Lovisaborna drömmer om en stad utan infartsbro

Tanken att riva bron som leder in till Lovisa har åter vaknat till liv. En möjlighet är att återupprätta åtminstone delar av den gamla miljön.

Ännu för tio år sedan uppfattades det som fullständigt utopistiskt att tala om ett alternativ till bron som leder in till Lovisa. Nu börjar det ändå låta annorlunda, där många talar för att riva bron, återupprätta parken så gott det går och att göra rätt för de ursprungliga planerna för omgivningen kring kyrkan.

Finns potential

Möjligheterna kring bron blev aktuella i samband med Kartongfabriken och dess behandling i tekniska nämnden. Meningen är att Kartongfabrikens tomt ska utnyttja en mindre del av parken (alltså skogsdungen) mellan huset och bron än ursprungligen tänkt – uttryckligen för att man i framtiden vid behov ska kunna riva bron och återupprätta parken som varit där.

– Det handlar om att inte förstöra de möjligheter som finns. Om bron rivs finns nämligen en del potential i området. Därför vill vi spara parkområdet, säger Ulf Blomberg, teknisk direktör i Lovisa.

När saken dök upp i offentligheten på tisdagen var reaktionerna till stora delar positiva. Det verkar inte finnas många som hyser sympatier för bron som byggdes på 1970-talet och som tog med sig såväl parken som den historiska stationsbyggnaden.

Ulf Blomberg uppger att saken inte är helt orealistisk, även om det finns en rad hinder – inte minst bangården som ägs av staten och som måste lösas in av staden för att man ska komma åt bron.

– Man har gjort en del försök att lösa in området, men prisbilden är sådan att man inte kommit vidare, säger Blomberg.

Saken var aktuell också 2016, då studerande Mika Varpio från Aalto-universitet gjorde sitt diplomarbete om infarten. Det ledde bland annat till en utställning och en video som visar hur infarten kunde se ut.

Stadsarkitekt Maaria Mäntysaari säger också att målet delvis kunde vara att återupprätta den park som fanns där innan bron uppfördes i början av 1970-talet.

– Vi föreslog det som tema för diplomarbetet, och vi blev glada över att han då tog sig an saken, säger Mäntysaari.

Kostar miljoner

Tidigare har det varit stadsgeodeten som haft hand om ärendet kring bangården. För tillfället har man ingen stadsgeodet, och därmed ingen som har hand om ärendet.

– Det är inte något som är aktuellt just nu, säger Blomberg.

Han nämner ändå att köpesumman rör sig kring 50 euro per kvadratmeter, plus kostnaderna för att rena den förorenade marken. Området är mellan 7 och 10 hektar stort – alltså mellan 70 000 och 100 000 kvadratmeter – vilket ger en köpesumma på åtskilliga miljoner euro.

– Det är orealistiska summor som inte har något med Lovisas prisbild att göra.

Rent principiellt anser Blomberg ändå att en rivning inte är en fullständigt omöjlig tanke. Bron ska ändå repareras inom fem eller tio år, och i det skedet talas det om ungefär samma kostnader som att riva den.

– Då kunde man i stället bygga en plankorsning. Därefter kunde man återupprätta parken. Jag tror inte att man skulle bygga bostäder där. Frågan är bara hur lätt man får tillstånd för åtgärderna.

Väcker entusiasm

Tanken på att slippa bron har väckt en del entusiasm på sociala medier. Thomas Rosenberg (Sfp), ordförande i kulturnämnden, blev för sin del förvånad över att saken blev aktuell och att den nu dessutom är helt realistisk.

– Faktiskt kände jag inte till att det finns sådana tankar på tjänstemannahåll.

Han nämner att saken var på tapeten också för cirka tio år sedan, då bland annat Ulla Grûnstein tog upp saken, men att tanken då kändes aningen komisk och utopistisk. När saken började figurera på sociala medier på tisdagen insåg Rosenberg att stämningarna numera är annorlunda.

– Jag var själv lite förvånad över att alla är så eniga över att man ska riva den. För min del är jag bara lite nyfiken på hur tidsenlig lösningen med en plankorsning är, särskilt med tanke på olyckan i Ekenäs.

Påverkar centrum

Tanken väcker också en del entusiasm inom Lovisa kultur- och miljörörelse där ordförande Anna-Kaarina Kippola säger att hon följt med diskussionerna på sociala medier med glädje.

– Vi har inte diskuterat saken ännu inom föreningen, men jag har på känn att de flesta tycker som jag. Alla vet att bron var en paniklösning när man skulle bygga vägen till Valkom.

Också Kippola är förvånad över hur fort diskussionen gick från att vara en utopi till något som känns förhållandevis realistiskt. Hon ser nu framför sig hur området kring kyrkan kunde planeras på ett vettigare sätt.

– Det är ju kopplat till centrum och hur centrum kan planeras. Man kunde få ett mycket mera trivsamt område.

Infarten till Lovisa

Var föremål för ett diplomarbete 2016.

Mika Varpio gjorde diplomarbetet som en del av sina studier på Aalto-universitetet.

Varpio funderade på möjligheterna kring bangården och hur infarten kunde förbättras.