Lovisa fick sin egen "kulturprofil"

Bild: Kristoffer Åberg

Veckans samtalsämne i Lovisa kretsar kring kulturen.

Det råder ingen tvekan om att utställningsserien i Almska gården Lovisa, liten stad – kulturell storstad? om kulturhem i Lovisa, är strålande. Serien inleds med utställningen Villa Forsström, som presenterar godbitar ur scenografen Ralf Forsströms långa teaterkarriär, och under ett helt år kommer sammanlagt fyra kulturhem att presenteras.

Men efter vernissagen förra veckan och Ralf Forsströms uttalande i Loviisan Sanomat (16.6.18), och diskussionen som har följt, står det helt klart att det kokar inom kultursektorn i Lovisa. Forsströms uttalande lyfte på locket, men rykten och snack har gått på stan en längre tid.

I artikeln kom Forsström med en riktig bredsida och skällde ut hela mellanskiktet av chefer i Lovisa stad, i oerhört hårda ordalag. Det hela tedde sig minst sagt märkligt för utomstående.

Det är först när man läser Thomas Rosenbergs insändare i LS (19.6.18) som man börjar få en aning om bakgrunden. Och det är ingen smickrande bild av hur det går till bakom kulisserna i Lovisa som Rosenberg, ordförande för kulturnämnden, ger.

Rosenberg beskriver hur kulturnämnden närapå med en fullmakt in blanco tvingats godkänna utgifter till exempel för att transportera Forsströms konstverk från hans olika hem till Lovisa, varav ett finns på Bali och det andra i Sotkamo. Rosenberg skriver också att nämnden var skeptisk till Forsströms krav om att få agera kurator "med diktatoriska fullmakter" för hela utställningsserien, i praktiken under ett helt år.

Thomas Rosenberg pekar i sin insändare ut Nina Björkman-Nystén, ledamot i kulturnämnden, och Mia Heijnsbroek-Wirén, stadsstyrelsens ordförande, och menar att det är de kört över att resten av nämnden, kulturchefen och de två kulturproducenter som Lovisa stad anställde tidigare, för att försäkra sig om att utställningsserien förverkligas.

På Almska gårdens webbsida kan man läsa att Lovisa stads kulturtjänster svarar för husets verksamhet och även är huvudfinansiären av utställningsserien. Utställningsserien har en budget på omkring 20 000 euro, Lovisa stad betalar merparten.

Det är kulturnämnden som beviljar anslag till lokala kulturprojekt. Vad och med hur mycket nämnden satsar är också signaler om vilken slags kultur man prioriterar. Som en kuriositet kan nämnas att ett annat omfattande kulturprojekt, Transfolkkucku, beviljades ett bidrag på blygsamma 500 euro av nämnden.

I ett genmäle på LS webbsida på tisdagen svarar Mia Heijnsbroek-Wirén på Rosenbergs beskyllningar, som hon avfärdar som felaktiga och orättvisa.

De senaste åren har Lovisas renommé som kulturstad vuxit. Mycket har man fått till stånd också. Det finns gott om eldsjälar med goda idéer, kontakter och en brinnande vilja att förverkliga dem. Allt detta har bidragit till att det finns fog för att kalla Lovisa en kulturstad.

Förstås frågar man sig nu om det här senaste rabaldret är ett undantag eller är det så här det fungerar i Lovisa: att man intrigerar, käbblar, mobbar och sedan sopar konflikterna under mattan?

Ralf Forsström verkar vara en central del av problemet. Han har lyckats kapa åt sig en stor bit av inflytandet, kanske för att andra inte vågar säga emot en lynnig personlighet, och han ansvarar nu, inte enbart för sin egen extravaganta utställning, utan för hela serien med fyra omfattande utställningar.

Många röster påpekar att Forsström inte enbart är en färgstark bohem med ett häftigt språk, utan att han i många situationer har mobbat och agerat kränkande och hotfullt. Om det stämmer, så frågar man sig: hur kan sådant beteende mot stadens egna anställda tolereras och dessutom finansieras med skattebetalarnas pengar?