Lovisas äldreomsorg är på god väg

Ett center för äldrevård har skapats i Lovisa sjukhus andra våning. Nya metoder och nytänkande har burit god frukt.

På fredagen var det högtidlig invigning av den nya avdelningen som samlar hemvård, hemsjukhus, sjukavdelning och en ny palliativ modul.

– Nu finns allt på samma plats, vi behöver inte ringa eller skicka mejl, i stället är det bara att knacka på dörren eller på axeln, säger överläkare Katariina Borup.

– Mycket har förändrats, och speciellt om man jämför med situationen när jag kom till huset 1994. Då hade vi 75 sjukhusplatser, i dag har vi 25.

Borup konstaterar att de senaste årens nytänkande och satsningar inte har kommit av sig själv.

– Det har krävt mycket jobb, av oss alla. Man kan säga att mycket av allt det goda nya har rivits från personalens ryggskinn.

– Jag vill tacka alla för att ni har orkat och för att slutresultatet blev så bra.

Svarat på utmaningarna

Vårdplatserna har blivit färre, också på servicehemmen, och allt fler åldringar sköts hemma. Åldersstrukturen i Lovisa är litet annorlunda än i de västliga grannkommunerna. Det finns allt fler allt äldre Lovisabor och de som bor kvar hemma är ofta i allt sämre skick.

Nu finns en beredskap att kunna vårda också svårare sjuka klienter i deras eget hem. Ingen ska behöva åka ambulans fram och tillbaka mellan akutmottagningar och sjukhus om det går att sköta vården hemma, med en läkare som telefonstöd för vårdarna.

Jag lyfter på hatten för våra hemvårdare. Arbetstakten är hård och ansvaret är stort.

– Vi har kunnat svara på utmaningarna, säger Borup. Hela personalen är positivt inställd till förändringar, och det finns egentligen inga alternativ till förändringarna.

– Det bästa betyget fick vi av en kandidat som tjänstgjorde här för en tid sedan och som sa att han inte på något annat ställe hade sett att man så exemplariskt som hos oss gör upp och följer vårdplanerna.

Lyfter på hatten

En stor del av lasset dras av hemvårdarna.

– Jag lyfter på hatten för våra hemvårdare, säger vårdförman Nina Lehtola. Arbetstakten är hård och ansvaret är stort.

– Vi gör allt för att utveckla hemvårdarnas arbetsförhållanden. Tekniken kan underlätta till en del. Hemvårdarna kan nu göra en stor del av pappersarbetet i sina telefoner, och där kan de också ta del av sina klienters vårdplaner.

– Vi får en tilläggsdel till telefonerna nästa år som beaktar körsträckor och rutter så att hemvårdarna så litet som möjligt ska behöva köra fram och tillbaka i onödan. Samma vårdare ska ha hand om de av hemvårdens klienter som bor nära varann. Det har tidigare varit svårt att ta de här faktorerna i beaktande när arbetslistorna görs upp.

Det krävs mycket av en hemvårdare och därför anser Lehtola att man inte kan placera en nyanställd vårdare inom hemvården.

– Man kan inte komma till hemvården som första jobb. Det kräver så mycket, både erfarenhet och ansvar.

FEST. På fredagen hölls invigningsfest på det nya centret för äldrevård i Lovisa. Monika Sund, Lisbeth Forsblom och Nina Lehtola i kansliet. Bild: Stina Jäderholm

Ger mer än det tar

Tuija Lempa har jobbat som hemvårdare i Lovisa de senaste nio månaderna, men hon har en lång historia som vårdare bakom sig.

– Jag blev närvårdare 1989 och började då här på sjukhuset, på avdelning. Efter det har det varit jobb av skiftande art, bland annat 13 år på ett privat vårdhem.

– Jag trivs så bra med att vara hemvårdare. Det tar mycket men ger ännu mer. Om man ska lyckas i det här jobbet så ska inställningen komma från hjärtat. Alla mina kunder är så härliga, åldringar har alltid stått mitt hjärta nära.

Tidsbristen är ibland ett problem.

– Tiden räcker inte alltid till för allt man vill hinna med.

Ibland går det inte att som ensam hemvårdare klara av alla svåra situationer.

– Man kan inte bli där och fundera, säger Lempa. Man måste reagera genast när något händer. Och det finns alltid någon att ringa till och fråga om råd.

Nya uppgifter

Monika Sund är serviceansvarig för hemvården och omsorgsboendet.

– Jag har ju själv jobbat inom hemvården, jag började 1991. Då var det inte så mycket vi hemvårdare fick göra, mer än att dela ut medicin.

– Nu klarar hemvårdarna av så mycket. De är ofta i direktkontakt med läkaren som skriver ut recept enligt deras iakttagelser och de kan utföra också mer komplicerade ingrepp.

Fler hemvårdare har anställts i Lovisa medan uppgifterna har förändrats och klienterna också blivit allt fler.

– Under de senaste åren har vi anställt kring tolv nya hemvårdare, säger Sund. Och nästa år får vi tre till, när vi bildar en pool av ordinarie vikarier som kan hoppa in vid sjukledigheter och liknande.

Vi satsar på att patienterna mår bra. Det kräver mycket jobb men ger många fördelar i slutändan.

Palliativ vårdmodul

Juuso Ylärakkola är läkare för hemvårdens och servicehemmens klienter, för ungefär femhundra äldre Lovisabor.

– Jag har jobbat här under de senaste två, tre åren och det har varit mycket jobb för oss alla. Vi har börjat fungera på nya sätt och lärt oss nya metoder. Nu jobbar vi mycket i team och har lärt oss att god planering ger stora fördelar. Genom att samla uppgifter om patienterna kan man förutse och föregripa det kommande vårdbehovet.

– Vi satsar på att patienterna mår bra. Det kräver mycket jobb men ger många fördelar i slutändan.

Den palliativa, symptomlindrande, vården har fått en egen liten del, en modul, i avdelningen.

– Här finns några fridfulla rum med egen ingång och med bekväma stolar för de anhöriga som kan övernatta, säger Katariina Borup. Därifrån är det nära till både hemsjukhusets enhet och till avdelningen.

Här ges vård i livets slutskede men också tillfällig vård för en del patienter som har fått ett palliativt vårdbeslut.

I mars grundas en ny palliativ poliklinik vid Borgå sjukhus, där Borup får läkaransvaret.

– Som det ser ut i dag får patienter som flyttas över till palliativ vård ofta en remiss till HYCS för ett första besök. Sedan lämnas de ofta vind för våg. Vid Borgå sjukhus ska vi över ansvaret och koordinera vården tryggt till den egna hemkommunen.

– Därutöver kommer vi att fungera som en konsultationspoliklinik.