på, där enskilda exempel ofta tas som bevis på att ens egna uppfattningar stämmer.

Fenomenet blev tydligt också i samband med brexit. Michael Gove, en av de som talade för utträdet, sade rakt ut att "folk i det här landet har fått nog av experterna". Senare visade det sig att en stor del av argumenten som pro-brexit sidan kommit med var lögner – ett faktum som många försökte påpeka före omröstningen. Men budskapet kom inte fram. Folk hade fått nog av experterna.

Man behöver inte ens bidra med korrekt fakta, det räcker om tillräckligt många ifrågasätter något för att saker och ting ska bli problematiska, något som bland annat också utnyttjas av Ryssland i stormaktspolitiken. Problemet är också att kritiskt tänkande ska uppmuntras, men att missriktat kritiskt tänkande bara blir lite fel.

Det är förstås inte lätt att veta vems information man kan lita på, inte minst eftersom vetenskap är komplicerat. Väldigt få människor kan själva tolka en forskningsrapport, vilket i praktiken betyder att man måste lita på avsändaren. Det handlar om tro.

Enkla "sanningar" är lättare att ta till sig än modern vetenskap som sällan har korta svar. Det betyder ändå inte att man kan välja sina egna experter. Det slutar i värsta fall med en epidemi med en sjukdom som borde ha varit utrotad för länge sedan.

En annan fråga är sedan vad man kan göra åt saken. Nedskärningar inom skolor och universitet är åtminstone inte rätt svar.

Max Nyberg Reporter