Lurvigt långöra väcker berättelsens magi

Teater Taimine sätter sin tillit till berättelsen kraft i nyskrivna daghemsföreställningen Pussas på riktigt.

Pussas på riktigt

Teater Taimines nyskrivna daghemsföreställning för barn i ålder 2–6 år.

Lena Frölander-Ulf.

C-G Wentzel.

Mikael Strömberg.

Fanny Lieto.

Den 14.9.

Turnerar under hösten i daghem i Svenskfinland. Passar för barn som är 2 år och äldre.

10/8 euro.

cirka 45 min.

Teater Taimine känner sin publik efter att i femton års tid ha gjort teater specifikt för barn och unga i en finländsk verklighet. Det märks också på den nyaste pjäsen i teatergruppens dramabatteri, Pussas på riktigt – en riktig baddare till berättelse med hög igenkänningsfaktor, det måste man säga direkt om Lena Frölander-Ulfs medryckande manus.

Upplägget torde vara bekant för de flesta mindre barn. Det är vardag, man blir sjuk och kan inte gå till dagis utan måste tillbringa dagen hos mor- eller farföräldrarna då mamma och pappa är på jobbet. Precis så är det för Lukas (Mikael Strömberg) i Pussas på riktigt. Han har såååå tråkigt hos mormor och morfar. Kex och Jaffa får han nog men underhålla sig med mofas pekplatta får han inte. Och inte leker någon med honom heller.

Se där. Plötsligt dyker en propert klädd kaninfarbror upp som gubben ur lådan och tristessen är som bortblåst. Det visar sig att långörat är morfars gamla gosedjur Herr Kanin och den gränsöverskridande leken mellan generationerna kan börja. "Har du aldrig frågat dem någonting alls?" undrar kaninen och berättelsen om de bästa vännerna, morfar Gunnar och mormor Nea, kan börja.

Äventyrlig form

Det hela formar sig som ett klassiskt äventyr där lådbilar – också det något för dagens barn att begrunda – och ett hisnande lådbilsrace ramar in den viktigaste delen av berättelsen, den som handlar om att tycka om en annan och våga säga det: Alla älskar ju att höra snälla saker.

Förstås kan man också visa sina känslor utan att pussas, och till exempel göra som unge Gunnar. Han lånar både lådbil och flygarmössa (specialprydd med en vacker fjäder) åt tuffa Nea som svischar förbi kvarterets tuffaste grabb och vinner lådbilsloppet. Den unga publiken lever med i handlingen till max och applåderar spontant – också då vinsten förseglas med en försiktig puss.

Här ligger också föreställningens stora styrka. Det är lätt för barnen att relatera till pjäsens innehåll både på ett innehållsmässigt och ett känslomässigt plan.

Välspelat

Mikael Strömberg glider smidigt mellan de olika rollerna som liten troskyldig grabb, gubbig kanin (som föredömligt fördomsfritt har en nalleherreman som han vill pussas med), knarrig morfar samt som Gunnar och Nea, det vill säga mormor och morfar som barn.

Den enkla scendekoren gör att de olika karaktärerna framträder tydligt och ger fantasin fritt spelrum. Det är inte lätt att hantera känslor men Teater Taimine har via Herr Kanin, den sympatiska handdockan skapad av Fanny Lieto, hittat en lekfull och godhjärtad väg att närma sig frågeställningen.

Tuggmotstånd ger Frölander-Ulfs tricksiga text med många ordkullerbyttor och fantasieggande, figurativa formuleringar. Också en del ålderdomliga uttryck och talesätt finns insmugna i texten, och åtminstone barnpubliken i helsvenska Immersby, Sibbo, uppfattade många av de tidsskiftande nyanserna i språket.

Det kan hända att mor- och farföräldrar får en del oväntade frågor den närmaste tiden. Som vem är Johnny Weissmüller, varför cabaret är coolare än både Netflix och Frozen, och vad det riktigt betyder att dilla om någonting. Kaninfarbrorns fotoalbum – "nu klickar man bara på telefoner men förr i tiden fick man vänta på sina foton och sedan limma in dem i album" – vittnar också om en svunnen tid.

I bästa fall lockar Pussas på riktig fram goda diskussioner mellan generationerna, om både ett och annat som var annorlunda förr och för fram det som kanske inte alla gånger är självklart: alla stora har någon gång varit lika små som du och din dagiskompis.

Petra Lind Reporter