Lugnet ligger i mormors lakan

Kliv in i Konsthallen och låt dig svepas med av Panu Ollikainens lakansdraperade installation Scenografi. Tiden stannar, lugnet infinner sig mellan gulnande lakanstyg hängda med klädnypor på snöre.

Kulisser för tiden som begrepp. Eller för tiden som plötsligt står still. För tankar som rör sig i tiden, för nostalgi. Panu Ollikainen (f. 1980) använder sig av scenografiska medel för att skapa en lugnets kokong mellan prydligt upphängda lakan (som någon gång varit vita).

Tvärs över Konsthallen, nästan från vägg till vägg, löper tvättlinor i gammaldags snöre och på dem: en räcka av lakan som hålls på plats av klädnypor i trä. Olika perspektiv på tid är viktigt för Panu Ollikainen och de trådslitna loppmarknadsfynden bjuder flera ingångar till temat.

– Nostalgi, säger han. Jag tänker mormors gamla lakan och jag tänker återanvändning. Dessutom så tillbringar vi rätt många timmar per dygn liggande på lakan.

Lakansrader

Ollikanen har sytt ihop flera olika lakan – naturvita, gulskiftande, fläckade – till större bitar som hänger på raka rader, rätt tätt.

– Det är viktigt för mig att ta risker. Jag hade bitarna uttänkta men själva installationen föddes först på just den här platsen.

I utställningen Scenografi kombinerar han tre verk som tillsammans bjuder ett brett perspektiv på tid via en kombination av olika tekniker och metoder.

Lakanskulisserna döljer bland annat en skulptur där evigheten mäts i långsamt fallande vattendroppar. Dropparna växer till sig på en tumslång skruv som genomborrar bottnen på en genomskinlig plastkub som hänger i luften.

Den rundade droppen landar med ett lite plopp i en vattenfylld, fyrkantig låda och effekten, ringarna som breder ut sig på vatten ytan, projiceras på ett av lakanen.

– En liten droppe har stor effekt. Det lilla uppslukas av det stora.

Evigt tema

Panu Ollikainen intresserar sig mycket för former och tycker om spänningen som uppstår då kantigt möter runt, då litet möter stort. Pendangen till det droppande konstverket är ett urverk som snurrar en lite figur som konstnären vridit till av ståltråd: "Det är en variation på ett evigt tema."

– Tiden påverkar oss alla. Den är begränsad för av och en av oss.

Ollikainens skapande drivs av en stark visualitet, men framför allt styrs han av känslor. Hans installationer ska inte bara beröra honom, utan de ska väcka känslor, kännas också i betraktaren.

Drömtillstånd

Skickligt styr han betraktarens stämningsläge mot det rofyllt, nästan drömska tillstånd som råder mellan raderna av sakta böljande lakan. Omgiven av installationens nötta tygsjok glömmer man den hetsiga världen utanför; man sjunker in i sig själv, låter tankarna flyga, kopplar loss från den urbana världens stress och får en upplevelse med många dimensioner.

I utställningens taveldel tar Panua Ollikainen ställning till trycket på att man ska passa in i en viss form; en form som ofta dikteras av andra. Han vill i stället se mera fantasi och kreativitet – i överförd bemärkelse också på den nutida stadsplaneringen.

– Stadsstrukturen planeras alltför tät och det kompakta byggtänkandet borde luckras upp för att ge människor rum att tänka och fantisera.

FAKTA

Scenografi

Bildkonstnären Panu Ollikainens tredelade installation som visas i Konsthallen i Borgå.

Ollikainen arbetar i Helsingfors och Tallinn och i sin konst kombinerar han installationer med skulpturer och bildkonst.

I sina verk behandlar han tid, dimensioner, strukturer och rumslighet.

Utställningen i Konsthallen pågår till och med den 14 maj.