Lyckligt arbetsliv

Hur åstadkommer vi då det goda arbetslivet, som vi alla borde ha i ett välfärdssamhälle?

Ida-Maria Sola skriver i sin I dag-kolumn (ÖN 6.7) om hur vi skall kunna vara lyckliga i arbetslivet. Skulle det bli bättre med en kortare arbetstid? Temat är ingalunda nytt, för 100 år sedan gick man i Finland in för en åtta timmars arbetsdag, som vi i ännu i dag kan vara lyckliga över. Mycket har dock hänt sedan det. I praktiken är den genomsnittliga dagliga utförda arbetstiden 37,8 timmar (Statistikcentralens Arbetstiderna 2017, publicerad 12.4.2018). I den ingår ofta, beroende på kollektivavtalet, även kaffepauser. Vår årliga semestertid har utökats till fem veckor och de flesta får en extra semesterpeng. Inom EU hör vi till de länder som har kortare arbetstid än genomsnittet.

Enligt statistiken har företagarna en längre arbetstid, Av dem rapporterar 40 procent en arbetstid på över 40 timmar per vecka. De borde ju ha full möjlighet att reglera sin egen arbetstid, men så här går det lätt. Av löntagarna är det gruppen direktörer som har en veckoarbetstid på 43,7 timmar. De som arbetar inom kollektivavtal brukar få extra ledighet på 100 timmar per år, om man har en reguljär arbetstid på 40 timmar per vecka.

Kunde man åstadkomma samma resultat på kortare tid med ett väl planerat arbete? Javisst, i en undersökning bland de högre tjänstemännen, uppskattade man att 20 procent av arbetstiden går åt till onödigt trassel. Dålig planering, oklara direktiv, dåligt samarbete och onödiga möten, dålig kvalitet som kräver omarbete. Det här rör sig om det eviga problemet att kunna leda en organisation effektivt. Effektiviteten skall inte tas ut genom en hög arbetstakt utan genom att alla vet vad man skall göra, att samarbetet med kollegerna är gott och man har tillgång till rätt information, redskap och kunskap.

Har ni tänkt på hur stor (liten) del av vårt liv vi använder till avlönat arbete. Det kanske överraskar er att det är 9 procent. Mot den bakgrunden känns det orealistiskt att göra stora förkortningar, utan att förtjänsten minskar på motsvarande sätt. Vi har ju också möjlighet till deltidsarbete, men det anses ofta som mindre önskvärt.

Hur åstadkommer vi då det goda arbetslivet, som vi alla borde ha i ett välfärdssamhälle? Det kräver förstås ett gott ledarskap och välutbildad, samarbetsvillig personal. Att beskriva den lösningen blir en hel bok, men de finns nog att läsa.

Jag tycker dagens ungdom är väl utbildad och motiverad. Det är rätt att de för fram sina önskemål, men alla går kanske inte direkt att förverkliga.

Peter Rehnström Sibbo skärgård