Lycka är att ta barnen tillbaka till Runebergs tid

Bild: Anne Johansson Padilla

Väl lästa böcker i hyllan, insuttna skrivbordsstolar, grönväxter i salongen. Visst känner man nationalskaldens och hans hustru Fredrikas närvaro än i dag i Runebergshemmet.

Trodde du att det är tyst och stilla i Runebergshemmet när alla turister har gått och dörrarna är låsta? Nej, inte alls. Silja Vepsärepo, som får tassa omkring i Fredrika och Johan Ludvigs salonger när det är tomt å besökare, berättar att hon ibland hör alla möjliga ljud.

Det knarrar på vinden, det ylar i fönstren och ibland öppnas dörren av sig själv. Inte tror jag att det spökar här. Men man vet ju aldrig.

– Det knarrar på vinden, det ylar i fönstren och ibland öppnas dörren av sig själv. Inte tror jag att det spökar här. Men man vet ju aldrig.

Ibland glömmer besökarna bort att de är på ett museum, för de kommer ju egentligen till ett hem. De slappnar av och vill kanske sätta sig ner i en stol, vilket de inte kan göra.

Det är maj månad som är högsäsong på Runebergshemmet. Då besöker både turister och en hel del skolgrupper, klubbar och medborgarinstitut Finlands äldsta hemmuseum.

– Det är mest finländare som besöker Runebergshemmet, berättar Silja Vepsänrepo, som har jobbat i fyra år som museivårdare vid Runebergshemmet.

Sommarfåglar från Sverige, med rötter i Borgå, brukar också komma på besök. Det är mest frågan om äldre personer, som ännu känner till Runeberg, och kanske har läst Fänrik Ståls sägner.

Det är alltid lika härligt att se barnens glädje när man för dem på en resa tillbaka till Runebergs tid.

– Det bästa med att jobba här är att få presentera vår nationalskatt och ge upplevelser. Det är alltid lika härligt att se barnens glädje när man för dem på en resa tillbaka till Runebergs tid. Att kunna ge positiva upplevelser och känna att man är en länk i en lång kedja, det gör mig lycklig.

I fjol besökte 27 000 personer Runebergshemmet. I siffran ingår också de som besökte Walter Runebergs skulptursamling i grannhuset, på Alexandersgatan 5. Walter Runeberg var en av J. L. Runebergs söner.

– Det är en dold skattepärla som vi har här i Borgå, säger Silja. Skulptursamlingen är otroligt fin. I Borgå domkyrka finns en staty av kejsar Alexander I och statyn som står framför Helsingfors Domkyrka, av kejsaren Alexander II, är konstverk gjorda av Walter Runeberg.

Nyligen ringde en äldre dam från Sverige och berättade att J. L. Runebergs barnbarnsbarn gått bort. Han blev 94 år och hade firat sin 90-årsdag med en resa till Borgå och ett besök på Runebergshemmet. Några dagar innan sin död hade han som sin sista önskan begärt att hans fru skulle ringa Runebergshemmet och meddela om hans bortgång. Och det gjorde hon. Hon ringde också för att tacka dem för den otroligt fina mottagning de fått under sitt besök.

– Det är sånt här som ger så otroligt mycket och som berättar om att man gör ett bra och viktigt jobb, säger Silja.