Lotta Åberg kryper ofta omkring i buskar och diken – det inspirerade till en fotoutställning

Trassligt och dramatiskt är det på fotografierna i Lotta Åbergs utställning på Galleri Hörnan i Konstfabriken, och det är också avsikten. Bakom trasslet ligger noggrann planering och struktur.

– Idén kom från att jag i mitt jobb ofta kryper omkring i buskar och diken i skogen. Det fastnar alltid kvistar och strån i mitt långa hår, i synnerhet om det också är blåsigt, berättar Borgåfotografen Lotta Åberg.

Och kvistar och strån har det också fastnat i håret på hennes modeller. Varje bild är noga uppbyggd.

– Ibland kände jag mig som en riktig pysseltant när jag stod och petade in grejor i modellernas hår.

Fotona är tagna för ett år sedan i Lotta Åbergs studio i Konstfabriken.

– Jag har inte brutit några kvistar enkom för detta. Kvistarna har jag plockat när man ansade träden vid åstranden och halmen fick jag från en bekant som har fårfarm i Askola.

Ibland kände jag mig som en riktig pysseltant när jag stod och petade in grejor i modellernas hår.

Modellfynd

Modellerna hittade Åberg via en sluten grupp på Facebook, där modeller och konstnärer hittar varandra och där inga pengar byter ägare. En av modellerna kom ända från Uleåborg, medan några är lokala. Hon fotograferade över 20 varianter, varav 8 är med på denna utställning.

LYHÖRT OCH TIDLÖST. Lotta Åberg anser att en bild säger mer än tusen ord. Bild: Kristoffer Åberg

 

Bilderna har Åberg låtit trycka upp på tunna skivor av björkfaner, hos företaget Plywood Print i Helsingfors.

– Det var lite av en risktagning, eftersom jag inte tidigare sett foton upptryckta på faner annat än på nätet, aldrig med egna ögon. Först hade jag tänkt mig plåt med akrylyta, men faner passar bättre till skogstemat.

Kontraster

– Bilderna har mörk bakgrund, och i trycket användes ingen vit färg över huvud taget, men kontrasten mellan det svarta och den ljusa björkfaneren är så stor att de ljusa partierna ändå ser vita ut om man tittar på håll, säger Lotta Åberg.

Först hade jag tänkt mig plåt med akrylyta, men faner passar bättre till skogstemat.

Ett av fotografierna har två modeller, medan de andra är porträtt med en enda modell med trasslig hårman i fokus. I mitt minne fastnade i synnerhet modellernas djupa och lugna blickar, som går rakt in i betraktarens egen blick, trots att det omgivande håret i fotografierna är oredigt och trassligt och allt annat än lugnt.

Konstverken är stora och kommer att kräva utrymme på de väggar de småningom ska pryda. Fanerskivorna har hängts upp i stadiga tänger, för att undvika hål i bilderna.

– Det finns förstås en liten risk att skivorna buktar lite, beroende på luftfuktighetshalten i utrymmet, men det är också en del av konstverket, liksom den strukturerade ytan, som ger en extra dimension till bilderna.

Utställningen Trassel visas på Galleri Hörnan till och med den 25 november.